London tappar mark – medan Kairo bygger sin bank för den digitala framtiden

Storbritanniens finansiella krona håller på att glida

Det finns en berättelse som länge verkade självklar: Storbritanniens – och i synnerhet Londons – roll som Europas obestridda centrum för finansiell teknologi. Revolut, Monzo, Wise – namnen har blivit globala varumärken och symboler för vad brittisk innovationskraft kan åstadkomma. Men de färska siffrorna från KPMG kastar en lång skugga över den bilden.

Enligt Finextra sjönk investeringarna i brittisk fintech till totalt 1,8 miljarder pund under årets första sex månader – den lägsta nivån på ett helt decennium. Det är inte en tillfällig dipp. Det är ett mönster som befäster sig.

Bakom siffrorna finns välkända krafter: stigande räntor, åtstramade kreditmarknader och en investerarkår som efter pandemiårens euforiska värderingar blivit påtagligt mer nyktert sinnad. Bolag som tidigare kunde hämta hem generösa finansieringsrundor på enbart tillväxtlöften tvingas nu bevisa att de faktiskt tjänar pengar. Det är i grunden sunt – men omställningen är smärtsam.

Analytiker pekar på att en stabilisering av räntorna och ett växande intresse för artificiell intelligens inom finanssektorn kan bli den gnista som lockar tillbaka investerarnas förtroende under nästa år. Men det är ännu en förhoppning, inte ett faktum.

Medan London väntar – bygger Kairo

Så vänder vi blicken söderut och österut. Egyptens Commercial International Bank, CIB, landets största privatbank, har enligt Finextra erhållit ett preliminärt tillstånd från landets finansmyndigheter att etablera ett renodlat digitalt dotterbolag. Inte en digital kanal vid sidan av kontorsnätet – utan en bank byggd från grunden, uteslutande för digitala kanaler.

Det är ett djärvt drag. CIB är ingen nybörjare; banken har sedan länge investerat kraftigt i sin digitala infrastruktur. Men det här är något annat. Det handlar om att bygga en helt ny typ av finansiell institution för en marknad med enormt underliggande tryck: en ung befolkning med smartphones i handen men utan fullgod tillgång till traditionella banktjänster.

Den rörelsen – utmanarbanker som tar sig an de obanktjänade och underbanktjänade befolkningarna – är ingenting nytt i Europa eller Nordamerika. Men när den nu slår rot på allvar i Afrika och Mellanöstern sker något strukturellt viktigt. Tillväxtmarknaderna slutar kopiera mogna marknader och börjar i stället hoppa över dem.

Innovationens tyngdpunkt förskjuts

Det vore naivt att skriva av brittisk fintech. Ekosystemet är djupt, kompetensbasen är stark och London är fortfarande en av världens ledande finansiella knutpunkter. Men det vore lika naivt att inte läsa det här som ett varningstecken.

När kapital drar sig tillbaka och tillväxttakten bromsar in, öppnar sig glapp. Och i sådana glapp är det inte alltid de etablerade aktörerna som kliver in – det är de hungriga.

Egypten är ett exempel. Men titta också på Indien, Brasilien, Indonesien, Nigeria. Marknader där digital finansiell infrastruktur byggs i realtid, ofta utan tyngden av gamla system att bära på. Där regulatorerna – av nödvändighet snarare än välvilja – är mer benägna att ge klartecken för experiment. Där behovet av förändring är så akut att innovationshastigheten drivs fram av verkligheten snarare än av riskkapitalisternas rörelser.

Den brittiska fintechbranschen har ett avgörande val framför sig: vänta på att marknadsförhållandena förbättras och hoppas att investerarna återvänder – eller ta tillfället i akt att göra det smarta och nödvändiga omstruktureringsarbetet nu, och positionera sig för nästa uppgång med en mer hållbar grund.

De som väljer rätt under den här perioden kommer att se mycket annorlunda ut om tre år. Och de som väljer fel riskerar att ha lämnat utrymme åt aktörer de knappt lade märke till.

Innovation bryr sig inte om geografi. Den rör sig dit den välkomnas.