Texas klarade 45 elrekord utan en enda varning – sol, vind och batterier skriver teknikhistoria
Texas slog 45 elrekord i rad – utan en enda strömvarning till invånarna.
91 gigawatt – och ingen panik
Den 22 juli 2026 nådde Texas elnät ett historiskt toppvärde på 91,1 gigawatt. Det är en ökning med nästan sex gigawatt jämfört med det tidigare rekordet från 2023 – och det räcker gott för att få alla larm att ljuda hos en nätoperatör. Men hos ERCOT, Texas nätansvariga myndighet, var stämningen påfallande lugn.
Sommaren 2023 utfärdade ERCOT ett tiotal varningar och vädjade till texanerna att skruva ner luftkonditioneringen. Sommaren 2026, trots 45 separata rekordtoppar, utfärdades inte en enda varning. Reservmarginalen låg bekvämt över efterfrågan hela säsongen.
– Vi hanterar rutinmässigt efterfrågenivåer som för bara några år sedan hade betraktats som exceptionella, sade ERCOT:s vd Pablo Vegas till bolagets styrelse, enligt CleanTechnica.
Förklaringen är inte magisk. Det handlar om målmedveten infrastrukturuppbyggnad: storskalig utbyggnad av sol- och vindkraft, kombinerat med batterilager som kan buffra de naturliga svängningarna i produktionen. ERCOT:s marknadsmodell, som traditionellt gynnat de billigaste källorna och historiskt favoriserat kol och naturgas, har nu vänt. Sol och batterier har blivit det ekonomiskt självklara valet – inte av ideologiska skäl, utan för att priserna rasat dramatiskt de senaste fem åren.
Det är, för att vara ärlig, ett ganska imponerande systembygge.
Det politiska motståndet hänger kvar
Så klart är det inte okomplicerat. Texaslagstiftningen, med starka kopplingar till olje- och gasindustrin, har försökt driva igenom krav på att alla förnybara anläggningar måste ha termiska reservkraftverk som backup – ett förslag som kritiker beskriver som ett direkt försök att bromsa den förnybara utbyggnaden med regulatoriska medel snarare än marknadsmässiga argument. Teknikutvecklingen springer alltså snabbare än politiken, något som är både välbekant och frustrerande för alla som följer energiomställningen.
Geotermisk energi – det tåliga vildkortet
Mitt i debatten om hur USA:s snabbväxande datacenterindustri ska försörjas med tillräcklig elkapacitet tillkännagav det amerikanska energidepartementet den 21 september en finansieringsrunda på 99 miljoner dollar riktad mot nästa generations geotermiska energisystem. Medlen fördelas på 21 projekt – sexton för kartläggning och utvärdering av geotermiska resurser, fem för praktiska tekniktest.
Ett av de mer ambitiösa projekten är Quaise Energys Project Obsidian i centrala Oregon, som tilldelas upp till 25 miljoner dollar. Företaget beskriver anläggningen som världens första kommersiella superjungfruliga geotermiska kraftverk, rapporterar CleanTechnica. Geotermisk energi svarar i dag för knappt en procent av USA:s storskaliga elproduktion – men potentialen anses vara betydande, inte minst för den typen av stabil, planerbar grundlastproduktion som varken sol eller vind ensamma kan leverera.
Detta är precis den typ av tekniksatsning som är lätt att underskatta. Geotermisk energi är inte lika mediavänlig som en gigantisk solpark, men för ett elnät som behöver balans snarare än bara kapacitet är det en pusselbit som verkligen saknas.
Medan Washington förhandlar om sojabönor
Och här kommer det som skaver. När USA:s och Kinas ledare nyligen möttes i Vita huset för bilaterala samtal lyste de gröna frågorna med sin frånvaro, enligt CleanTechnica. Dagordningen dominerades av handelspolitik, halvledarkedjor, cybersäkerhet och tillgång till kritiska mineraler – inte av gemensamma klimatambitioner eller samarbete kring energiomställning.
Kritiker menar att det är ett historiskt misstag. Medan Washington förhandlar om tullnivåer och jordbruksavtal fortsätter Kina att befästa sin position som världsledande inom solceller, batteriteknik och elfordon. Den geopolitiska inramningen – ett strategiskt konkurrensperspektiv snarare än ett klimatsamarbetsperspektiv – riskerar att göra USA till en konsument av grön teknik snarare än en producent av den.
Det är en märklig paradox: Texas bygger ett av världens mest robusta förnybara elnät, energidepartementet satsar på geotermisk teknik med verklig potential, och ändå verkar den federala utrikespolitiska agendan röra sig i motsatt riktning.
USA gör alltså flera saker rätt på hemmaplan – och riskerar ändå att missa det stora spelet.
Vår analys
Det som händer i Texas är ett konkret bevis på något som länge varit ett trovärdighetsargument för förnybar energi: att ett modernt nät med rätt teknikmix faktiskt är tillförlitligt, även under extrema förhållanden. Det är inte längre en framtidsvision – det är driftsatt infrastruktur med mätbara resultat.
Geotermisatsningen är intressant av ett annat skäl. Den pekar mot nästa generations energisystem, där stabilitet och planerbarhet värderas lika högt som ren kapacitet. För en utvecklare som mig är det lockande – det är ett svårare ingenjörsproblem än att montera solpaneler, och just därför värt att följa noga.
Men den verkliga utmaningen är politisk sammanhållning. Texas och energidepartementet drar åt ett håll; den federala utrikespolitiken verkar dra åt ett annat. Om USA ska behålla teknologiskt ledarskap inom energiomställningen räcker det inte att bygga bra saker hemma – landet måste också vara med och sätta den globala agendan. Annars är risken att Kina gör det istället.