AI väntas stå för en femtedel av USA:s el till 2035 – och prognoserna chockar analytikerna
AI:s energibehov har mer än fördubblats på under ett år.
Räkningen börjar komma in
Jag har länge argumenterat för att AI-omställningen är den största möjligheten i vår generation. Det står jag fast vid. Men en sak är att se möjligheterna – en annan är att blunda för kostnaderna. Den senaste veckan har levererat tre påminnelser om att vi inte har råd med den naiviteten.
Låt oss börja med det mest svindlande: energin.
Enligt en ny rapport från analysföretaget BloombergNEF, som TechCrunch rapporterar om, väntas USA:s datacentraler nå nästan 200 gigawatt i samlad kapacitet till 2035 – och stå för en femtedel av landets totala elproduktion. Nästan hälften av den kapaciteten kommer att ägnas åt att träna och köra AI-modeller. Det som gör siffrorna verkligt häpnadsväckande är inte bara storleken, utan hastigheten med vilken prognoserna skrivs upp. BloombergNEF:s egen prognos är 83 procent högre än vad de förutspådde så sent som i december förra året. Branschorganisationen EPRI har mer än fördubblat sin uppskattning sedan 2024. Analysföretaget S&P höjde sin siffra med över en tredjedel på bara sex månader.
Detta är inte en gradvis förändring vi kan planera lugnt inför. Det är ett ras.
Elnäten, som redan är hårt belastade, börjar svikta under trycket. Inom PJM Interconnection – det nät som sträcker sig från Virginia till Illinois och redan bär en stor andel av landets datacentraler – ser vi redan kapacitetsproblem växa fram. Den infrastruktur som byggdes för ett annat samhälle håller på att bli en flaskhals i AI-tidsåldern.
När generationen som ska ärva tekniken säger nej
Samtidigt, på Stanfords examenscermoni, reste sig över hundra studenter och lämnade salen när Googles vd Sundar Pichai tog plats vid podiet. Wired rapporterade om hur protesterna spred sig i sociala medier och nådde internationell uppmärksamhet hos bland andra CNN och BBC.
Det paradoxala: Pichai nämnde inte AI med ett enda ord. Protesterna riktade sig mot Googles kontrakt med statliga myndigheter och immigrationsmyndigheten ICE. Men signalen är ändå tydlig. Nästa generations kunskapsarbetare är djupt skeptiska till maktkoncentrationen i teknikbranschen – och de kopplar ihop AI-företagens kommersiella och politiska intressen på ett sätt som branschen länge hoppats att de inte skulle göra.
En färsk undersökning från Gallup ger siffror åt känslan: bara 22 procent av den yngre generationen uppger att de känner entusiasm inför AI, medan 42 procent uppger oro. Som affärsutvecklare ser jag det som en varningssignal som ingen i branschen bör avfärda. Förtroendekapital är hårdvaluta – och det töms just nu.
Hantverkets död på Etsy
Den mest mänskliga berättelsen av de tre kommer från Wired:s granskning av Etsy. Emily Olson från Colorado began sälja handmålade akvarellporträtt av hundar 2017 och tjänade som mest drygt 400 000 kronor under pandemiåret 2021. Sedan rasade försäljningen med 30 procent ett år och ytterligare 50 procent nästa. Förklaringen är enkel och brutal: KI-genererade husdjursporträtt till en bråkdel av priset har tagit över sökresultaten.
– Folk älskade dem. De visste inte och brydde sig inte om vem som gjort bilden, säger Olson till Wired.
Den brittiske illustratören Viktor, som funnits på plattformen i tio år, uppger att hans försäljning minskat med 98 procent under det senaste året. Etsy beslutade 2024 att tillåta KI-genererad konst, förutsatt att säljaren uppger det – en policy som många uppfattar som tandlös och i praktiken omöjlig att kontrollera.
Det är lätt att se detta som ett problem enbart för enskilda konstnärer. Men det är mer än så. Etsy byggde ett helt ekosystem på löftet om det äkta och handgjorda. När det löftet urholkas försvinner inte bara försörjningar – en hel affärsmodell krackelerar, och med den förtroendet hos de kunder som faktiskt ville betala mer för något genuint.
Tre berättelser, ett mönster
Vad har elförbrukning, studentprotester och flyende hantverkare gemensamt? De är alla symptom på samma grundläggande dynamik: vi har skalat upp AI-tekniken snabbare än vi byggt de strukturer som behövs för att hantera den ansvarsfullt – energimässigt, etiskt och affärsmässigt.
Det är inte ett argument mot AI. Det är ett argument för att vi måste ta dessa frågor på allvar, nu, inte när skadan redan är total.
Vår analys
De tre berättelserna pekar mot en mognadsfas som branschen inte kan undvika längre. AI-teknikens skalbarhet är dess styrka – men det är också exakt vad som gör kostnaderna svåra att kontrollera. När elförbrukningsprognoser skrivs upp med 83 procent på sju månader är det ett tecken på att ingen – inte ens de bästa analysföretagen – riktigt förstår takten i det vi bygger.
Det intressanta är att lösningarna på dessa tre utmaningar faktiskt existerar: förnybar energi kan skala, transparenskrav på plattformar kan lagstiftas fram, och teknikföretag kan göra mer medvetna val om vilka statliga kontrakt de tar. Det handlar alltså inte om att sakna verktyg – det handlar om vilja och prioritering.
För den som driver affärsutveckling i AI-sektorn är budskapet klart: hållbarhet är inte längre ett PR-projekt. Det är en affärskritisk fråga. De bolag som integrerar energiansvar, etisk genomlysning och plattformsintegritet i sin kärnstrategi kommer att vinna förtroendekapital när konkurrenterna tvingas backa.