Bygger vi framtidens AI på gårdagens ruttnande grund?

När AI-entusiasmen kostar mer än den smakar

Det råder ingen tvekan om att AI-vågen förändrar hur svenska organisationer prioriterar sina investeringar. Men enligt en färsk undersökning från it-tjänsteleverantören Ensono, rapporterad av Computer Sweden, börjar den omfördelningen få kännbara konsekvenser — och inte enbart positiva.

Sex av tio organisationer uppger att de under de senaste två åren tvingats pausa, skjuta upp eller helt skrota planerade it-moderniseringsprojekt. Ännu mer anmärkningsvärt: mer än sju av tio har överskridit sina ursprungliga projektbudgetar, och nästan en tredjedel har dragit över med mer än 50 procent. Det är siffror som borde få styrelserum att lyssna.

– Det finns ett enormt tryck på att hålla jämna steg med alla andra. Resurser omfördelas till AI-projekt i en takt vi inte sett tidigare, säger Brian Klingbeil, strategichef på Ensono, till Computer Sweden.

Det gamla systemet avslöjar sig alltid för sent

Här är den klassiska fällan som erfarna it-chefer känner igen, men som tycks upprepas generation efter generation: äldre system döljer sin verkliga komplexitet ända tills man faktiskt börjar flytta dem. Michele Grant, global chef på Cognizant, sätter fingret på det med precision.

– Organisationen förstår ofta inte vad det gamla systemet faktiskt gör förrän man börjar flytta det. Det är då komplexiteten verkligen framträder, förklarar hon.

Detta är inte ett nytt fenomen. Legacysystem — förlåt, ålderdomliga system — har i decennier fungerat som organisationers dolda nervbanor: de håller ihop verksamheten, men ingen vet riktigt hur. När man sedan lägger AI ovanpå dessa system, utan att ha moderniserat grunden, uppstår en farlig illusion av framsteg.

AI lovar snabbt. Modernisering lovar rätt.

Det finns en logik i beslutsfattarnas beteende som är fullt förståelig. AI-satsningar erbjuder synlig, relativt snabb avkastning — ett chattgränssnitt som svarar kunder, ett rekommendationssystem som ökar försäljningen, ett analysverktyg som sparar analystimmar. It-modernisering, däremot, är som att byta rördragning i ett hus medan familjen fortfarande bor där. Nödvändigt. Osynligt. Kostsamt.

Grant bekräftar mönstret tydligt: AI-initiativ lovar snabbare och mer synlig avkastning, vilket gör dem attraktiva för beslutsfattare med strama budgetar.

Men här är problemet med det resonemanget: AI är hungrig. Den kräver ren data, stabil infrastruktur och integrerade system för att leverera det den lovar. Om grundmuren är sprickfylld faller även det vackraste huset.

En strategisk omognad — eller ett nödvändigt val?

Man kan tolka dessa siffror på två sätt. Det pessimistiska läsningen är att svenska organisationer visar tecken på strategisk omognad — att man jagar AI-glansen utan att ha gjort läxan kring infrastruktur. Det optimistiska perspektivet är att prioriteringarna faktiskt är rationella på kort sikt: man satsar på det som ger konkurrensfördelar nu och planerar att återvända till moderniseringen när AI-investeringarna börjar bära frukt.

Jag lutar åt att sanningen ligger någonstans mitt emellan — men med en viktig brasklapp. De organisationer som medvetet väljer AI framför modernisering, med en tydlig plan för att återuppta infrastrukturarbetet, gör ett rimligt strategibeslut. De som bara låter AI-entusiasmen tränga undan moderniseringen utan en genomtänkt plan skapar sig en teknologisk tidsbomb.

Branschen har sett det förut. 1990-talets internet-rush lämnade efter sig år av teknisk skuld som kostade dubbelt så mycket att reda ut. Molnvågen på 2010-talet upprepade mönstret. Nu riskerar AI-vågen att göra detsamma — fast i ett ännu högre tempo.

Det som skiljer vinnarna från förlorarna i den här omställningen är inte hur snabbt man implementerar AI. Det är hur genomtänkt man gör det.