När politiken kör fast — tar miljörörelsen klimatkampen till domstol
När politiken misslyckas tar miljörörelsen klimatkampen till domstol.
Rättssalen har blivit klimatpolitikens nya slagfält
Det är något symptomatiskt med att de mest konkreta klimatnyheterna den här veckan inte handlar om nya lagar eller internationella avtal — utan om stämningsansökningar. Miljörörelsen har uppenbarligen dragit slutsatsen att om de politiska kanalerna är blockerade, så får domstolarna ta vid.
Enligt CleanTechnica har flera miljöorganisationer nu stämt USA:s armékår för ingenjörer för att myndigheten återutfärdat det så kallade Nationwide Permit 12 — ett tillstånd som låter olje- och gasbolag snabbspåra rörledningsbyggen genom våtmarker och vattendrag utan fullständig miljökonsekvensbedömning. Det är inte första gången detta tillstånd hamnar i domstol; redan 2020 underkände en federal domstol en tidigare version. Att tillståndet nu återutfärdats av Trumpadministrationen, utan att ta hänsyn till det avgörandet, är precis den typ av myndighetsbeteende som brukar skapa rättsliga prejudikat.
Parallellt rapporterar CleanTechnica om en stämning i Iowa, där tre miljöorganisationer — Iowa Environmental Council, Environmental Law and Policy Center och Sierra Club — gått till domstol mot delstatens naturvårdsmyndighet. Orsaken: tillstånd som godkänner fortsatta utsläpp av tungmetaller från en kolaskedeponi utanför Ottumwa. Lakvatten, alltså det vatten som filtreras genom kolaskan och tar med sig arsenik, kvicksilver och bly, rinner ut i grundvattnet. "Iowa har enorma mängder kolaska spridd över hela delstaten. I Ottumwa saknar Alliant helt en plan för att skydda allmänheten", konstaterar Michael Schmidt, chefsjurist vid Iowa Environmental Council.
I Arizona är situationen liknande men med en extra bitterhet: EPA, den federala miljömyndigheten som faktiskt är satt att skydda befolkningen, vände på ett tidigare beslut och godkände att kraftbolaget Salt River Project får fortsätta använda en obelagd askdamm vid Coronadoverket. Dammen innehåller över 16 miljoner kubikmeter kolaska med ämnen som kvicksilver, kadmium och arsenik. Urfolksorganisationer som Diné Water Rights Coalition är bland dem som uppmanat EPA att backa — hittills utan framgång.
Skogen brinner, luften är giftig — och masken du tror skyddar dig gör det inte
Medan rättssalarna fylls av stämningsansökningar påminns Wisconsin om vad klimatförändringarna kostar i praktiken. Rök från kanadensiska skogsbränder har lagt sig som ett orange-grått täcke över delstaten, och luftkvaliteten har nått direkt hälsovådliga nivåer. CleanTechnica påpekar något som är värt att lyfta: de kirurgmaskar som många plockade fram från pandemiförrådet ger i princip inget skydd alls mot rökpartiklar — de filtrerar bort 20–30 procent i bästa fall. FFP2- eller N95-maskar är vad som faktiskt behövs, och de flesta har troligen ett par kvar hemma.
Men det händer också saker som pekar framåt
Mitt i det juridiska och luftkvalitetsmässiga kaoset finns det anledning att lyfta blicken. Kenya, som enligt CleanTechnica hittills halkat efter i elfordonsomställningen, tar nu ett rejält kliv framåt — och det är elbussarna som leder vägen. Företaget BasiGo erbjuder en affärsmodell där batteriet ägs separat från fordonet, vilket gör att transportbolag kan köpa en elbuss till samma pris som en dieselbuss och sedan betala löpande för laddning och underhåll. Nu byggs snabbladdningsstationer längs Kenyas viktigaste transportleder i partnerskap med Rubis Energy Kenya, med stöd för både CCS2 och GB/T — ett strategiskt val för att passa både europeiska och asiatiska fordon.
Och Hyundai gör något enkelt men smart: fiskenät som bärgats från havet av frivilliga dykare återvinns via Aquafil och ECONYL till bilmattor i IONIQ 5 och IONIQ 6. Det är inte en lösning på plastkrisen i sig, men det är ett konkret bevis på att cirkulära materialflöden faktiskt fungerar i industriell skala.
De juridiska striderna i USA och framstegen i Kenya och bilindustrin hänger ihop på ett djupare plan: båda är uttryck för att gamla strukturer pressas från flera håll samtidigt. Domstolarna bromsar de värsta bakåtsträvandena. Marknaden hittar nya affärsmodeller. Och tekniken mognar snabbare än politiken hinner med.
Vår analys
Det som slår mig när jag läser ihop den här veckans nyheter är hur fragmenterad klimatkampen egentligen är — och ändå hur sammanhängande mönstret är. I USA används rättssystemet som ett skyddsnät när de politiska institutionerna sviker. Det är inte idealiskt, men det fungerar. Domstolarna har redan en gång tidigare underkänt Nationwide Permit 12, och den rättspraxis som byggts upp utgör ett reellt hinder för de snabbspår som industrin vill ha.
Det intressanta är att parallellt med detta rättsliga bakåtdragande pågår en ekonomisk och teknisk rörelse framåt som ingen myndighet behöver godkänna. Kenyas elbussmodell är ett utmärkt exempel: när rätt affärsmodell kombineras med rätt infrastruktur behövs varken subventioner eller politiska direktiv för att driva omställningen. Det är den typen av systemdesign — teknisk, ekonomisk och juridisk på en gång — som kommer att avgöra hur snabbt vi faktiskt når klimatmålen.