EU pumpar miljarder i chipsfabriker – men glömmer köpa chippen

Europa bygger fabriker – men glömmer kunderna

Tänk dig att du är världens enda leverantör av en oumbärlig produkt. Varje modern halvledare i världen är beroende av din utrustning. Och ändå säljer du bokstavligen ingenting på din egen hemmamarknad.

Det är den verkliga situationen för ASML, det nederländska bolag som tillverkar de litografimaskiner utan vilka det inte finns några moderna chipp – och utan moderna chipp finns det ingen AI-infrastruktur, inga elfordon, inga smarta elnät. Ingenting.

Enligt Computer Sweden stod Europa för fem procent av ASML:s intäkter 2024. År 2025 hade den andelen krympt till en procent. Under årets första två kvartal var siffran noll. Absolut noll.

– Vi säljer absolut ingenting i Europa, sade Frank Heemskerk, vice verkställande direktör för offentliga angelägenheter på ASML, under ett panelsamtal i Amsterdam nyligen.

Det är ett uttalande som borde skicka en iskall rysning längs ryggraden på varje europeisk beslutsfattare som tar den teknologiska suveräniteten på allvar.

Miljarder i subventioner – men till vad?

EU har under de senaste åren investerat enorma summor för att locka halvledartillverkare till Europa. Den europeiska halvledarlagen, med ambitioner om att dubbla Europas andel av den globala chippmarknaden till tjugo procent till 2030, är ett av de mest ambitiösa industripolitiska projekten i unionens historia.

Men ASML pekar nu på ett fundamentalt hål i strategin: man bygger fabriker utan att säkerställa att det finns en marknad för det som ska tillverkas i dem.

Det är som att subventionera uppförandet av ett gigantiskt hotell i en stad dit inga turister åker. Byggnaden kan vara praktfull. Den kan vara tekniskt överlägsen. Men utan gäster är den bara en kostsam symbol.

ASML uppmanar därför EU att ta nästa steg – att aktivt arbeta för att skapa och garantera avsättning för europeiskt tillverkade halvledare. Det handlar inte längre bara om utbudssidan. Det handlar om att bygga en trovärdig inhemsk efterfrågan.

En strukturell svaghet med globala konsekvenser

Det som gör situationen särskilt allvarlig är att den avslöjar en djupare strukturell svaghet i det europeiska teknikekosystemet. Europa saknar i stor utsträckning de stora teknologiföretag som i USA och Asien driver en massiv inhemsk efterfrågan på halvledare.

Amerikanska molnjättar bygger ut sin AI-infrastruktur i en takt som är svår att föreställa sig. Taiwans TSMC levererar till ett helt ekosystem av asiatiska konstruktörer och tillverkare. Europa har varken samma koncentration av slutanvändare eller samma djup i sin inhemska leverantörskedja.

Detta är inte ett argument för pessimism – det är ett argument för handling. Och rätt sorts handling.

Vad EU faktiskt behöver göra

ASML:s budskap är tydligt: garantier för efterfrågan är nästa nödvändiga steg. Det kan ta flera former – offentlig upphandling av europeiskt tillverkade chipp, krav på europeisk halvledarteknik i kritisk infrastruktur, eller långsiktiga avtal med europeiska köpare inom försvar, energi och transporter.

Det finns faktiskt ett prejudikat för detta. USA:s CHIPS Act innehöll inte bara stöd till fabriker – det parades ihop med strategiska satsningar på att stimulera inhemsk användning. Europa har hitintills fokuserat nästan uteslutande på utbudssidan.

Jag ser faktiskt ett stort möjlighetsrum här. Europa har världsledande industrier inom fordonsteknik, energi, läkemedelstillverkning och försvar – alla hungriga på nästa generations halvledare. Det som saknas är den strategiska kopplingen mellan dessa sektorer och den halvledarkapacitet som EU vill bygga upp.

ASML:s nollförsäljning är inte bara ett affärsproblem för ett enskilt bolag. Det är ett mätinstrument för hur väl Europas teknikstrategi faktiskt fungerar. Och just nu visar mätaren på krisläge.