Fem år av misslyckanden: Rumäniens vätgaskaos avslöjar allvarliga styrningsproblem i EU:s klimatsatsningar

En upphandling som blivit symbolisk för systemfel

När Rumäniens järnvägsreformmyndighet ARF äntligen tilldelade Siemens Mobility ett kontrakt för tolv vätgåståg värt mellan 314-490 miljoner euro, borde det ha varit en framgångssaga. Istället har processen blivit en lärobok i hur man inte ska hantera strategiska klimatinvesteringar.

Enligt CleanTechnica sträcker sig projektets turbulenta historia över fem år med upprepade misslyckanden. Efter att vätgåståg introducerats som ett lovande alternativ 2021 och finansieringsavtal undertecknats inom landets återhämtningsplan 2023, följde en serie katastrofala anbudsrundor. Den första fick inga bud alls. Den andra mottog endast ett bud från Alstom och Linde Gaz Romania, som avslogs som icke-regelkonformt. En tredje omgång kollapsade helt utan bud.

Det mest avslöjande ögonblicket kom i augusti 2024, när premiärminister Marcel Ciolacu meddelade att landet skulle överge vätgåsprojektet och omdirigera pengarna till motorvägar. "För det finns inga vätgåståg", citerades han som sägande – en kommentar som avslöjar en grundläggande missförstånd av både teknisk mognad och marknadsdynamik.

Tekniken finns – styrningen brister

Paradoxen är påtaglig. Medan Rumänien kämpade med sin upphandling visar andra delar av energisektorn på imponerande teknisk utveckling. Som Energy Monitor rapporterar växer vindkraftsindustrin i snabb takt, med prognoser om en tredubbling av global kapacitet till 3 207 gigawatt år 2035.

Men även här framträder styrningsutmaningar. Trots tekniska framsteg inom smörjning och underhåll – där nya lösningar för oxidationsstabilitet, värmebeständighet och korrosionsskydd kan förlänga vindkraftverkens livslängd betydligt – saknas ofta den samordnade satsning som krävs för storskalig utbyggnad.

Det rumänska vätgåsfiaskot illustrerar ett större problem: klyftan mellan teknisk potential och institutionell kapacitet. Vätgåståg är inte science fiction – de rullar redan på tyska och brittiska järnvägar. Men när politiska processer är inkonsekventa och upphandlingsmyndigheter saknar teknisk förståelse, blir även mogna tekniker omöjliga att implementera.

Marknadssignaler som ignoreras

De upprepade misslyckandena i den rumänska upphandlingen utgör inte bara administrativa hinder – de representerar marknadens tydliga signaler som systematiskt ignorerats. När ingen lämnar bud eller när bud avslås på formella grunder, säger det något fundamentalt om hur processen är upplagd.

Från ett systemutvecklarperspektiv påminner det om när kravspecifikationer skrivs av personer som aldrig använt systemet. Resultatet blir tekniskt omöjliga eller ekonomiskt ogenomförbara lösningar som marknaden rättmätigt avvisar.

Lärdomar för framtiden

Rumänska exemplet visar att EU:s gröna tekniksatsningar behöver mer än bara finansiering – de kräver teknisk kompetens i styrningsprocesserna. När vindkraftssektorn lyckas med komplexa tekniska lösningar för extrema miljöer, medan vätgågsupphandlingar fallerar på grundläggande projektledning, blir problemets kärna tydlig.

För att EU:s klimatinvesteringar ska leverera resultat krävs inte bara politisk vilja utan också institutionell förmåga att översätta tekniska möjligheter till fungerande lösningar.