Oljebolagen hittade kryphålet som kan rasera EU:s satsning på grönt flygbränsle

Bokföringstricket som kan spränga e-SAF-målen

När EU antog förordningen ReFuelEU Aviation 2023 var signalen tydlig: från 2030 ska en växande andel av flygbränslet vara syntetiskt framställt — så kallat e-SAF — producerat med grön vätgas och infångad koldioxid. Regelverket var tänkt att driva fram en helt ny industri. Nu riskerar det att driva fram ett bokföringstrick istället.

Enligt rapportering från CleanTechnica har delar av olje- och gasindustrin, som i flera år underlåtit att investera i ny produktionskapacitet, hittat en omväg: man tillsätter vätgas i befintliga bioraffinaderier och redovisar sedan resultatet som syntetiskt flygbränsle. Metoden kallas e-HEFA och skulle, om den godkänns av EU-kommissionen, låta bränsleleverantörer uppfylla sina förpliktelser utan att i praktiken ha bidragit till den omställning regelverket var tänkt att skapa.

Tankesmedjan Transport & Environment (T&E) är rakt på sak i sin kritik. Deras analyser visar att kryphålet potentiellt kan urholka upp till hälften av e-SAF-målen för 2030–2031 och en fjärdedel av målen för 2032–2034. Det är inte en marginaleffekt — det är ett hål mitt i kärnan av politiken.

40 projekt i farozonen

Det som gör situationen särskilt allvarlig är effekten på den framväxande e-SAF-industrin. Över 40 stora produktionsprojekt befinner sig just nu i utvecklingsfasen runt om i Europa. Dessa projekt är beroende av att bränsleleverantörer faktiskt behöver köpa äkta syntetiskt bränsle — det är det som motiverar investerare att satsa kapital.

Om e-HEFA-tolkningen vinner gehör minskar incitamenten att teckna leveransavtal, och utan leveransavtal torkar finansieringen upp. CleanTechnica beskriver risken som att en bred koalition av aktörer redan vänt sig direkt till EU-kommissionens generaldirektörer för energi, transport och klimat med just denna varning. Prejudikatet är dessutom farligt i ett bredare perspektiv: samma logik skulle kunna tillämpas på sjöfartens kommande krav under FuelEU Maritime, som träder i kraft 2034.

Som systemutvecklare känner jag igen mönstret. När ett regelverk inte är tillräckligt tekniskt precist i sina definitioner, uppstår alltid tolkningsutrymme — och tolkningsutrymme utnyttjas av dem med starkast incitament att göra det. Det är inte ondska, det är rationellt beteende. Men konsekvenserna kan vara förödande för den infrastruktur man faktiskt försöker bygga upp.

Flygplatserna planerar som om klimatmålen inte existerar

Parallellt med bränslekriyphålsdramat utspelar sig ett annat problem i full öppen dager. T&E har granskat utbyggnadsplaner vid tjugo av Europas största flygplatser och resultaten är, för att vara diplomatisk, nedslående.

Om planerna genomförs kommer varje enskild flygplats att överskrida sin rättvisa andel av koldioxidbudgeten för 1,7 graders uppvärmning med två till tre gånger. Utbyggnader planeras eller pågår i London, Paris, Madrid, Frankfurt, Dublin och Bryssel — med löften om att renare bränslen och effektivare flygplan ska kompensera för ökad trafik.

T&E:s kampanjchef Denise Auclair sätter fingret på problemet: "Att bygga fler landningsbanor och bygga ut terminaler raderar ut alla fördelar med renare bränslen eller effektivare motorer." Värst ser det ut i Portugal, där flygplatserna i Lissabon och Porto tillsammans beräknas överskrida klimatbudgeten med 2,8 gånger. Europeisk luftfart som helhet väntas förbruka den återstående budgeten för 1,5 graders uppvärmning redan i år.

Systemfelet är strukturellt

Det som förenar de två berättelserna är ett strukturellt problem: regelverken sätter upp mål, men saknar mekanismer som faktiskt förhindrar att aktörer kringgår dem — antingen via smarta definitioner eller via politisk press för fortsatt utbyggnad.

Detta är inte ett argument mot grön reglering. Det är ett argument för tekniskt precis och robust reglering. EU:s gröna taxonomi och klimatlagstiftning har enorm potential att styra om kapitalflöden och industriell investering — men bara om definitionerna är vattentäta nog att stå emot systematiskt tryck från etablerade intressen. Just nu är de uppenbart inte det.

Och medan flygbranschen förhandlar om bokföring bygger resten av energisystemet om sig. Rapporten från Backbone Coalition påminner oss om att den europeiska energiomställningen är ett sammanhängande system — batterier, elnät, industri och transport hänger ihop. Varje kryphål i en del av kedjan försvagar helheten.