AI hittar säkerhetshål snabbare än de kan lagas – försvararna riskerar tappa kontrollen

När försvarsvapnet blir ett dubbeleggat svärd

Det börjar som en god idé. Anthropic bygger Mythos – en AI-modell särskilt utformad för cybersäkerhet – med målet att hitta säkerhetsbrister innan angripare gör det. Man rekryterar tunga partners: Microsoft, Google, Amazon, Nvidia och Apple samlas under initiativet Project Glasswing. Ambitionen är tydlig: använd AI för att härda infrastrukturen, täpp till hålen, ligga steget före.

Så långt, lysande.

Problemet är att Mythos är lite för bra på sitt jobb. Enligt Computer Sweden genererade modellen sin första fungerande attack mot en sårbarhet i Windows-kärnan på bara 31 minuter under tidiga tester. Sammanlagt har den identifierat tusentals allvarliga säkerhetsbrister i samtliga stora operativsystem och webbläsare. Och Anthropic är tydliga i sin bedömning: AI-modeller har nu nått en förmågenivå där de överträffar alla utom de mest skickliga mänskliga experterna när det gäller att hitta och utnyttja programvarusårbarheter.

Det är imponerande. Det är också djupt oroväckande.

Enligt interna dokument som granskats av ProPublica och refereras av Computer Sweden prioriterar Microsoft enbart de allvarligaste sårbarheterna. Brister av måttlig allvarlighetsgrad hamnar längre ner i kön – eller riskerar att aldrig åtgärdas i rimlig tid. Det är inte ett tecken på ovilja, utan på ett grundläggande kapacitetsproblem: när ett AI-system kan kartlägga attackytor i en takt som mänskliga säkerhetsteam inte kan matcha, räcker inte de gamla processerna till.

Samma forskare, ny lucka – lappar som inte håller

Parallellt med Mythos-avslöjandena rapporterar Computer Sweden om en annan händelse som understryker samma tema från ett annat håll. Säkerhetsforskaren Nightmare Eclipse – som under det senaste året avslöjat en lång rad allvarliga brister i Windows – har nu offentliggjort en ny kritisk sårbarhet i Microsoft Defender. Den har döpts till ShieldBreak.

Det som gör ShieldBreak extra anmärkningsvärt är inte bara att det är ännu ett avslöjande från samme forskare. Det är att sårbarheten i grunden handlar om att kringgå Microsofts tidigare åtgärd mot en annan brist – RoguePlanet – som Nightmare Eclipse också var den som hittade från början. Med andra ord: lappen höll inte. Angripare på Windows 11 25H2 och Windows Server 2025, i fullt uppdaterade miljöer, kan via ShieldBreak uppnå fullständiga systembehörigheter.

Microsoft har ännu inte kommenterat sårbarheten eller angett någon tidplan för en rättelse.

De två händelserna hör ihop, även om de är separata. Mythos visar att AI nu kan generera säkerhetsproblem i industriell skala. ShieldBreak visar att även utan AI är Microsofts förmåga att hinna åtgärda och kvalitetssäkra sina rättningar under press. Kombinationen är inte behaglich att tänka på.

Vem förlorar mest – och vad betyder det?

Jag vill vara tydlig: jag ser inte AI-utvecklingen som ett hot i sig. Mythos existerar för att försvara, och det är rätt ansats. Att använda AI för att hitta brister snabbare än angripare är precis vad branschen behöver göra. Problemet uppstår när tekniken sprider sig – och det gör den alltid. Det Anthropic kan bygga kan andra också bygga, eller köpa, eller läcka.

Den som förlorar mest i det korta perspektivet är organisationer som förlitar sig på att stora leverantörer som Microsoft hinner hålla sina produkter patchade. Det gör de inte längre – inte i samma takt som hoten ökar. Säkerhetsteam som fortfarande arbetar reaktivt, väntar på patchar och hoppas att inga okända brister utnyttjas, befinner sig i ett allt känsligare läge.

Den som vinner är den som lyckas integrera liknande AI-driven bristanalys i sin egen verksamhet – inte som en extern tjänst man hoppas på, utan som en del av det egna försvaret. Det kräver kompetens, resurser och en vilja att tänka om kring vad cybersäkerhet faktiskt innebär år 2025.

Spelreglerna har förändrats. Det är dags att vi uppdaterar vår spelbok.