Tretton chefer har lämnat OpenAI på åtta månader – samtidigt presenterar bolaget ett chip som påstås slå Nvidias toppmodell

Dörren snurrar på hög hastighet

När Chris Malone, ansvarig för OpenAIs datacenterverksamhet, nyligen packade sina kartonger blev han inte vilken avgång som helst. Han blev den trettonde personen på chefsnivå att lämna OpenAI under loppet av bara åtta månader år 2026, rapporterar Breakit.

Det är en siffra som kräver lite eftertanke. Vi talar inte om mellanchefer eller koordinatorer – vi talar om personer med strategiskt ansvar i ett bolag som just nu värderas till astronomiska summor och som befinner sig mitt i historiens kanske mest intensiva AI-kapplöpning. Att förlora Malone är särskilt känsligt: datacenterinfrastrukturen är bokstavligen det som håller OpenAIs modeller igång. Det är ryggraden.

Orsaksbilden är komplex. OpenAI genomgår en strukturell omvandling från ideell organisation till vinstdrivande bolag – en process som skapar friktion internt. Samtidigt erbjuder konkurrenter som Google DeepMind, Anthropic och Meta närmast oändliga resurser för att locka till sig talanger. Sam Altman har fått försvara bolagets styrning offentligt vid upprepade tillfällen, efter att tidigare säkerhetschefer och forskningsledare lämnat med offentlig kritik i bagaget.

Det är inte en trivsam sits att befinna sig i.

Men vänta – det finns en annan historia också

Samtidigt som ledarskapsturbulensen dominerar rubrikerna håller OpenAI på att genomföra ett tekniskt språng som kan visa sig vara minst lika betydelsefullt på lång sikt.

Enligt Ny Teknik presenterar OpenAI nu sin egenutvecklade AI-krets, döpt till Jalapeno, och uppger att den slår Nvidias toppmodell GB300 i tester av energieffektivitet och svarshastighet. Kretsen har tagits fram i samarbete med halvledarföretaget Broadcom och är tänkt att börja rullas ut i de egna AI-modellerna senare under innevarande år.

OpenAIs kretschef Richard Ho uppger att Jalapeno kan sänka bolagets kostnader avsevärt – förutsatt att produktionsuppskalningen löper enligt plan. Det är just det sista förbehållet som förtjänar att markeras. Vägen från lovande laboratorieresultat till storskalig driftsättning är lång och kantad av oväntade hinder.

Varför detta är strategiskt briljant – och nödvändigt

Låt oss zooma ut. OpenAI är i dag djupt beroende av Nvidia för den beräkningskraft som driver allt från ChatGPT till bolagets kommande modeller. Det beroendet är dyrt, sårbart och strategiskt obekvämt. Nvidia har länge haft en närmast ohotad ställning inom AI-hårdvara, byggd på ett brett programvaruekosystem som gjort det svårt för konkurrenter att utmana.

Men mönstret håller på att förändras. Google har sina TPU:er, Amazon har Trainium, Meta investerar i egna kretsar. Att kontrollera sin egen tekniska värdekedja har gått från att vara en lyx till att bli en överlevnadsstrategi. OpenAI gör nu samma rörelse – och om Jalapeno håller vad den lovar handlar det inte bara om kostnadsbesparingar. Det handlar om teknologisk självständighet.

Två berättelser – ett bolag

Här är paradoxen som gör OpenAI så fascinerande att följa just nu: bolaget lever i två parallella verkligheter.

I den ena verkligheten blöder man ledarskapskompetens i en takt som borde oroa varje styrelseledamot. Chefsflykten signalerar intern turbulens, kulturproblem och en organisation under enormt tryck. För investerare och samarbetspartners – inte minst Microsoft – är det ett orosmoln som inte kan ignoreras.

I den andra verkligheten genomför bolaget en av de mest ambitiösa tekniska ompositioneringarna inom AI-branschen. Jalapeno är inte ett sidoprojekt – det är ett strategiskt vägval som kan omdefiniera OpenAIs kostnadsstruktur och självständighet på lång sikt.

Frågan är vilken av dessa berättelser som kommer att definiera bolagets nästa kapitel. Ofta är svaret att båda har rätt simultaneously – kaotiska organisationer kan producera briljanta genombrott, och välsmorda maskiner kan misslyckas spektakulärt. Det som avgör är om det finns tillräckligt med sammanhållning kvar i kärnan för att omvandla teknisk potential till verklig leverans.

Sam Altman har visat sig vara en mästare på att navigera kaos. Men tretton avgångna toppchefer på åtta månader testar den kapaciteten på allvar.