Skolorna lovar lagsplatser till atleter som stämmer förbundet, advokaterna jobbar gratis – systemet beskrivs som i fritt fall
Skolor muter atleter med lagsplatser för att tysta rättsliga anspråk.
Ett system som äter sig självt
Det finns en nästan poetisk ironi i det som nu utspelar sig inom amerikansk collegeidrott. Skolor som Louisville, San Diego State, LSU och University of Washington har under lång tid stått på barrikaderna och krävt tydliga, stabila behörighetsregler för collegeatleter. Ordning och reda, har de förkunnat. Systemets integritet måste bevaras.
Men bakom kulisserna, rapporterar Sportico, erbjuder exakt samma skolor garanterade lagsplatser till atleter — under förutsättning att dessa atleter stämmer NCAA och vinner. Basketspelarna Jalen Washington och Brody Robinson, som nu processar i en federal domstol i Tennessee för rätten till ytterligare en säsong med NIL-intäkter (namn-, bild- och likhetsersättning), hade aldrig väckt talan om skolorna inte hade lovat dem en plats i laget om de lyckas.
Det är i praktiken en muta, formad som en rättegångsstrategi. Och det mest absurda är att skolorna är betalande medlemmar i NCAA — de har röstat fram de regler de nu underminerar.
Advokater som jobbar gratis — och varför
Systemskiftet har skapat en ny kategori av juridiska yrkesverksamma: idrottsadvokater som arbetar utan fast arvode i hopp om framtida intäkter. Ryan Downton, som framgångsrikt företrädde Heisman-finalisten Diego Pavia, tar normalt 1 400 dollar i timmen. Sedan 2024 har han inte fått betalt i ett enda collegeidrottsmål — trots att Pavia enligt uppgift tjänade miljontals dollar under sin förlängda sjätte säsong.
Enligt Sportico bygger ersättningsmodellen på 15 procent av atletens framtida inkomster. Problemet är att de flesta collegeatleter tjänar blygsamma summor — medianvärdet för NIL-avtal uppges ligga runt 62 dollar. Advokaterna tar på sig en enorm ekonomisk risk i ett system där vinst i domstol inte alls garanterar ekonomisk vinst för dem själva.
Det är ett symptom på ett system i obalans: juridiken fyller det tomrum som regelverket lämnat efter sig, men utan en hållbar ekonomisk modell för de som driver förändringen framåt.
Bedrägeri som en parallell karriär
Om hyckleri på institutionell nivå inte räckte, erbjuder fallet med Kerr Kriisa en mörk påminnelse om vad som kan hända på individnivå. Den estniske basketspelaren, som spelat för Arizona, West Virginia och Kentucky och nu tävlar för University of Cincinnati, är enligt ett federalt åtal misstänkt för att sedan 2022 ha genomfört ett organiserat bedrägerischema — parallellt med sin aktiva karriär.
Offer ska ha lurats att betala ut totalt 2,2 miljoner dollar genom fabricerade personliga kriser och falska identiteter. I ett fall ska Kriisa ha uppträtt som en fiktiv person vid namn "Irene" i e-postkorrespondens, rapporterar Sportico. Det påstådda bedrägeriet pågick alltså under samma säsonger då Kriisa stod på planen inför fyllda arenor.
Ekonomin rämnar under trycket
Bakom de juridiska dramaerna finns en ekonomisk verklighet som inte kan ignoreras. Cal Poly lade ned sina simprogram med hänvisning till att NCAA:s mångmiljarduppgörelse minskar intäkterna med minst 450 000 dollar per år. En alumnigrupp samlade ihop 9,5 miljoner dollar för att rädda ett 86-årigt program — men universitetets rektor krävde 15 miljoner och vägrade förlänga tidsfristen när gruppen återkom med två tredjedelar av beloppet.
Parallellt har College Sports Commission, det organ som ska navigera systemet framåt i en tid av maximal turbulens, nyligen rekryterat Kenny Thompson Jr. — en demokratisk strateg med rötter i Obamas Vita hus — som kommunikationschef. Rekryteringen tolkas, enligt Sportico, som ett politiskt säkrande inför ett möjligt maktskifte i representanthuset. Att kommissionen prioriterar politisk positionering mitt i en strukturell kris säger något om hur djupt problemen sitter.
Dessutom uppmärksammas det historiska prejudikatet från Christopher Newport University, där ett nedlagt blandat segellag återinfördes efter juridiska hot kopplade till könsdiskrimineringslagstiftningen Title IX. Det är det första kända fallet av sitt slag — och ett tecken på att juridiken nu styr idrottsbeslut som tidigare fattades i administrativa rum.
Vår analys
Det som sker inom amerikansk collegeidrott är inte en kris i traditionell bemärkelse — det är ett systemskifte som sker utan att någon håller i ratten. NCAA byggdes på en fiktion: att studenter spelar idrott för ärans skull. Den fiktionen har kollapsat, men inget nytt sammanhållet system har ersatt den.
Resultatet är ett regelkrig där varje aktör agerar i egenintresse: skolor muter med lagsplatser, advokater tar enorma risker utan säker ersättning, och atleterna själva navigerar i ett juridiskt landskap de sällan förstår fullt ut.
Det intressanta ur ett transformationsperspektiv är att trycket faktiskt driver fram förändring — Title IX-prejudikaten, NIL-avtalen, intäktsdelningsmodellerna. Men förändringen sker reaktivt, via domstolar snarare än genom genomtänkt reformarbete. Det gör systemet sårbart för just det kaos vi nu ser.
För den som vill se möjligheter: det finns ett enormt utrymme för transparenta, teknikstödda plattformar som skapar ordning i NIL-avtalen och skyddar atleterna. Marknaden ropar efter det.