Fabriksarbetaren visar – roboten lär sig: ny teknik låter vem som helst på golvet programmera utan kod
Nu kan fabriksarbetare programmera robotar själva – utan en enda rad kod.
Den som kan jobbet ska också kunna lära upp roboten
Tänk dig att du arbetat på samma fabriksgolv i tio år. Du känner processen utan och innan – varje rörelse, varje undantag, varje litet trick som skiljer ett bra resultat från ett dåligt. Ändå har du alltid stått vid sidan om när robotarna konfigurerats, eftersom det krävt specialistkonsulter med djup programmeringskunskap. Det har inte handlat om vad du vet – det har handlat om vad du kan koda.
Det vill Reimagine Robotics göra slut på.
Startupet, som enligt The Robot Report grundades i april 2025 och har kontor i London och Sydney, presenterar sig nu offentligt för första gången. Bakom företaget står Jonathan Scholz – tidigare grundare av Google DeepMinds robotikteam i London – tillsammans med tidigare kollegorna Oleg Sushkov, Akhil Raju och Misha Denil. Det är med andra ord inte vilka som helst som ger sig in i leken. Det här är ett team som vet exakt hur svår problemet de angriper faktiskt är.
Imitation som industrimetod
Metoden är elegant i sin enkelhet: arbetaren visar roboten vad den ska göra, roboten försöker, och om något blir fel rättar man den direkt på stället. Internt kallar teamet det för monkey-see, monkey-do – roboten härmar sin mänskliga instruktör.
– En robot bör anlända med en ny kollegas inställning: 'Hur kan jag hjälpa till? Vad vill du att jag ska göra?' säger grundaren Jonathan Scholz till The Robot Report.
Det låter nästan självklart när man hör det. Och det är precis poängen. Den bästa läraren för en robot är inte alltid den som förstår maskinen bäst – det är den som förstår arbetet bäst. Att flytta den kunskapen direkt till roboten, utan mellanhänder och utan kodning, är ett fundamentalt skifte i hur vi tänker kring automation.
Inte bara ett löfte – redan i drift
Det som skiljer Reimagine Robotics från mängden av lovande robotikstartups är att de redan har betalande kunder. Företaget har driftsatt sina system inom avancerad tillverkning och återvinning av elektronik. Hos ett plastföretag med kundanpassad produktion – alltså precis den typ av verksamhet där varje order kan se annorlunda ut och traditionell robotprogrammering är en mardröm – lärde man upp robotar att självständigt sköta 3D-skrivare nattetid.
Det är ett talande exempel. Kundanpassad produktion har länge varit automationens blinda fläck. Storskaliga fabriker med långa serier av identiska produkter har kunnat motivera investeringen i traditionell robotprogrammering. Men för den lilla eller medelstora tillverkaren, där sortimentet är brett och serierna korta, har kalkylen sällan gått ihop.
Vändpunkten för det breda genomslaget
Automationsvågen har i stor utsträckning gynnat de stora. Resursstarka företag har haft råd med specialister, integratörer och långa driftsättningsprojekt. Mindre aktörer har tittat på från sidan.
Om Reimagine Robotics lyckas leverera på sitt löfte förändras den ekvationen. När tröskeln för att lära upp en robot sjunker från månader av konsultarbete till ett par timmars handledning på golvet, öppnar sig marknaden för en helt ny kundkategori. Det handlar inte bara om att göra automation billigare – det handlar om att göra den tillgänglig på ett fundamentalt annorlunda sätt.
Scholz är tydlig med att visionen inte handlar om att ersätta människor. Tvärtom: det är den erfarne medarbetaren som får mer inflytande, inte mindre, eftersom det är just hennes kunnande som formar robotens beteende. Det är en narrativ förflyttning som jag tror är strategiskt klok – och, faktiskt, uppriktig. Automation som förstärker mänsklig kompetens snarare än att kringgå den är ett starkare värdeerbjudande än vad branschen ofta erkänt.
Reimagine Robotics har precis tagit sina första steg ut i ljuset. Men om grundlaget håller kan dessa steg visa sig bli historiska.
Vår analys
Detta är en av de mer intressanta produktlanseringarna inom robotik på länge – inte primärt för teknologins skull, utan för vem den riktar sig till. Historiskt har industrirobotar krävt kapital, kompetens och tid som uteslutit en stor del av tillverkningsindustrin. Reimagine Robotics angriper alla tre hindren samtidigt.
Den verkliga frågan framöver är skalbarhet och tillförlitlighet i komplexa miljöer. Att lära en robot att sköta en 3D-skrivare nattetid är imponerande – men hur presterar systemet när uppgifterna är mer varierade, mer fysiskt krävande eller säkerhetskritiska?
Jag ser också en intressant strukturell förändring på sikt: om robotkunnande demokratiseras ned till golvnivå förskjuts makten i automationskedjan. Integratörer och konsultfirmor som idag kontrollerar driftsättningen kan komma att få en kraftigt förändrad roll. Det är en disruption inom en disruption – och den är värd att följa noga.