Festivalen som utmanar AI-eran: nästa generations filmskapare möter teknikens stora frågor i Shanghai

Kina tar plats i den globala AI-debatten – via filmduken

När Shanghai International Film Festival öppnade i år var valet av öppningsfilm i sig ett statement. Förstagångsregissören Keane T.K. Wongs psykologiska drama Afterpiece fick äran att inleda festivalen – ett ovanligt val som bröt med traditionen att lyfta fram etablerade namn. Enligt The Hollywood Reporter beskrev Wong själv utnämningen som en stor ära.

Det är ingen slump. Festivalen har i år ett uttalat fokus på att stödja nästa generation kinesiskspråkiga filmskapare, bland annat via tävlingssektionen Asian New Talent, som länge haft rykte om sig att fungera som ett tidigt siktglas för regionens framtidsstjärnor. Totalt medverkar filmer från 34 länder och regioner, med historiska festivalpremiärer för bland annat Jordanien och Saudiarabien.

Men det är inte bara de unga rösterna framför och bakom kameran som sätter agendan i år. Parallellt med filmvisningarna arrangeras ett antal seminarier om artificiell intelligens och filmkonst – däribland ett med den rakt på sak formulerade titeln "När AI lär sig skapa – vad blir kvar av biografen?"

Det är en fråga som filmvärlden globalt brottas med, men som i Kina får en delvis annorlunda färgning.

En bransch i omvandling – men inte i panik

I Hollywood har AI-frågorna framför allt drivits av rädsla och konflikt. Författarstrejken 2023 handlade till stor del om skydd mot AI-genererade manus och rätten till ens eget likhetsansikte i syntetiska miljöer. Upphovsrättsliga tvister pågår på bred front.

I Shanghai verkar tonen vara en annan – mer undersökande än defensiv. Att festivalen aktivt väljer att rama in AI som ett seminariesämne, snarare än att hålla det på armlängds avstånd, antyder en vilja att förstå tekniken inifrån. Det är ett förhållningssätt jag som systemutvecklare känner igen från teknikvärlden i stort: de organisationer som klarar sig bäst i en omställning är sällan de som inväntar tydlighet utifrån – de är de som börjar ställa frågorna själva.

Det betyder inte att utmaningarna är små. Frågorna om upphovsrätt, om vem som äger en AI-assisterad film, om vad som händer med de hundratals hantverkare i en produktionskedja när delar av deras arbete kan automatiseras – de är genuint komplexa och saknar i dag tydliga svar, varken juridiskt eller etiskt.

Men det är stor skillnad mellan att ställa den frågan i en sal full av unga filmskapare – och att inte ställa den alls.

Teknik och konst som parallella berättelser

Det intressanta med årets festival är just syntesen: en tydlig satsning på mänsklig kreativitet och nya röster, kombinerat med öppna samtal om hur tekniken förändrar spelplanen. De två spåren behöver inte stå i motsättning till varandra – och Shanghai verkar ha valt att behandla dem som just det: parallella berättelser om vad film kan bli.

För en systemutvecklare som följer AI-utvecklingen nära är det här ett mönster man ser på fler håll. De bästa resultaten uppstår inte när teknik ersätter mänskligt skapande, utan när den utökar det. En filmskapare som förstår vad AI kan göra med färgsättning, röstsyntes eller statistisk klippning – men som fortfarande bär på en berättelse att berätta – är starkare än endera ensamt.

Att en av världens stora filmfestivaler väljer att lyfta den diskussionen offentligt, med seminarier och namn på sina program, är i sig ett slags ställningstagande. Inte för AI och inte mot – utan för att ta frågan på allvar.