Låter du AI skriva åt dig bör du inte kalla dig författare, säger Seth Rogen
Seth Rogen: Den som låter AI skriva åt sig är ingen författare.
När kreativitetens kärna utmanas
Det finns uttalanden som landar mjukt, och sedan finns det Seth Rogens. Under årets filmfestival i Cannes – en av världens mest prestigefyllda scener för berättandets konstform – gav skaparen bakom den hyllade serien The Studio en kommentar som knappast lämnar utrymme för tolkning.
– Om din instinkt är att använda AI och inte genomgå den kreativa processen, bör du inte vara författare. Då skriver du inte, sade Rogen i en intervju med Brut, enligt The Hollywood Reporter.
Rogen tillägger att han älskar själva skrivprocessen – kampen med orden, motgångarna, genombrotten. Tanken på ett verktyg som kringgår just det är för honom inte en lösning, utan ett svek mot yrket i sig.
Mer än en ensam röst
Det vore lätt att avfärda detta som en enskild kändiskommentars nostalgi. Men Rogens ord är symptomatiska för en rörelse som växer sig allt starkare bland yrkesverksamma berättare i Hollywood och långt utanför.
Samtidigt är det värt att notera att filmakademin nyligen uppdaterat sina regler inför Oscarsgalan och skärpt begränsningarna kring AI-genererade skådespelarinsatser i nomineringssammanhang. Det är inte en slump att dessa förändringar sker parallellt med att allt fler AI-genererade filmsnuttar sprids i sociala medier – snuttar som påstår sig visa framtidens Hollywood. Rogen var tydligt kritisk mot just dessa, och menade att de ger en falsk bild av vad filmskapande faktiskt innebär.
Branschen navigerar alltså på flera fronter samtidigt: kreativa fackförbund som vaktar yrkesgränserna, akademier som skriver om sina regelverk, och enskilda röster som Rogens som formulerar en moralisk grund för varför processen – inte bara slutprodukten – spelar roll.
Processen är produkten
Här vill jag som affärsutvecklare och teknikentusiast lyfta något som lätt försvinner i debatten: Rogen argumenterar inte mot teknologi som sådan. Han argumenterar mot att hoppa över den mänskliga erfarenheten som skapar berättelser värda att berätta.
Det finns en djup affärslogik i detta, om man tänker efter. De berättelser som resonerar – de som blir kulturfenomen, som driver biljettförsäljning, som skapar lojalitet hos tittare – är nästan alltid förankrade i ett genuint mänskligt perspektiv. Det är inte slumpmässigt. Det är resultatet av tusentals timmars hantverk, misslyckanden och insikter som ingen algoritm kan generera utan att ha levt dem.
AI kan vara ett kraftfullt stödverktyg: för research, för strukturförslag, för att övervinna skrivkramp. Men om AI ersätter den kreativa akten i sin helhet, vad säljer man egentligen? En statistisk sammanvägning av tidigare berättelser – inte en ny röst.
En bransch i vägskälet
Hollywood befinner sig i ett historiskt vägskäl. Strejkerna 2023, där både skådespelare och manusförfattare lade ned arbetet delvis på grund av AI-frågan, visade att detta inte är en abstrakt diskussion. Det handlar om levebröd, om yrkesstolthet och om vad vi som samhälle värderar i berättande.
Rogens position är tydlig: kreativitet är inte en ineffektivitet som behöver optimeras bort. Den är poängen.
Och medan teknikvärlden jublar över varje nytt framsteg inom generativ artificiell intelligens, påminner röster som hans oss om att det finns domäner där hastighetens och skalans logik inte nödvändigtvis vinner. Ibland är det just friktionen – svårigheten, osäkerheten, den mänskliga kampen – som föder något värt att se.
Vår analys
Seth Rogens utspel i Cannes är intressant inte bara som åsikt, utan som tidsdokument. Vi ser just nu en tydlig polarisering i kreativa branscher: de som omfamnar AI som förstärkare av mänsklig förmåga, och de som ser verktyget som ett direkt hot mot yrkets själ.
Min bedömning är att båda sidorna delvis har rätt – och att framtiden tillhör de organisationer och individer som förstår när AI tillför värde och när den urholkar det.
Det som gör underhållningsbranschen särskilt känslig är att produkten är den mänskliga upplevelsen. Tittare köper inte manus – de köper igenkänning, empati och överraskning. Om AI undergräver trovärdigheten i det kontraktet, riskerar hela affärsmodellen att vittra.
Följ regelutvecklingen noga. Filmakademins skärpta riktlinjer är ett tidigt prejudikat – fler branscher kommer att följa efter. Det är inte slutet på AI i kreativa sammanhang, men det markerar att gränserna nu börjar ritas på allvar.
Slutsats: Motståndet är inte irrationalitet – det är marknadssignaler som techbranschen gör klokt i att lyssna på.