Trump gör dieseluppgörelse med Kreml mitt under ukrainska fredssamtal – Zelenskyj rasande
Trump gör hemlig energiuppgörelse med Kreml medan Ukrainas öde avgörs.
Fredssamtal i ett vakuum
Det händer saker i Ukrainadiplomatin – det är svårt att blunda för det. Frågan är om det som händer faktiskt leder någonstans, eller om vi ser en välkoreograferad föreställning där varje aktör spelar sin roll utan att egentligen röra sig mot ett slut på kriget.
Fredag den här veckan sammanfattar dilemmat väl. Å ena sidan ringde Donald Trump upp Vladimir Putin och lade fram konkreta förslag på nedtrappning. Enligt Kremls talesperson Dmitrij Peskov var Putin lyhörd – ett ord som i diplomatisk terminologi kan betyda allt från genuint intresse till artig likgiltighet. Uppgifterna kommer uteslutande från rysk statlig media, påpekar DI Digital, och bör tolkas med just den försiktighet det förtjänar.
Å andra sidan landade en ukrainsk delegation i Florida för att träffa Trumps sändebud Steve Witkoff och Jared Kushner. Witkoff beskrev mötet som givande på det sociala nätverket X och menade att man identifierat frågor att utreda vidare inför kommande samtal med Ryssland. Även långsiktiga säkerhetsgarantier för Ukraina och Europa ska ha berörts – historiskt sett en av de mest svårförhandlade knäckfrågorna i hela konflikten.
Dieselaffären som spräckte illusionen
Men mitt i allt detta kom nyheten som fick Zelenskyj att explodera. Medan den ukrainska delegationen satt i samtal med sina amerikanska motparter meddelade Trump en uppgörelse med Kreml som i praktiken undantar rysk diesel från sanktioner under ett halvår framåt. Trump tackade Putin offentligt och beskrev det som att enorma mängder olja nu är på väg till USA.
Siffrorna håller inte för granskning. Ryssland ska i ett första steg tillgängliggöra 300 000 ton diesel – ungefär vad USA förbrukar på en halv dag, rapporterar DI Digital. Affärens realpolitiska bakgrund handlar sannolikt om att den amerikanska militära konflikten med Iran har strypt oljeflödet från Persiska viken och pressat upp bränslepriserna inför höstens mellanårsval.
Zelenskyjs reaktion var omedelbar och skarp.
– Jag bedömer att vår delegation bara utnyttjas som en rökridå. Och det är verkligen inte rättvist, skriver han i ett uttalande via den ukrainska ambassaden i Washington.
Det är svårt att inte förstå hans ilska. Ukraina satt bokstavligen vid förhandlingsbordet medan dess viktigaste allierade vecklade upp en affär som stärker Rysslands intäkter.
Ungern backar – en öppning för EU
Parallellt med det amerikanska dramat kom en annan signal, den här gången från Bryssel. Financial Times rapporterar att Ungern väntas lätta på sitt veto mot EU:s medlemskapsförhandlingar med Ukraina och Moldavien. Viktor Orbán har länge använt sin vetorätt som förhandlingskort gentemot Bryssel – bland annat i frågor om frysta EU-medel till Ungern – och analytiker har länge bedömt motståndet som delvis taktiskt.
Om uppgifterna stämmer vore det ett betydande steg. Det skulle ge EU möjlighet att gå vidare med de formella förhandlingskapitlen, vilket skickar en viktig signal om att Europa ser en framtid för Ukraina bortom kriget. Någon officiell bekräftelse från Budapest hade ännu inte kommit när uppgifterna publicerades.
Bombers logik är enkel
Och så finns det en verklighet som vägrar anpassa sig efter diplomatins kalender. Under natten mot fredagen drabbades Zaporizjzja, Charkiv, Sumy, Kiev och Odessa av nya attacker. Minst två människor dog, fem skadades – däribland ett barn. Bostadshus förstördes, fordon fattade eld.
Det är den märkliga dubbelheten i det här läget: medan diplomater identifierar gemensamma frågeställningar och talar om långsiktiga säkerhetsöverenskommelser fortsätter Ryssland att bomba civila mål med oförminskad intensitet. Det sänder en signal om antingen djup oenighet inom det ryska systemet – eller en förhandlingsstrategi som bygger på att aldrig sluta trycka på.
Zelenskyj har länge hävdat att Putin inte förhandlar på allvar förrän han möter tillräckligt motstånd. Ukrainas president har uppmanat USA att stärka luftförsvaret och upphöra med affärsrelationer som vidgar det ryska handlingsutrymmet. I stället fick han ett halvårs dieselundantag.
Vår analys
Det som sker just nu påminner om en situation där alla rör sig – men inte nödvändigtvis mot samma mål. USA vill ha ett avtal innan vintern, gärna ett som kan presenteras som en utrikespolitisk framgång inför mellanårsvalet. Ryssland vill ha sanktionslättnader och ekonomisk normalisering utan att ge upp territoriella vinster. Ukraina vill ha säkerhetsgarantier som faktiskt håller och ett EU-spår som fortsätter att rulla.
Problemet är att dessa tre agendor inte har någon uppenbar gemensam punkt. Trumps dieselaffär är symptomatisk: den löser ett amerikanskt inrikespolitiskt problem på bekostnad av ukrainskt förtroende. Det är transaktionell politik i sin renaste form.
Ungerns eventuella omsvängning i EU-frågan är den ljuspunkt som sticker ut mest. Det är ett område där en konkret förändring faktiskt kan ske oberoende av Moskvas vilja – och det spelar roll på lång sikt, oavsett hur kriget slutar.