Google har haft över 300 möten med EU:s lagstiftare – inte ett enda europeiskt techbolag i närheten

Lobbymakten som omformar Europa

Det finns en berättelse som EU gärna berättar om sig självt: att unionen är världens ledande kraft när det gäller att reglera den digitala ekonomin. AI-förordningen, dataskyddsförordningen, den digitala marknadslagen – Bryssel presenterar sig som en global regelgivare med mod att ställa techgiganterna till svars.

Men bakom kulisserna ser det annorlunda ut.

Enligt en ny analys från Financial Times, refererad av Computer Sweden, har Google – inklusive sina dotterbolag – haft hela 302 möten med högt uppsatta tjänstemän inom EU-kommissionen samt ledamöter i Europaparlamentet sedan EU-parlamentsvalet i juni 2024. Apple följer med 257 möten och Amazon med 239. Det handlar om direkta, frekventa samtal med de personer som formar det digitala regelverket som i sin tur styr hela den europeiska ekonomin.

Det är imponerande siffror. Men det verkligt talande är vad analysen avslöjar om den andra sidan av vågen.

Europa saknar moteld

Av de tjugo organisationer som haft flest möten med EU:s beslutsfattare återfinns bara tre enskilda europeiska bolag: franska TotalEnergies, tyska Volkswagen och Airbus. Inga europeiska techbolag. Inte ett enda.

Det är inte ett sammanträffande – det är ett strukturellt problem. Europeiska techbolag och intressen representeras i stor utsträckning via branschorganisationer och sammanslutningar, medan de amerikanska aktörerna agerar direkt och frekvent. Det är som att gå in i en förhandling där motparten har ett dedikerat förhandlingsteam på plats varje vecka, medan du skickar ett brev via din branschförening en gång i kvartalet.

Detta sker samtidigt som EU formar några av de mest genomgripande digitala regelverken i världen. AI-förordningen, som trädde i kraft 2024, sätter ramarna för hur artificiell intelligens får utvecklas och användas. Dataskyddslagar och konkurrensreglering omformar i grunden hur plattformsekonomin fungerar. Den som sitter vid bordet när dessa regler skrivs har ett enormt försprång.

Möjlighet, inte bara hot

Jag vill inte att den här artikeln ska läsas som en dystopisk varning. Jag tror genuint på att den europeiska modellen – med dess fokus på medborgarskydd, rättssäkerhet och demokratisk förankring – kan vara en konkurrensfördel snarare än ett hinder. Men det förutsätter att europeiska röster faktiskt hörs i rummet.

Det finns en uppenbar möjlighet här för europeiska techbolag, investerare och politiska beslutsfattare: organisera er, och gör det nu. Den som formar regelverket formar också marknaden. Om europeiska aktörer lämnar lobbyutrymmet tomt fyller andra det – och gör det med sina egna intressen som kompass.

Detta är inte heller enbart en fråga om rättvis konkurrens. Det handlar om vems värderingar som bäddas in i de digitala system som allt fler européer lever och arbetar med varje dag. Algoritmerna, AI-modellerna och plattformsreglerna som formas i Bryssel speglar i slutändan de samtal som förts bakom stängda dörrar.

Transparens som första steg

Ett positivt inslag i det hela är att dessa möten faktiskt är offentligt registrerade – EU:s öppenhetsregister gör det möjligt att granska vem som träffar vem. Det är en grundläggande demokratisk mekanism som fungerar. Men transparens är bara värdefullt om någon faktiskt handlar på informationen.

Financial Times analys borde fungera som en väckarklocka. Inte för att skapa panik, utan för att tydliggöra spelplanen. Europeiska techbolag, startups och intresseorganisationer behöver professionalisera sitt påverkansarbete i Bryssel med samma seriositet som deras amerikanska konkurrenter gör det – annars riskerar den europeiska digitala suveräniteten att förbli ett vackert ord i ett policydokument, snarare än en realitet.