Miljardärerna försökte stoppa en AI-kritisk politiker – och skapade en frontfigur. Nu pågår en öppen strid om vem som ska styra AI.
Miljardärerna försökte tysta en AI-kritiker – och skapade i stället en nationell frontfigur.
När pengar köper motsatsen till tystnad
Det finns ett gammalt ordspråk i PR-branschen: den bästa publiciteten är den du inte kan köpa. Alex Bores, ledamot i New Yorks delstatsparlament, har fått leva det ordspråket på kroppen – fast på andras bekostnad.
Bores är ingen traditionell politisk profil. Han är tidigare anställd på just Palantir, ett av de bolag som nu leder kampanjen mot honom. I december 2025 började den så kallade superpolitiska aktionskommittén Leading the Future – finansierad av bland annat OpenAI:s Greg Brockman, riskkapitalisten Marc Andreessen och investeraren Joe Lonsdale – att rikta negativ reklam mot Bores i hans primärvalskamp i New Yorks tolfte valkrets. Totalt uppgår insatserna till uppskattningsvis 2,4 miljoner dollar, rapporterar The Verge.
Resultatet? New York Magazine satte upp Bores på omslaget och kallade honom en potentiell "Manhattans ansikte". Det klassiska så kallade Streisand-fenomenet hade slagit till med full kraft: försöket att tysta en okänd politiker förvandlade honom till en frontfigur i den nationella debatten om AI-reglering.
Det är en läxa som AI-industrins mäktigaste aktörer tydligen inte lärt sig ännu: politisk legitimitet går inte att köpa med kapital – ibland föder det precis det motstånd man försöker kväva.
Sökmotorn du optimerade för finns inte längre
Men medan den politiska striden rasar i Albany och Washington har en annan, minst lika omvälvande förändring redan skett – utan varken debatt eller omröstning.
Under Googles utvecklarkonferens Google I/O stod det klart att AI-genererade svar nu är det första användare möter i sökmotorn. De tio blå länkarna som i decennier utgjort ryggraden i digital marknadsföring är på väg att bli ett minne blott. Enligt TechCrunch vittnar Matt Thompson, vice vd på startupbolaget Scrunch, om en omvälvning som tvingar hela marknadsföringsbranschen att tänka om från grunden.
Siffrorna är svåra att ignorera: besökare som hittar fram via AI-drivna sökningar konverterar till kunder i upp till fyra gånger högre utsträckning än de som kommer via traditionell organisk sökning. Det tyder på att dessa användare redan befinner sig längre fram i sin beslutsprocess när de klickar vidare – AI-assistenten har redan gjort det grova filtreringsarbetet.
Samtidigt påpekar Thompson att ChatGPT fortfarande dominerar AI-söktrafiken på nätet. Företag som enbart fokuserar på Google missar därmed en växande och köpstark målgrupp. Och det som kanske är mest tankeväckande: Googles egna officiella riktlinjer för sökmotoroptimering kan i det nya landskapet faktiskt leda marknadsförare fel.
Samma fråga – två fronter
Dessa två händelser ser vid första anblicken ut att tillhöra helt olika världar. En handlar om politik och pengar. Den andra om algoritmer och klickbeteenden. Men de ställer exakt samma grundfråga: vem sätter spelreglerna för AI – och vem får bära konsekvenserna?
När AI-bolag spenderar miljontals dollar för att påverka politiska val gör de ett aktivt val: de föredrar att forma regelverket inifrån snarare än att bli reglerade utifrån. Det är en förståelig affärsstrategi. Men det är också ett demokratiproblem när enskilda investerares plånböcker väger tyngre än väljarnas mandat.
Samtidigt har AI redan genomfört en stille revolution i hur information hittar fram till människor – utan lagstiftning, utan offentlig debatt och utan att de flesta marknadsförare ens hann reagera.
Jag är genuint entusiastisk över vad AI kan åstadkomma. Men entusiasm utan ansvar är naivitet. Det faktum att en handfull riskkapitalister kan lägga 2,4 miljoner dollar på att forma en delstatspolitikers öde – och att sökmotorlogiken kan vändas upp och ned över en natt utan demokratisk insyn – är inte ett tecken på ett friskt ekosystem. Det är ett tecken på att regleringsfrågan är mer angelägen än någonsin.
Alex Bores kanske eller kanske inte vinner sitt val. Men frågan han representerar kommer inte att försvinna – inte ens för 2,4 miljoner dollar.
Vår analys
De här två berättelserna är symptom på samma grundläggande spänning: AI-teknikens hastighet har redan sprungit ifrån de institutioner som ska reglera den. Det som hänt med Google-sökning är ett skolboksexempel – en teknikförändring av historisk dignitet genomfördes utan offentlig debatt, och nu sitter företag med föråldrade strategier och undrar vad som gick fel.
Det som hände med Alex Bores är lika avslöjande, fast spegelvänt. Här försökte pengar stoppa en demokratisk process – och misslyckades. Det ger faktiskt hopp. Det visar att politisk legitimitet fortfarande har ett värde som inte enkelt kan köpas.
Min bedömning är att vi befinner oss i ett avgörande fönster: de regler som sätts de närmaste två till tre åren kommer att forma AI-industrins strukturer under decennier. Den som vill ha ett säte vid det bordet – oavsett om man är marknadsförare, politiker eller affärsutvecklare – måste agera nu. Passivitet är inte neutralitet, det är ett val att låta andra bestämma.