Löftena brast, räkningarna steg – klimatomställningen backar på flera fronter
Energiräkningarna stiger medan klimatlöftena sviker på bred front.
När löftena möter verkligheten
Det finns ögonblick när man tvingas sluta se på kartan och istället titta ut genom fönstret. Det här är ett sådant ögonblick.
Tre separata nyheter har landat den senaste veckan, och var för sig är de bekymmersamma. Tillsammans bildar de ett mönster som affärsutvecklare, beslutsfattare och alla med ett intresse för framtiden behöver ta på djupaste allvar.
Amerika betalar priset för fossilpolitiken
När Donald Trump kampanjade lovade han att halvera amerikanska hushålls energikostnader inom 18 månader. Den tidsfristen har passerat. Verkligheten ser ut att vara den rakt motsatta, rapporterar CleanTechnica.
Elpriserna har stigit med i genomsnitt 15,1 procent nationellt – i delstater som Iowa med hela en tredjedel. Sedan Trumpadministrationen inledde kriget mot Iran i februari 2026 har bensinpriserna skjutit upp med nära 50 procent. För ett genomsnittligt hushåll innebär det mer än 540 dollar i ökade drivmedelskostnader på sju månader, medan oljebolagen redovisar rekordvinster.
Som om det inte räckte: avvecklingen av miljöstandarder för fordon beräknas kosta bilägare ytterligare 1 624 dollar i ökade bränslekostnader under ett fordons livstid. USA väntas förbruka ungefär 40 procent mer bensin än om reglerna hade behållits. Nära 86 miljarder dollar i planerade investeringar i förnybar energi har bromsats eller stoppats helt.
Det är inte energipolitik. Det är en omvändfördelningspolitik – från hushållen till fossilindustrin.
Europa subventionerar skogsförstöring med skattemedel
Men USA är inte ensamt om att agera i strid med sina egna klimatlöften. En ny analys beställd av miljöorganisationen NRDC, och rapporterad av CleanTechnica, visar att sexton europeiska länder – däribland Sverige, Tyskland, Frankrike och Storbritannien – under 2024 delade ut totalt 16 miljarder euro i stöd till industrier som direkt bidrar till skogsskövling.
Stödet till storskalig bioenergi sticker ut: 3,9 miljarder euro i direktstöd, plus ytterligare 3,7 miljarder euro i uteblivna skatteintäkter eftersom biomassa felaktigt klassificeras som koldioxidneutral inom EU:s system för utsläppsrätter. I verkligheten är förbränning av trä mer utsläppsintensivt än många fossila bränslen – och koldioxiden dröjer i atmosfären i decennier.
Sverige pekas ut specifikt i rapporten för att riva gammal naturskog för att bygga nya kraftledningar. Det är en bisarr situation: vi subventionerar naturförstöringen med en hand, och lovar att rädda naturen med den andra.
Simuleringsövningen om solljusdämpning slutade i kaos
Och om det geopolitiska klimatläget inte redan är tillräckligt komplext – lägg till denna: en simuleringsövning om så kallad solstrålningsmodifiering, genomförd vid Queen Mary University i London, slutade i fullständigt internationellt kaos och misstro, rapporterar Ars Technica.
Tekniken – att sprida partiklar som svaveldioxid i atmosfären för att reflektera bort solljus och kyla ned planeten – har brett vetenskapligt stöd som effektiv temperaturreglerare. Men konsekvenserna är djupt ojämlika: modeller pekar på torrare förhållanden i Afrika söder om Sahara och kraftigare tropiska stormar i Atlanten. Avbrys tekniken plötsligt, uppstår okontrollerad temperaturökning.
Frågan är inte längre hypotetisk. Det israelisk-amerikanska företaget Stardust Solutions tog nyligen in 600 miljoner kronor i riskkapital och presenterade patent som påstår sig möjliggöra global temperaturjustering. Det är den sortens nyhet som borde utlösa internationella samtal, inte tystnad.
I simuleringsövningen rådde allt annat än samförstånd. Experter, militärer och tidigare regeringstjänstemän från hela världen lyckades inte ens enas om spelreglerna – långt innan någon teknisk åtgärd var på bordet.
En ljusglimt i sjöfartens mörker
Mitt i detta finns ändå ett litet steg framåt. EU:s nya stödmekanism SMAP, inom ramen för utsläppshandelssystemet, siktar på att tillföra upp till 15 miljarder euro för att styra sjöfarten mot gröna bränslen fram till 2040. Branschkritiker menar att mekanismen i sin nuvarande form är otillräcklig – den saknar öronmärkta medel för elektrobränslen och långsiktiga köpargarantier som faktiskt kan utlösa investeringsbeslut. Men det är åtminstone en rörelse i rätt riktning, om än alldeles för försiktig.
Vår analys
Det som slår mig när jag väger samman dessa tre nyheter är inte den enskilda politiska missräkningen eller den enstaka subventionen som gick fel. Det är systemfelet: vi lever i en värld där klimatpolitiken är fragmenterad till oigenkännlighet, där varje nation optimerar för sina egna kortsiktiga intressen och där tekniska nödlösningar diskuteras utan ett internationellt ramverk som kan bära dem.
Trump-administrationen visar att demokratiska löften inte garanterar rätt riktning. Europa visar att gröna ambitioner inte utesluter gröna motsägelser. Och simuleringsövningen i London visar att vi inte ens kan enas i ett rollspel – långt innan verkliga beslut står på bordet.
Men jag vägrar se detta som ett slutläge. Dessa nyheter är en kalldusch som omställningsarbetet faktiskt behöver. Affärsmodeller som bygger på subventioner och fossilberoende är instabila – och instabilitet skapar utrymme för de aktörer som redan är positionerade i den rena ekonomin. Fönstret stängs inte. Men det öppnar sig inte av sig självt heller. Nu krävs ledarskap.