Vi bygger snabbt med AI – men glömmer att låsa dörrarna
Hundratals allvarliga säkerhetshål hittades i AI-skapad kod – på bara minuter.
Farten är hög – men grunden är skör
Det råder ingen tvekan om att AI har förändrat hur vi bygger mjukvara. Enligt uppgifter från Hostinger använder hela 90 procent av alla mjukvaruutvecklare minst ett AI-verktyg i sitt dagliga arbete. Det är en imponerande siffra – och ett tecken på att vi befinner oss mitt i en av de snabbaste teknikskiftena i modern historia. Men med hastighet följer risker. Och just nu börjar räkningen komma.
Säkerhetsföretaget Xint.io har genomfört en systematisk granskning av AI-genererade applikationer, rapporterar SecurityWeek. På bara 30 minuter per applikation identifierade deras automatiserade analysverktyg totalt 434 utnyttjningsbara säkerhetsbrister – fördelade över tre olika testscenarier: en välspecificerad ny applikation, en slarvigt framtagen ny applikation och en äldre applikation som säkrats med hjälp av AI.
Resultatet är inte en anklagelse mot AI som verktyg. Det är en anklagelse mot hur vi använder det.
Funktioner beställs – säkerhet glöms bort
Den vanligaste typen av brist handlade om avsaknad av skydd mot överbelastningsangrepp – hela 93 av de 434 felen. På andra plats kom bristfällig åtkomstkontroll, där användare kan nå data utanför sina behörigheter, med 88 fynd.
Mönstret är logiskt. När en utvecklare ber en AI-modell att bygga en funktion, får hen just det – en funktion. Inte ett säkerhetssystem. AI:n levererar det som efterfrågas, och om ingen ställer krav på skydd mot angrepp eller behörighetskontroll, inkluderas det inte. Det är inte AI:ns fel. Det är en fråga om hur vi formulerar våra krav och vad vi väljer att prioritera under tidspress.
Suno-intrånget: när sårbarheterna blir verklighet
Samtidigt som Xint.ios studie målar upp det potentiella hotlandskapet, visar ett färskt dataintrång att konsekvenserna redan är högst verkliga. AI-musiktjänsten Suno utsattes för ett intrång redan i november 2025 – men det uppdagades inte förrän i juli i år, när nyhetsajten 404 Media rapporterade om händelsen.
Have I Been Pwned, den välkända underrättelsetjänsten för läckta kontouppgifter, identifierade 55,3 miljoner unika e-postadresser kopplade till Sunos användarbas. Det läckta materialet innehöll dessutom telefonnummer och tiotusentals betalningsposter från betaltjänsten Stripe – inklusive namn, postadresser och delar av kortuppgifter.
Till råga på allt avslöjade den stulna källkoden att Suno i det dolda hade samlat in musik och poddar från plattformar som Deezer, YouTube och Genius – ett förfarande som riskerar att utlösa en rättslig härdsmälla för bolaget.
Gigarbetsplattformen Paidwork drabbades av ett liknande öde i mars 2026. En hotaktör läckte en databas på elva gigabyte med uppgifter om uppskattningsvis 23,3 miljoner unika användarkonton.
Människan i mitten – fortfarande den svagaste länken
Men det är inte bara AI-koden i sig som brister. SecurityWeek dokumenterar också hur en noggrant planerad identitetsattack riktades mot en person med gedigen IT-säkerhetsbakgrund. Angriparen ringde upp och utgav sig för att arbeta hos offrets mobiloperatör – inledde med en kundnöjdhetsundersökning, etablerade förtroende, och lyckade sedan via en kombination av social manipulation, SIM-kapning och sessionskapning ta kontroll över kontot.
Vad som gör fallet extra talande är att angriparen visade kännedom om kontot innan han bad om någon information – ett tydligt tecken på att uppgifter från tidigare dataintrång redan cirkulerade och utnyttjades aktivt. Intrång föder intrång. Läckta uppgifter används för att göra nästa attack mer trovärdig.
Det påminner oss om att säkerhet aldrig är ett enskilt lager. Det är ett ekosystem – och varje spricka i kedjan kan få systemet att rämna.
Möjligheten är fortfarande större än risken – men bara om vi agerar
Jag vill vara tydlig: detta är inte ett argument mot AI i mjukvaruutveckling. Det vore som att argumentera mot elektriciteten för att en installation gick snett. AI-verktyg för kodutveckling är en av de mest transformativa krafterna vi sett på länge – de demokratiserar byggandet, sänker trösklarna och frigör mänsklig kreativitet.
Men transformation kräver ansvar. Och just nu tycks vi ha anammat verktygen snabbare än vi byggt upp ramverken för att använda dem klokt. Säkerhetsarbete kan inte vara ett efterhandstillägg – det måste vara inbyggt från första kodrad.
Vår analys
Det vi ser just nu är inte ett AI-problem – det är ett mognadsproblem. Varje stor teknikskiftning i historien har haft en fas där entusiasmen springer ifrån säkerheten: internet på 90-talet, molntjänster på 00-talet, mobilappar på 10-talet. AI-eran är inget undantag.
Det som gör detta ögonblick särskilt kritiskt är skalan och hastigheten. När 90 procent av alla utvecklare använder AI-verktyg, och dessa verktyg systematiskt producerar kod med bristfällig åtkomstkontroll och saknat angreppsskydd, talar vi inte om isolerade incidenter – vi talar om en strukturell sårbarhet som byggs in i morgondagens digitala infrastruktur.
Suno-intrånget illustrerar var detta landar i praktiken: 55 miljoner drabbade användare, läckta betalningsuppgifter och potentiella rättsliga följder. Det är inte en abstrakt risk längre.
Vägen framåt är tydlig: säkerhetskrav måste integreras i AI-arbetsflödena från start, inte läggas till i efterhand. Bolag som lyckas bygga in det perspektivet tidigt kommer att ha ett avgörande försprång – både affärsmässigt och förtroendemässigt.