Ingen vill ta ansvar när AI pekar ut mål i krig

Teknikchefernas dilemma: Moral eller marknad?

När Trumpadministrationen förbjöd kinesisktillverkade drönare förra året försvann DJI i princip över en natt från den amerikanska marknaden. Vinnaren? Skydio – USA:s största drönartillverkare, grundad 2014 och nu leverantör till allt från energibolag och byggföretag till polis och militär. Men med den positionen följer också en brännhet fråga.

I en intervju med The Verge är Skydios vd och medgrundare Adam Bry anmärkningsvärt tydlig: teknikföretag i Silicon Valley ska inte sätta egna etiska gränser för hur drönare får användas i krigföring. Det är en ståndpunkt som går stick i stäv med den trend vi sett bland många teknikchefer, som på senare år dragit tillbaka eller begränsat försvarssamarbeten under hänvisning till intern etik eller medarbetartryck.

Brys resonemang är affärsmässigt och strategiskt: rätt sensordata på rätt plats vid rätt tidpunkt förändrar utfall i grunden. Det är en formulering som lika gärna kunde komma från en sjukvårdschef som från en försvarsanalytiker – och det är förmodligen precis poängen. Skydio vill inte ses som ett vapenföretag, utan som ett infrastrukturföretag för fysisk intelligens.

Men när den intelligensen används för att peka ut mål i ett aktivt krig, vem bär då ansvaret för konsekvenserna?

Medan vi debatterar – stjäl de forskningen

Frågan om vem som sätter gränserna får en skarpare kant när man läser Googles senaste säkerhetsrapport. Underrättelseenheten GTIG har kartlagt en statsstödd kinesisk hackergrupp, betecknad UNC6508, som sedan åtminstone 2023 bedrivit systematiskt spionage mot nordamerikanska forskningsmiljöer – sjukvårdsinstitutioner, akademiska centra, militärmedicinska anläggningar och hälsomyndigheter i USA och Kanada.

Angreppssättet är lika tålmodigt som det är sofistikerat. I ett av de granskade intrången dröjde det tre månader efter det första angreppet innan hackarna installerade sitt anpassade skadeprogram, kallat InfiniteRed – ett mångsidigt verktyg för fjärrstyrning, stöld av inloggningsuppgifter och avlyssning av kommunikation. Ingångspunkten? Sannolikt sårbara versioner av REDCap, en webbplattform som används flitigt inom klinisk forskning.

Det är en påminnelse om att kapprustningen kring AI och försvarsförmåga inte bara utspelar sig på slagfält eller i kongresshörsalar – den utspelar sig i databaser fyllda med medicinsk forskning och militärtekniska patent.

FBI bygger en stad för att möta hotet

Att amerikanska myndigheter tar detta på fullaste allvar framgår tydligt av ett annat initiativ som nyligen uppmärksammades av TechCrunch. FBI har öppnat Kinetic Cyber Range i Huntsville, Alabama – en 2 000 kvadratmeter stor miniatyrstad med bostäder, hotell, bensinstation, sjukhus, domstol och energibolag, komplett med vägar och trafikljus.

Sedan invigningen i februari 2025 har över 1 400 personer genomgått utbildning i anläggningen, som är helt avskärmad från omvärlden. Tanken är enkel men kraftfull: du kan inte försvara det du inte förstår. Och du förstår inte konsekvenserna av ett cyberangrepp mot samhällsviktig infrastruktur förrän du faktiskt simulerat det – med riktiga system, riktigt tryck och riktiga felmarginaler.

Det är ett svar på exakt det hot som UNC6508 representerar.

En röra av aktörer, en brist på spelregler

Sammanställer man dessa tre händelser framträder ett oroande mönster: vi befinner oss i ett kapprustningsläge där teknikutvecklingen löper snabbare än de institutioner som ska reglera den.

Skydios vd vägrar låta Silicon Valley sätta gränser. Kinesiska statshackare väntar inte på att några gränser alls ska sättas. Och FBI bygger städer för att träna på det värsta scenariot.

Det saknas inte aktörer. Det saknas en gemensam arena där demokratiska samhällen faktiskt bestämmer var gränserna går – och vad som händer när de överskrids.