Domstolar river upp collegesporten: atleter vinner mark mot ett system i upplösning

Ett imperium under belägring

Det finns en viss ironisk logik i att NCAA — en organisation som i decennier definierat sig genom regler, kontroll och ordning — nu befinner sig i ett tillstånd av total juridisk oordning. Och det bästa sättet att förstå var vi är idag är att se det inte som en kris, utan som en oundviklig korrigering.

Låt mig förklara.

Enligt Sportico godkände NCAA:s Division I-råd nyligen ett reformerat system som ger collegeatleter fem säsongers speltid, räknat från det läsår som följer efter atletens 19-årsdag. Ansökan om undantagsdispenser avskaffas, och atleterna får mer tid att dra nytta av namn-, bild- och likhetsavtal. På pappret låter det som ett framsteg. Men som alltid i komplexa system: en lösning skapar omedelbart nya problem.

Gymnasieklassen som föll mellan stolarna

I delstaten Ohio har 15 collegeatleter från gymnasieklassen 2022 stämt NCAA med argumentet att även de borde omfattas av de nya, förmånligare reglerna. Kärnan i deras talan är enkel och egentligen svår att bemöta: varför ska de behandlas sämre än spelare som fick extra speltid tack vare covid-undantag?

Den frågan besvarade domare Christopher Wagner på ett sätt som fick NCAA att tappa hakan. Han beviljade 24 collegebasketspelare — bland dem Xavier-spelaren Filip Borovicanin — rätten att fortsätta spela trots att NCAA förklarat dem obehöriga. Domaren fann NCAA:s agerande godtyckligt och konstaterade att det finns ett tillräckligt avtalsförhållande mellan organisationen och spelarna för att domstolen ska ha rätt att gripa in. Rapporten från Sportico visar att NCAA omedelbart överklagade och anklagade domaren för att ha åsidosatt mer än ett sekel av rättslig praxis.

Ett sekel av praxis. Det är ett argument som nästan är för lätt att plocka isär — för det är ju exakt det praxis som nu håller på att ifrågasättas i domstol efter domstol. Att åberopa historiens tyngd som skäl att inte reformera ett system är sällan ett vinnande argument när systemet uppenbarligen inte längre fungerar.

Fusionerna öppnar ett helt nytt frontavsnitt

Om det juridiska trycket mot NCAA:s behörighetsregler är en storm, är de demografiska utmaningarna för amerikanska högskolor en annan storm som nu kolliderar med den första.

Som Sportico rapporterar väntas antalet collegestuderande i USA minska med ungefär 15 procent fram till 2041 — ett demografiskt stup som tvingar lärosäten att slå samman verksamheter. Fusionerna skapar i sin tur oväntade juridiska konflikter inom idrottsvärlden.

Ett belysande exempel: fusionen mellan Ursuline College och Gannon University har hamnat i domstol efter att idrottskonferensen G-MAC hotat att utesluta Ursuline. Skolorna menar att uteslutningen bryter mot avtal och mot diskrimineringslagen Title IX — inte minst eftersom Ursulines studentkår till 90 procent består av kvinnor. Här handlar det alltså inte längre bara om spelrätt och behörighetsregler. Det handlar om högskolornas överlevnad, om könsdiskriminering och om vad som händer med idrottsprogrammen när skolorna självta faller.

En konsultrapport som citeras av Sportico uppskattar att upp till 25 procent av landets privata fyraåriga högskolor riskerar att stänga eller fusionera inom tio år. Trumpadministrationens åtstramningar av forskningsanslag, studielånsprogram och internationella studentvisum förvärrar läget ytterligare.

Systemet korrigerar sig självt — men smärtsamt

Det som sker just nu inom amerikansk collegeidrott är egentligen inte förvånande för den som följt utvecklingen. NCAA har länge agerat som ett kartellliknande samarbete där skolor konkurrerar om atleternas tjänster — men där atleterna själva haft minst att säga till om. Konkurrensrättsliga utmaningar mot tidsbegränsningar för hur länge atleter får tävla och tjäna pengar är inte juridiska kuriositeter. De är logiska konsekvenser av ett system som aldrig riktigt tålde en grundlig rättslig granskning.

Det som förändrats är inte spelreglerna i sig — det är viljan att utmana dem.