Federala domstolar kör över Trump-administrationen – kolkraftverk stängs och Kaliforniens miljörätt skyddas

Domstolarna kör över EPA – igen

Det börjar likna ett mönster. När den politiska vägen till klimatåtgärder blockeras i Washington D.C., tar domstolarna över. Och hösten 2026 har det hänt två gånger på kort tid.

Först: En federal domstol i Washington D.C. satte stopp för Trumpadministrationens försök att undergräva Kaliforniens särskilda rätt att ställa hårdare miljökrav än de nationella. Chefsdomare Beryl Howell utfärdade ett preliminärt föreläggande och avslog EPA:s begäran om att avskriva målet, rapporterar CleanTechnica. Bakgrunden är att EPA i juni 2026 försökte omklassificera fyra beviljade undantag från den federala luftskyddslagen – ett juridiskt knep som skulle ha öppnat dörren för kongressen att snabbt upphäva dem via ett förenklat lagstiftningsförfarande.

Det är ett remarkabelt tillvägagångssätt. Undantagen har gällt i decennier och har drivit fram en hel generation av renare fordon och motorer – inte bara i Kalifornien, utan indirekt i hela landet, eftersom biltillverkare anpassat sina produkter till de strängare kraven. Sierra Clubs Katherine García var rakt på sak: domstolen genomskådade ett försök att gynna oljeindustrin på bekostnad av folkhälsan.

Kolkraftverket som inte ville dö

Några veckor senare kom nästa dom. En federal appellationsdomstol underkände den 11 september Trumpadministrationens användning av nödparagrafen i den federala ellagen för att hålla kolkraftverket J.H. Campbell i Michigan igång – mot delstatens vilja och trots att en godkänd ersättningsplan med metangas, solkraft och batterilager redan låg på bordet.

Kraftverket togs i drift 1962 och har länge planerats att ersättas. Men administrationens budgetchef Russell Vought hittade ett kryphål: nödparagrafen saknar tydliga tidsgränser. Lösningen? Förläng nödordern sex gånger i rad. Michigan, Minnesota och Illinois stämde, och rätten gav dem rätt. Domare Cornelia Pillard slog fast att det faktiskt är delstaternas ansvar att reglera sin egen energiförsörjning.

Det är ett viktigt prejudikat. Nödlagstiftning är ett kraftfullt verktyg – men inte ett som kan användas hur länge som helst för att driva politisk agenda.

Medan USA processar, reformerar EU och debatterar världen

Utanför de amerikanska domstolssalarna pågår klimatpolitiken i andra former. EU reformerar just nu sitt system för handel med utsläppsrätter, ETS, med särskilt fokus på flyget – EU:s snabbast växande utsläppskälla som ökat med över 30 procent sedan ETS infördes, enligt CleanTechnica. Den föreslagna reformen innebär att alla avgående flygningar till flygplatser inom 5 000 kilometer från Frankfurt nu omfattas av systemet. Det betyder att en resa Paris–Dubai prissätts, men inte Paris–New York. En pragmatisk avgränsning, om än inte helt logisk ur ett strikt klimatperspektiv.

Samtidigt pågår en het debatt i forskarvärlden om solgeoteknik – specifikt stratosfärisk aerosolinjektion, där reflekterande partiklar sprids i stratosfären för att minska mängden solljus som når jordytan. Forskningsorganisationen Reflective har publicerat en systematisk färdplan för hur forskarsamhället bör samordna sina insatser, rapporterar MIT Technology Review. Med samordning beräknas arbetet ta ett decennium och kosta drygt 3,9 miljarder kronor. Utan samordning: 20 år och nästan fyra gånger så mycket. Det är ett övertygande argument för koordinering – men tekniken förblir djupt kontroversiell, och de svåraste frågorna är inte tekniska utan styrningsfrågor: vem har rätt att fatta beslut som påverkar hela planetens klimat?

Under Climate Week i New York lyfter NRDC:s vd Manish Bapna en mer hoppfull ton: förnybar energi är i dag ofta det billigaste, snabbaste och hälsosammaste alternativet. Omställningen sker redan, från Indien – där mer än hälften av installerad elproduktionskapacitet nu kommer från förnybara källor – till Europa och små önationer. Frågan är inte längre om utan hur snabbt.

Det är ett perspektiv värt att hålla fast vid, mitt i alla domstolsstrider.