Kan en algoritm avgöra om du ljuger? Pentagon satsar 300 miljoner på omstridd AI-teknik

När algoritmen tar plats i förhörsrummet

Jag är genuint fascinerad av hur AI omformar industri efter industri — och försvarssektorn är inget undantag. Men ibland stöter vi på tillämpningar där entusiasmen måste pausas och de svåra frågorna måste ställas. Pentagons satsning på 'Polygraph+' är ett sådant ögonblick.

Enligt MIT Technology Review vill USA:s försvarsdepartement investera 30,3 miljoner dollar — drygt 300 miljoner kronor — över fem år för att modernisera sina metoder för att avslöja lögner. Kärnan i programmet är en kombination av maskininlärningsalgoritmer och teknik som möjliggör fysiologiska avläsningar på avstånd, utan att någon utrustning behöver fästas på den person som testas. Det hela ska förvaltas av Defense Counterintelligence and Security Agency (DCSA) och användas vid granskning av presumtiva medarbetare samt för att identifiera så kallade insiderhot.

På ytan låter det som ett logiskt nästa steg i digitaliseringen av säkerhetsarbete. Men låt oss nysta lite djupare.

Det traditionella polygraftestets bakgrund

Den klassiska polygrafen har en lång och omtvistad historia. Forskning har upprepade gånger ifrågasatt dess tillförlitlighet — felmarginaler, kulturella skillnader i fysiologiska stressreaktioner och möjligheten att manipulera resultaten har gjort att många länder och rättsinstanser behandlar polygrafresultat med stor skepsis. I Sverige används de exempelvis inte som bevismedel i domstol.

Nu vill Pentagon alltså ta detta redan omdebatterade verktyg och förstärka det med AI och maskininlärning. Budgetdokumentets mål är att öka systemets precision och tillförlitlighet — ett lovvärt syfte på pappret. Men frågan är: vad händer när ett system med inbyggd partiskhet skalas upp och automatiseras?

Kontexten gör nyheten extra känslig

Tidpunkten är inte slumpmässig. MIT Technology Review rapporterar att satsningen sker i ett klimat av ökad intern spänning inom Pentagon. Under försvarsminister Pete Hegseths ledning har polygraftester använts intensivt för att spåra uppgivna källor bakom pressläckor — i september ska ungefär 50 officerare vid Joint Staff ha tvingats genomgå sådana tester efter avslöjande nyhetsrapportering.

Det skapar en obehaglig kontext: ett AI-system för trovärdhetsbedömning som införs just när institutionen aktivt jagar interna visselblåsare. Det är inte svårt att se hur ett sådant verktyg kan glida från säkerhetsinstrument till ett redskap för intern kontroll och maktutövning.

Tre kritiska frågor som måste besvaras

Som affärsutvecklare ser jag dagligen hur AI skapar enormt värde — men jag ser också hur tekniska lösningar utan ordentlig styrning kan orsaka systematisk skada. Här är de tre frågor jag anser måste besvaras innan ett program som Polygraph+ rullas ut:

1. Algoritmisk rättvisa: På vilken träningsdata bygger maskininlärningsmodellerna? Om historiska polygrafdata präglas av partiskhet mot vissa grupper, riskerar AI-systemet att förstärka — snarare än att korrigera — dessa orättvisor.

2. Överklagbarhet och insyn: Om en algoritm flaggar en person som opålitlig, vilka möjligheter har den personen att ifrågasätta beslutet? Automatiserad misstanke utan transparens är en rättssäkerhetsmässig varningssignal.

3. Parlamentarisk granskning: Budgetdokumentet har ännu inte godkänts av kongressen. Den granskningen är avgörande — inte bara av kostnadsskäl, utan av principiella demokratiska skäl.

Möjligheten som inte får gå till spillo

Jag vill vara tydlig: AI kan spela en meningsfull roll i säkerhetsarbete. Förbättrad mönsterigenkänning, reducering av mänskliga fördomar i bedömningar och snabbare handläggning av säkerhetskontroller är genuina fördelar. Men potentialen realiseras bara om tekniken kombineras med robust etisk styrning, oberoende revision och tydlig rättslig ram.

Pentagons ambition att modernisera är förståelig. Men modernisering utan ansvarsutkrävande är inte framsteg — det är riskförstärkning i industriell skala.