EU lättar på klimattrycket – medan amerikanska delstater gasar på solenergi
EU mjukar upp klimatkraven medan amerikanska delstater slår solenergirekord.
USA gasar – EU bromsar
Det är svårt att blunda för kontrasten. I USA rapporterar NC Clean Energy Technology Center om 284 policybeslut kring distribuerad solenergi under andra kvartalet 2026 – hela 45 delstater, plus Washington D.C. och Puerto Rico, vidtog någon form av åtgärd. Instickssol, förenklade nätanslutningar och debatter om rättvis kostnadsfördelning dominerade agendan. Enligt rapporten The 50 States of Solar var Illinois, Maryland, New Jersey och Virginia bland de mest aktiva.
Samtidigt, på andra sidan Atlanten, presenterade EU-kommissionen den 17 juli ett reformförslag för unionens utsläppshandelssystem ETS – och det gick åt fel håll. Förslaget innebär en väsentligt långsammare minskning av utsläppen från 2031, och företag ska kunna få kostnadsfria utsläppsrätter under längre tid mot att de presenterar egna klimatinvesteringsplaner. Klimatkommissionär Wopke Hoekstra kallade det "mer företagsvänligt", men WWF och andra analytiker är betydligt mer kritiska: konsekvensen kan bli ungefär två miljarder ton extra utsläpp inom de berörda sektorerna, rapporterar CleanTechnica. Det är inte småpengar i klimatbokföringen.
ETS täcker i dag omkring 40 procent av EU:s totala utsläpp och har varit en hörnsten i europeisk klimatpolitik sedan 2005. Att nu lätta på trycket – just när teknikomställningen tar fart globalt – skickar ett bekymmersamt signal.
Tesla och Arizona: ett rekordavtal
I Arizona tar ContourGlobal och Tesla ett stort steg framåt. De har ingått ett kraftköpsavtal på ungefär en terawattimme el per år från det så kallade Projekt Sterling – en solcells- och batterianläggning på 450 megawatt sol kombinerat med 360 megawatt och 1,4 gigawattimmar batterilagring. Det är ett av de största förnybara kraftköpsavtalen i USA:s historia, enligt CleanTechnica.
Anläggningen har dessutom säkrade överföringsrättigheter till Kaliforniens elmarknad CAISO, vilket gör att Tesla kan mata sin verksamhet i västra USA med grön el. Driftsättning planeras till 2028. Det är ett tydligt exempel på hur stora teknikbolag allt oftare går förbi den politiska osäkerheten och bygger sina egna gröna försörjningskedjor.
Geotermisk energi – djupare än väntat
En av veckans mer tekniskt fascinerande nyheter kommer från New Mexico. Företaget Zanskar tog 2024 över den nedlagda geotermiska kraftstationen Lightning Dock, vars reservoartemperatur hade rasat med 28 grader Celsius på fem år. Lösningen? Avancerad geologisk modellering och en ny brunn på 2 400 meters djup – mer än tre gånger djupare än de ursprungliga brunnarna.
Resultaten, rapporterade av MIT Technology Review, överträffade alla förväntningar: brunnen pumpar mer än 15 000 liter per minut, och anläggningen producerar nu dubbelt så mycket el som tidigare – 15 megawatt, nog för cirka 11 000 hushåll. Det utmanar en vedertagen uppfattning om att djupare berggrund visserligen är varmare men svårare att utvinna energi från. Geotermisk energi har länge levt i solenergins skugga, men den här typen av genombrott visar att tekniken har outnyttjad potential.
Tillstånd, markanvändning och rättvisa räkningar
På detaljnivå pågår det intressanta strider. I Kalifornien visar ny forskning från The Nature Conservancy att solcellsprojekt på redan påverkad mark – till exempel nedlagd jordbruksmark – tar sig igenom tillståndsprocessen märkbart snabbare än projekt på orörd naturmark. Det låter självklart, men har nu belagts med 15 års data från San Joaquin Valley. Styrning av var projekten placeras kan alltså vara ett underskattat verktyg för att påskynda utbyggnaden.
I delstaten Washington pågår en annan batalj: miljörättsorganisationen Earthjustice och ett flertal klimatorganisationer utmanar Puget Sound Energy inför tillsynsmyndigheten. Bolaget vill höja elräkningarna med nästan 30 procent och investera i nya gasverk – trots att delstatlig lag kräver minskad klimatpåverkan. Det är en påminnelse om att energiomställningen inte bara är en fråga om teknik, utan om makt, pengar och vem som betalar notan.
Globalt byggs det vidare: på Nya Zeeland har Meridian Energy fått tillstånd för en 110 megawatt solcellspark utanför Morrinsville – 230 000 paneler som ska producera upp till 200 gigawattimmar per år och försörja 25 000 hushåll.
Vår analys
Veckans nyhetsflöde illustrerar en central spänning i klimatomställningen: den tekniska och kommersiella accelerationen är påtaglig, men den politiska riktningen är långt ifrån entydig.
USA:s bredd – 45 delstater i rörelse, Teslas rekordavtal, geotermiska genombrott – visar att omställningen drivs underifrån och av marknaden, inte av en sammanhållen federal politik. Det är en styrka och en sårbarhet på samma gång.
EU:s bromsning av ETS är mer oroande än den ser ut. Utsläppshandeln är ett av de få klimatverktyg som faktiskt fungerat: utsläppen i berörda sektorer har halverats sedan 2005. Att nu försvaga systemet – med argumentet att det är "företagsvänligt" – riskerar att underminera trovärdigheten i hela den europeiska klimatmodellen.
Som systemutvecklare ser jag också en teknisk parallell: när man sänker kraven på ett fungerande system för att det ska bli enklare att leva med, brukar det sällan leda till bättre utfall på sikt. Det brukar kallas teknisk skuld – och klimatpolitik har inte råd med det.