De kallade det 'historiens största stöld av mänskligt arbete' – och fortsatte ändå
Interna dokument avslöjar: AI-chefer visste att de stal upphovsrättsskyddat material.
När insikten inte räckte till handling
Det är sällan man ser ett så tydligt gap mellan vad företagsledare säger internt och vad de gör utåt. Men de domstolsdokument som nu blivit offentliga i målet The New York Times mot OpenAI och Microsoft är just det: ett svart på vitt-bevis på att kunskapen om problemet fanns – och att den sattes åt sidan.
Microsofts chef för tillämpad vetenskap, Brent Hecht, beskrev redan i januari 2023 bolagens storskaliga insamling av upphovsrättsskyddat material som "det största stölden av mänskligt arbete i historien" – och tillade, enligt The Verge, att Microsofts juridiska försvarsstrategi gjorde "fullständigt narr av upphovsrättsbegreppet". Det är anmärkningsvärda ord från en person högt upp i en av världens mest värdefulla organisationer.
Microsoft har sedan dess försökt distansera sig från Hechts uttalanden och presenterat dem som en enskild medarbetares personliga åsikter. Men den förklaringen håller dåligt när man läser vidare i handlingarna.
En inbyggd dödsspiral – och de visste om den
Interna Microsoft-dokument varnar explicit för det som beskrivs som en negativ dödsspiral, rapporterar Computer Sweden och The Verge: när AI-tjänster ersätter direkta besök hos nyhetsutgivare minskar annonsintäkterna för redaktionerna. Det leder till färre resurser för journalistik av hög kvalitet – vilket i sin tur försämrar den träningsdata som AI-modellerna själva är beroende av för att förbli relevanta.
"Det är ytterst ovanligt att en slutprodukt hotar den ekonomiska grunden för sina egna nödvändiga leverantörer, men det är precis den situation vi har skapat", löd formuleringen i ett internt Microsoft-dokument.
Samtidigt erkände OpenAIs chef Nick Turley internt att AI-chattbotar utgör ett "existentiellt hot" mot nyhetsutgivare, eftersom tjänsterna i hög grad ersätter besök hos originalkällorna. Och Microsofts vd Satya Nadella har i rättsdokumenten medgett att AI-chattbotar i praktiken ersatt traditionell sökning – trots att han vid ett annat tillfälle uttalat att innehåll bakom betalväggar borde licensieras.
Den uppenbara frågan är: om man vet att systemet är fel konstruerat, varför bygger man det ändå?
Affärslogikens primat
Svaret är obehagligt men inte förvånande för den som följt teknikbranschen länge. Konkurrenstrycket är enormt. Den aktör som stannar upp för att lösa de etiska och juridiska frågorna riskerar att tappa marknadsposition mot den som inte gör det. Det skapar en kapplöpning mot botten där den kortfristiga affärslogiken vinner – tills domstolarna eller lagstiftarna sätter stopp.
Det är också värt att notera att problemet inte är begränsat till journalistik. Wired rapporterar om matematikprofessorn Tristan Buckmaster vid New York University, som anklagar OpenAI för att ha utnyttjat hans arbete för att lösa ett av matematikens svåraste öppna problem – och ändå fortsätter han att använda företagets verktyg, eftersom alternativen är för få. "Dessa företag har ett monopol och det finns inte många alternativ", konstaterar han lakoniskt. Det är ett symptom på en djupare strukturell låsning som sträcker sig långt bortom mediebranschen.
Vad det betyder för kreativa branscher
För journalistiken är konsekvenserna akuta. Nyhetsredaktioner världen över har redan förlorat annonsintäkter till plattformsbolagen under det senaste decenniet. Nu riskerar de att även förlora sin mest grundläggande tillgång: det redaktionella innehållet, som används för att träna system vilka på sikt kan ersätta dem.
De nu offentliggjorda dokumenten ger kärande parter i pågående rättsprocesser – däribland The New York Times – ett potentiellt tungt vägande prejudikat, skriver Breakit. Att bolagen kände till de etiska och juridiska riskerna försvårar argumentet att man handlade i god tro.
OpenAIs president Greg Brockman uppges dessutom, enligt The Hollywood Reporter, ha känt till tekniska metoder för att kringgå betalväggar hos nyhetsutgivare – och verkar ha uppmuntrat detta tillvägagångssätt. Det är en detalj som är svår att förena med bilden av ett företag som agerat ansvarsfullt.
Detta är inte en fråga om att vara teknikfientlig. Tvärtom – AI har en enorm potential att stärka journalistiken, effektivisera redaktioner och nå bredare publik. Men den potentialen kräver ett fundament av förtroende och rättvis ersättning. Utan det riskerar vi att såga av den gren vi sitter på.
Vår analys
Det som gör dessa avslöjanden särskilt allvarliga är inte att teknikbolag begått misstag – det gör alla. Det allvarliga är att misstagen begicks med öppen blick. Internmedvetenhet utan handling är i praktiken ett val, och det valet måste få konsekvenser – både juridiskt och i hur branschen utformas framöver.
Jag ser ändå en möjlighet här. Dessa rättsprocesser kan bli den katalysator som tvingar fram rimliga licensmodeller och ersättningsstrukturer – liknande de som musikbranschen till slut förhandlade fram med streamingtjänsterna. Det tog år av rättsliga strider och enorma förluster, men det ledde till ett nytt ekosystem.
För AI-branschen gäller nu att bevisa att man kan växa med innehållsskaparna, inte på deras bekostnad. Annars riskerar den negativa dödsspiralen att bli verklighet – och det förlorar alla på, inklusive AI-bolagen själva. Ansvar och affärsmöjligheter behöver inte stå i motsats till varandra. Men det kräver att man faktiskt agerar på den insikt man redan har.