74 gasdrivna kraftverk planeras för AI:s skull — med utsläpp i nivå med hela Australien

När AI behöver ström — och ström behöver gas

Det är lätt att se AI som något abstrakt och immateriellt. En modell som svarar på frågor, skriver kod, sammanfattar dokument. Men bakom varje svar finns ett datacenter, bakom varje datacenter finns ett kraftverk, och bakom alltför många kraftverk finns just nu naturgas.

Enligt en ny rapport från Environmental Integrity Project, refererad av CleanTechnica, planerar USA att bygga eller kraftigt bygga ut hela 74 metangasdrivna kraftverk — uteslutande för att klara den elbehov som AI-datahallarnas expansion kräver. Analysföretaget Oil & Gas Watch beräknar att dessa anläggningar tillsammans kan komma att släppa ut 662 miljoner ton växthusgaser per år. För att sätta siffran i perspektiv: det motsvarar utsläppen från 140 miljoner konventionella bilar, eller — och det är den siffra som verkligen bränner sig fast — hela Australiens samlade årliga utsläpp.

Det stannar inte vid koldioxid. Kraftverken beräknas även bidra med nästan 160 000 ton övriga luftföroreningar per år, däribland drygt 44 000 ton kväveoxider och nära 33 000 ton fina partiklar. Det är ämnen som inte bara påverkar klimatet utan direkt skadar människors lungor och hjärtan — ofta hos de som bor närmast anläggningarna.

Och det är bara den direkta effekten. S&P Global uppskattade redan 2024 att datahallarnas ökade elbehov kan driva upp efterfrågan på naturgas med upp till sex miljarder kubikfot per dygn fram till 2030. Det kräver i sin tur ny rörledningsinfrastruktur, nya bearbetningsanläggningar och nya lagringsanläggningar — utsläpp som rapporten ännu inte räknat in.

Techgiganterna backar från sina klimatlöften

Konsekvenserna syns redan i de stora teknikbolagens egna utsläppsrapporter. Amazon redovisade 2025 ökade utsläpp trots tidigare löften om klimatneutralitet. Det är en trend som är svår att ignorera: ju mer kraft AI kräver, desto svårare blir det att hålla fast vid gröna målsättningar när elnäten ännu inte byggts om i motsvarande takt.

Det finns en strukturell spänning här som ingen verkar ha ett enkelt svar på. Förnybar energi skalas upp, men inte tillräckligt snabbt för att möta den efterfrågetillväxt som AI-boomen skapar. Resultatet blir att gasen fyller luckan — och att klimatambitionerna får vänta.

Medan planeten betalar — firar chiparbetarna

På andra sidan av den geopolitiska kartan utspelar sig en helt annan historia om samma AI-boom. MIT Technology Review rapporterar att anställda vid de sydkoreanska halvledartitanerna SK Hynix och Samsung plötsligt blivit landets mest åtråvärda singlar — bokstavligen. På landets dejtingsajter skämtar unga sydkoreaner om att en SK Hynix-arbetsdräkt är den bästa möjliga utrustningen för ett första möte.

Bakgrunden är konkret: SK Hynix slöt ett historiskt avtal med sitt fackförbund om att dela ut tio procent av rörelseresultatet till de anställda. I år innebär det en extra utbetalning på motsvarande drygt fem miljoner kronor per anställd. Samsung följde efter med ett liknande avtal i maj.

Och anledningen till dessa vinster är direkt kopplad till AI-kapprustningen. Samsung och SK Hynix levererar merparten av världens högbandbreddsminnen — de minneskretsar som sitter i Nvidias grafikprocessorer och gör storskalig AI-träning möjlig. Varje gång ett AI-bolag investerar i ett nytt datacenter, flödar en del av pengarna tillbaka till fabriksgolvens i Sydkorea.

Två bilder av samma omställning

De här två nyheterna hänger ihop på ett sätt som är värt att stanna upp vid. AI-boomen skapar verkliga värden — för enskilda arbetstagare, för företag, för den tekniska utvecklingen i stort. Det är inte ett spel med nollsumma. Men den skapar också verkliga kostnader, och just nu bärs de kostnaderna oproportionerligt av klimatet och av de samhällen som råkar ligga nära ett nytt gasverk.

Det är inte ett argument mot AI. Det är ett argument för att vi behöver bygga omställningen rätt — med energiinvesteringar som faktiskt matchar den takt vi förväntar oss av tekniken.