Scorsese använder AI för att skärpa sin vision – Uber saknade strategi när pengarna flödade

Två nyheter, en och samma läxa

När en av filmhistoriens mest kontrollbesatta regissörer väljer att släppa in AI i sin kreativa process är det mer än en kuriositet. Det är ett tecken på att tekniken har nått en mognad som gör den relevant även för dem som värnar om hantverket allra mest.

Enligt TechCrunch har Martin Scorsese, sjuttonio år gammal och med ett halvt sekels filmografi bakom sig, skrivit under ett partnerskapsavtal med det tyska AI-företaget Black Forest Labs. Uppdraget är precist och avslöjande: han använder tekniken uteslutande för att skapa bildmanus — de visuella skisser som regissörer använder för att kommunicera sin vision innan kameran ens börjar rulla.

— I sjuttio år har jag skapat mina egna bildmanus, säger Scorsese. Nu gör AI-verktyget det snabbare och mer effektivt.

Det är en formulering som borde sättas upp på väggen i varje styrelserum i Sverige. Scorsese ersätter inte sin vision. Han förstärker sin förmåga att kommunicera den. Det är exakt det AI bör göra.

Det tyska undantaget

Black Forest Labs är i sig en intressant historia. Sjuttio anställda, kontor i Freiburg vid kanten av Schwarzwald — milsvida från Silicon Valleys brus. Ändå driver bolaget bildfunktioner hos Adobe, Canva, Microsoft och Meta, och är värderat till över tre miljarder dollar. Grundarna bakom Stable Diffusion har byggt något globalt från en liten sydtysk stad.

Företaget tackade nyligen nej till ett samarbete med Elon Musks xAI, efter att ett tidigare projekt kring bildgeneratorn i Grok avbröts på grund av farhågor kring innehållsgranskning. Det är ett val som säger något om var bolaget vill stå — och vilka partner man väljer att lita på.

När gasen möter bromsen

Samtidigt rapporterar TechCrunch om en helt annan AI-berättelse från Uber. Ridesharing-jätten uppmuntrade aktivt sina anställda att använda agentiska kodningsverktyg som Anthropic Claude Code och Cursor — och rankade till och med medarbetarna i interna tävlingslistor baserade på hur flitigt de använde verktygen.

Resultatet? Den årliga AI-budgeten var förbrukad på fyra månader.

Nu har pendeln svängt. Uber har infört ett tak på 1 500 dollar per månad och anställd. Anställda kan följa sin förbrukning via en intern instrumentpanel. Ubers operativa chef ifrågasätter öppet hur stor produktivitetseffekt AI egentligen ger — och menar att det är "mycket svårt att dra en tydlig linje" mellan AI-satsningarna och de funktioner som faktiskt når konsumenterna.

Det är ett erkännande som kräver mod att göra offentligt. Och det är viktigt.

Entusiasm utan styrning är ett recept på bakslag

Ubers historia är inte ett bevis på att AI inte fungerar. Det är ett bevis på att verktyg utan styrning skapar kaos. När man gamifierar teknikanvändning och belönar volym framför värde bör man inte bli förvånad när budgeten sprängs utan tydliga affärsresultat att visa upp.

Scorsese gör tvärtom. Han identifierar ett specifikt problem — att kommunicera sin vision snabbt och precist — och väljer ett verktyg som löser just det. Inget mer, inget mindre.

Det är den lektionen som är värd miljarder.

Infrastrukturen som binder ihop allt

I bakgrunden pågår en tredje berättelse som sällan får rubriker, men som är lika central. Enligt Construction Dive arbetar byggbranschen intensivt med att integrera AI i sina arbetsflöden — inte minst för att kunna hålla tempot i den explosiva efterfrågan på datacenter.

Det finns en elegant ironi i det: AI-verktygen som Scorsese och Uber använder kräver enorma datacenter för att fungera. Och för att bygga dessa datacenter snabbare och mer effektivt — används AI. Tekniken bygger bokstavligen sin egen grund.

Vi är inne i en fas där AI inte längre är ett löfte. Det är en infrastruktur. Och som all infrastruktur kräver den planering, prioritering och ansvar.