Solenergi efter mörkrets inbrott – så förändras spelplanen för förnybar kraft
Nu lagras solel till natten – förnybar kraft tar ett historiskt kliv framåt.
Solenergi när solen gått ned
I norra Chiles Tarapacá-region, där solen bränner hårt och bergslandskapet är nästan månlikt, har energibolaget ContourGlobal tagit ett stort kliv mot en mer stabil förnybar energiförsörjning. Deras Victor Jara-anläggning kombinerar en solpark på 231 megawatt med ett batterilager på hela 1,3 gigawattimmar – uppgett att vara Latinamerikas mest långvariga storskaliga batterilager i drift, enligt Energy Monitor.
Konceptet är elegant enkelt: ladda batterierna under dagen när solelen är som billigast och efterfrågan låg, leverera sedan upp till 200 megawatt i 6,5 timmar efter solnedgången. ContourGlobal kallar det "Sol på natten". Det handlar i grunden om att lösa den intermittens-problematik som länge bromsat förnybara energikällor – att vinden inte alltid blåser och solen inte alltid lyser när vi faktiskt behöver elen. Med ett 15-årigt leveransavtal med chilenska Copec EMOAC finns också den ekonomiska stabiliteten på plats.
Det är just den typen av långsiktiga affärsmodeller som gör storskalig energilagring möjlig. Teknik är sällan det svåraste – det är finansieringen och marknadsstrukturen som avgör om projekten faktiskt byggs.
Litium kan bli ännu billigare
En annan pusselbit i det förnybara energisystemet är råmaterialet i batterierna. Litium är i dag en strategisk bristvara, och utvinningsprocesserna är ofta både dyra och miljömässigt belastande. Här presenterar MIT Technology Review ett genombrott med potentiellt stor räckvidd: forskare vid MIT har utvecklat en metod som använder svag syra för att lösa upp silikatmineraler och därigenom frigöra litium – tillsammans med biproduktema aluminiumoxid och kiseldioxid.
– I stor skala tror vi att detta blir det billigaste sättet att utvinna litium i världen, säger professor Yet-Ming Chiang, medförfattare till studien som publicerats i Science.
Startupbolaget Rock Zero arbetar redan med att föra metoden mot kommersiell drift. Om det lyckas kan det sänka tröskeln för batteriproduktion avsevärt och i förlängningen göra hela värdekedjan från solcell till batterilagring billigare.
Wunderpumpe – ett varnande exempel
Men inte all grön teknik tar sig från idé till marknad. Det svenska klimatteknikanbolaget Direct Carbon tvingas nu försättas i konkurs, rapporterar Breakit. Deras maskin Wunderpumpe, byggd för att samla in koldioxid och kombinera tekniken med vertikal odling, hann aldrig uppnå kommersiell bärkraft.
Historien är välbekant i teknikbranschen: under de år då hållbarhetsinvesteringarna flödade var intresset stort. Men när marknaden svalnade och lönsamhetskraven började ställas på sin spets visade sig kombinationen av krävande teknikutveckling och vikande efterfrågan bli övermäktig. Wunderpumpe är inte ett bevis på att koldioxidinfångning är en återvändsgränd – snarare är det ett prejudikat på hur hårt kapitalmarknaderna kan vara mot bolag som inte lyckas synkronisera teknikmognad med marknadstiming.
Linbanor och laddare – infrastrukturen byggs underifrån
Parallellt med de stora energiprojekten sker en tyst men viktig omvandling i stadsmiljöerna. I San Francisco Bay Area har 92 laddare installerats i ett subventionerat bostadsområde med 179 lägenheter, enligt CleanTechnica. Det må låta som en liten siffra, men det är just i prisvärda hyresbostäder som tillgången till laddinfrastruktur historiskt sett brustit. Initiativet från Peninsula Clean Energy och Mercy Housing är ett steg mot att göra elbilsövergången tillgänglig även för dem som inte bor i lyxfastigheter.
Ännu mer oväntat – och fascinerande ur ett infrastrukturperspektiv – är linbanornas framväxt som seriöst kollektivtrafikmedel. I bolivianska La Paz och El Alto transporterade systemet Mi Teleférico hela 520 miljoner passagerare under sina första tio år, med runt 160 000 dagliga resenärer. Colombianska Medellín följer samma mönster. Enligt CleanTechnica kostar linbanor bara 19–32 miljoner dollar per kilometer att anlägga, jämfört med tunnelbanans mångfalt högre kostnader. I kuperade stadsmiljöer är logiken närmast ofrånkomlig: låga anläggningskostnader, litet markavtryck och elektrifierad drift från dag ett.
Vår analys
Det som slår mig när jag ser dessa nyheter tillsammans är hur brett den gröna teknikomvandlingen faktiskt är – och hur olika mognadsnivåer som existerar sida vid sida. ContourGlobals Victor Jara-anläggning är bevis på att storskalig energilagring har lämnat experimentstadiet. MIT:s litiummetod befinner sig i den andra änden av skalan: lovande forskning som ännu ska bevisa sig kommersiellt.
Direct Carbons konkurs är inte ett argument mot klimatteknik – det är ett argument för att marknadsstrukturer och kapitaltillgång måste hänga ihop med teknikmognaden. Bolag som bygger på en enda produktkategori i en marknad med hög känslighet för investeringscykler är sårbara.
Den riktigt intressanta trenden är bredden: från gigantiska batterilager i Atacamaöknen till linbanor i andinska bergsstäder och ladduttag i sociala bostäder. Den gröna omställningen sker inte längs en enda front – den sker överallt samtidigt, i olika takt och skala. Det är faktiskt ett styrketecken.