Teknikväktaren lägger ned sitt påverkansarbete – mitt i den snabbaste AI-omvandlingen i historien

När påtryckargruppen väljer scenen framför styrelserummet

Det finns en bittersöt ironi i nyheten som Wired rapporterar om denna vecka. Center for Humane Technology – en organisation vars forskning faktiskt legat till grund för rättegångar mot sociala mediebolag, och vars dokumentär The Social Dilemma nådde tiotals miljoner tittare – väljer just nu, mitt i den snabbaste AI-omvandlingen i mänsklighetens historia, att dra ned på sitt systematiska påverkansarbete.

Ungefär hälften av de sexton anställda varslas, däribland verkställande direktören Julie Guirado och strategichefen Camille Carlton. Det är inte en marginell justering – det är en strategisk helomvändning.

Spänningen som alltid låg latent

Enligt sexton tidigare anställda, varav de flesta talat anonymt med Wired, hade interna meningsskiljaktigheter länge frätt på organisationen. Kärnan i konflikten handlade om identitet: Är CHT en tankesmedja som producerar policylösningar, eller är det en plattform för Tristan Harris personliga varumärke och folkbildningsinsatser?

Styrelseordföranden Premal Shah ger nu ett tydligt svar. Framöver ska organisationen koncentrera sig på vad han kallar "grundarledda initiativ" – föreläsningar, riktade möten med beslutsfattare och påverkan bakom kulisserna. Arbete med rättsprocesser och granskning av AI-verktyg läggs däremot ned.

Det är ett beslut jag förstår ur ett verksamhetsperspektiv – det är svårt att vara både lobbyist, tankesmedja och mediepersonlighet på samma gång. Men jag vill inte låtsas som att det inte också är ett bakslag.

Vad det faktiskt kostar

Låt oss vara ärliga om vad som försvinner. Det systematiska granskningsarbetet – den typen av metodisk, faktabaserad analys som faktiskt kan bilda underlag för lagstiftning – är svårt att ersätta med föreläsningsturnéer, hur karismatisk talaren än är. Tristan Harris är utan tvekan en av de skarpaste kommunikatörerna inom teknikvärlden. Han har en sällsynt förmåga att göra komplexa systemfrågor begripliga för en bred allmänhet.

Men det räcker inte. Reglering byggs inte av engagerande TED-tal – den byggs av tålmodigt lobbying, teknisk expertis, juridiska processer och långsiktiga relationer med tjänstemän och lagstiftare. Allt det som CHT nu väljer att lämna bakom sig.

Civilsamhällets strukturella dilemma

Detta är inte ett problem unikt för CHT. Det speglar ett bredare strukturellt dilemma som ideella organisationer inom tekniksektorn alltid har brottats med: Det är lättare att samla in pengar på en känd grundares stjärnstatus än på anonymt policyarbete. Givarnas intresse följer rubriker och karisma, inte organisationens interna kapacitet.

Samtidigt accelererar just nu det som CHT ursprungligen skapades för att hantera. AI-system integreras i utbildning, sjukvård, rättsväsende och demokratiska processer i en takt som överträffar lagstiftarnas förmåga att hänga med. EU:s AI-förordning är ett lovvärt försök, men den är redan ifrågasatt för att vara otillräcklig inför nästa generations modeller.

I detta läge behövs fler organisationer som kan fungera som oberoende teknisk expertis och röst i regleringsdialogen – inte färre.

En möjlighet för andra att kliva fram

Här vill jag ändå lyfta blicken. CHT:s omstrukturering är inte slutet på kampen för ansvarsfull teknikutveckling – det är ett vakuum som skapar utrymme för nya aktörer. I Sverige och Norden finns det ett unikt tillfälle: vi har starka institutioner, hög tillit och en tradition av att kombinera innovation med socialt ansvarstagande.

Organisationer, akademi och näringsliv i norra Europa borde se detta som ett upprop att ta större plats i den globala samtalet om AI-styrning. Det behövs inte fler föreläsare – det behövs fler som är beredda att göra det tålamodskrävande, anonyma och ofta otacksamma arbetet med att faktiskt forma regelverken.