Staten raderar orden – och vi låter det ske
USA raderar ord som 'klimatförändring' – och ingen stoppar begreppsraderingen.
Sanningens fiender är systemiska – inte slumpmässiga
Det är lätt att avfärda desinformation som ett problem som uppstår i mörka internethörnor. Men bilden är mer besvärande än så. Enligt CleanTechnica har den amerikanska myndigheten för energieffektivitet och förnybar energi, under Trump-administrationen, numera förbjudits att använda grundläggande begrepp som "klimatförändring", "hållbarhet" och "ren energi" i sin kommunikation. Det är inte filterbubblor vi talar om – det är statssanktionerad begreppsradering.
Samtidigt accelererar Europa och stora delar av övriga världen investeringarna i förnybar energi. USA rör sig i motsatt riktning, drivet av valkampanjlöften till storfinansiärer inom fossilsektorn. Klyftan växer – och i den klyftan trivs desinformationen.
Forskare vid Mediebildningslaboratoriet vid University of Rhode Island ställer nu skarpa frågor om hur AI och sociala medier formar det offentliga samtalet: Vilka perspektiv lyfts fram – och vilka tystas ned – av de algoritmer som i praktiken styr vad miljarder människor läser och tror på? Det är en fråga utan enkelt svar, men med enorma konsekvenser.
Protester kriminaliseras – i frihetens namn
Parallellt med informationskriget pågår en annan strid: rätten att protestera. Mer än 110 nationella, delstatliga och lokala organisationer i USA har, enligt CleanTechnica, skrivit ett gemensamt brev till kongressledarna med ett tydligt budskap – den kommande lagen om rörledningssäkerhet får inte innehålla formuleringar som i praktiken gör det straffbart att demonstrera.
Problemet är att husversionen av lagförslaget riskerar att skapa ett nytt juridiskt verktyg riktat mot just fredliga protester vid rörledningsanläggningar. Officiellt handlar det om att motverka sabotage. Men befintlig lagstiftning anses redan tillräcklig för det ändamålet.
– Kongressen bör inte anta lagstiftning som ger nitälskande åklagare ett verktyg för att fängsla rörledningens motståndare, säger Jim Walsh, policychef vid organisationen Food & Water Watch, i brevet.
Sett i ljuset av att Trump-administrationen samtidigt drivit aggressiva åtal mot demonstranter, är oron allt annat än abstrakt. Mönstret är tydligt: begränsa begreppen, begränsa protesterna, begränsa motståndet.
Ansvarsfrågan är global – och brådskande
Vem bär egentligen ansvaret? Det är kärnfrågan som löper som en röd tråd genom hela det här landskapet. Och svaret är obehagligt: ansvaret är utspritt, otydligt och alltför lätt att frånskriva sig.
Ta guldet som ett liknande men talande parallellexempel. Som DI Digital rapporterar smugglas hundratals ton guld varje år från aktiva konfliktzoner – bland annat från det blodiga inbördeskriget i Sudan – in i Dubai, och därifrån vidare ut i den globala handelskedjan. Förenade arabemiraten saknar i praktiken ett robust system för att spåra guldets ursprung. Efterfrågan är hög, kontrollen svag, och pengarna flödar tillbaka in i konflikterna.
Strukturellt är likheterna med desinformationsspridningen slående: hög efterfrågan, svag granskning, luddigt ansvar och starka ekonomiska intressen som gynnas av att inget förändras.
I Sverige och Europa ser vi nu en intensifierad debatt om AI-förordningar, plattformsansvar och mediereglering. EU:s förordning om digitala tjänster, DSA, är ett steg i rätt riktning – men regelverken halkar alltid efter verkligheten. Tekniken rör sig snabbare än lagstiftarna, och under den tid det tar att formulera ett prejudikat har desinformationen redan nått miljontals mottagare.
Möjligheten mitt i mörkret
Jag vill inte sluta i pessimism, för det vore att göra samma misstag som de krafter vi kritiserar – att låta det negativa definiera hela berättelsen.
Den goda nyheten är att mer än 110 organisationer faktiskt gick samman och sa ifrån. Att forskare aktivt granskar AI:s roll i informationslandskapet. Att Europa faktiskt bygger ut förnybar energi i rekordfart. Medvetenheten om problemen är högre än någonsin – och det är en förutsättning för förändring.
Men medvetenhet räcker inte. Det krävs tydligare ansvarsutkrävande, starkare institutioner och ett aktivt civilsamhälle som inte låter sig tystas – vare sig av förbjudna begrepp eller av lagar designade att göra protest straffbart.
Vår analys
Det vi ser här är inte tre separata nyheter – det är tre symptom på samma grundläggande utmaning: ansvarsvakuumet i det digitala och politiska informationslandskapet.
När stater aktivt radering begrepp, när lagstiftning används för att begränsa protest och när globala handelskedjor möjliggör konfliktfinansiering utan verklig granskning, är det ett tecken på att de institutioner som ska skydda det öppna samhället är under press.
För AI-sektorn är detta särskilt relevant. AI-system tränas på och förstärker det informationslandskap de lever i. Om det landskapet fylls med statssanktionerad desinformation, partiska algoritmval och tystad opposition – vad lär sig då modellerna? Och vad reproducerar de?
Utvecklingen pekar mot att teknologiföretag, plattformar och AI-utvecklare kommer att tvingas ta ett mycket tydligare redaktionellt och etiskt ansvar framöver. Det är inte ett hot mot innovation – det är en förutsättning för att innovationen ska tjäna mänskligheten.