Stormakterna har beväpnat sig med AI – och konfrontationen pågår redan
AI-drivna angrepp från Ryssland och Kina visar att cyberkrigen redan är här.
Kriget om information och infrastruktur har fått ett nytt vapen
Det finns ett ögonblick i varje teknologisk revolution när verktyget går från att vara en möjlighet till att bli en hävstång – för både gott och ont. Det ögonblicket är nu.
Under de senaste veckorna har tre händelser, sedda tillsammans, tecknat en bild av ett säkerhetslandskap i snabb omvandling. OpenAI avslöjade en samordnad rysk påverkanskampanj där företagets egna AI-tjänster användes för att konstruera en falsk israelisk tankesmedja och ett påhittat så kallat suveränitetsindex – ett rankningssystem utformat för att framställa Ryssland i gynnsam dager och rikta kritik mot västerländska demokratier. Enligt OpenAI identifierades och stängdes de berörda kontona ned av säkerhetsteamet efter att missbruket upptäckts.
Vad som gör denna operation anmärkningsvärd är inte bara dess syfte, utan dess metod. Genom att använda AI för att producera och förfina innehållet fick materialet ett polerat och professionellt uttryck – trovärdighet som tidigare hade krävt ett helt redaktionsteam att uppnå. AI blev, med andra ord, en förstärkare av inflytande.
Skala och hastighet: det kinesiska mönstret
Samtidigt rapporterar Computer Sweden om en parallell utveckling på den mer tekniska fronten. Kinesiska statsanknutna hackargrupper har börjat integrera AI-verktyget Deepseek i sina angreppskedjor – med dramatiska resultat. Enligt det taiwanesiska säkerhetsforskningsföretaget TeamT5 har antalet attacker från dessa grupper mer än fördubblats sedan AI-verktygen togs i bruk.
Konkreta exempel talar sitt tydliga språk: hackargruppen Grimfengxi uppges ha använt Deepseek för att skriva så kallad utnyttjandekod – programkod som exploaterar säkerhetshål i system. En annan grupp, Teleboyi, ska ha kartlagt ett företags hela nätverksstruktur och samlat in runt tusen IP-adresser med hjälp av samma AI-tjänst.
Det gemensamma mönstret är slående: AI frigör angriparnas tid och kapacitet. Rutinarbete som tidigare tog timmar automatiseras på minuter. Det ger statsanknutna aktörer en operativ hävstång som tidigare var förbehållen de allra mest resursstarka underrättelseorganisationerna.
Försvaret svarar – med krigets egna data
Men bilden är inte ensidig. På försvarsidan pågår en minst lika betydelsefull omställning.
Storbritannien och Ukraina har slutit ett banbrytande avtal som gör Storbritannien till det första landet utanför Ukraina med tillgång till plattformen Avengers Labs – en databas uppbyggd kring miljontals observationer från tusentals kameror och sensorer längs stridslinjerna, rapporterar Financial Times via Computer Sweden. Systemet behandlar numera fler än 100 000 videoströmmar från drönare varje månad och lyckas identifiera ungefär 70 procent av fientliga mål i det insamlade materialet.
Enligt Breakit ska den ukrainska krigsdata användas för att träna AI-system med uppgift att skydda brittisk kritisk infrastruktur – försvarsanläggningar, järnvägsnät och kraftverk – mot hot från både fientliga stater och andra aktörer.
Här finns en poäng som branschkunniga understryker: verklig stridsdata från ett pågående krig är fundamentalt mer värdefull än syntetisk träningsdata. Riktiga stridsmiljöer är kaotiska och oförutsägbara på sätt som är nästan omöjliga att återskapa i simulerade miljöer. Ukraina har, tragiskt nog, byggt upp ett unikt kunskapslager – och det kunskapslagret är nu på väg att forma nästa generations försvarssystem.
En ny fas – med nya spelregler
Det som förenar dessa tre händelser är att vi passerat en tröskel. AI används inte längre bara för att planera påverkans- och cyberoperationer – det används för att genomföra dem, i skala, med en hastighet och ett polerat uttryck som mänskliga operatörer ensamma inte kan matcha.
För svenska och nordiska organisationer bör detta vara ett uppvaknande. Som nybliven Natomedlem befinner sig Sverige i en säkerhetspolitisk kontext där dessa hotbilder är högst relevanta. De angreppsmönster som Deepseek möjliggör för kinesiska hackargrupper är inte begränsade till Taiwan eller USA – de är globala till sin natur.
Detta är inte ett argument för pessimism. Det är ett argument för beredskap, investering och samarbete.
Vår analys
Det som händer just nu är en slags kapprustningens logik applicerad på AI – och den rör sig snabbare än lagstiftare, säkerhetsråd och de flesta styrelserum hinner reagera.
Den verkligt oroande insikten är inte att stater använder AI för angrepp – det var förutsägbart. Det oroande är skaleffekten: en handfull operatörer med tillgång till kommersiella AI-tjänster kan nu bedriva operationer som tidigare krävde hundratals specialister.
Samtidigt ger Storbritanniens avtal med Ukraina en viktig signal: den som har tillgång till verklig data från verkliga konflikter har ett avgörande försprång i att träna framtidens försvarssystem. Det skapar incitament för djupare teknologiska partnerskap mellan demokratier – och det är i grunden positivt.
Min bedömning är att 2025 kommer att ses som det år då AI-säkerhet gick från att vara en specialistfråga till en strategisk kärnfråga för varje organisation med kritisk infrastruktur eller känslig information. Frågan är inte längre om man ska investera i AI-driven säkerhet – utan hur snabbt.