Omställningen händer nu — i Europa räknar man redan jobben och pengarna
Europa räknar redan jobben och miljarder när den gröna omställningen accelererar.
Det händer nu, inte sedan
Det finns ett ord som dyker upp med oroväckande hög frekvens i klimatdebatter: snart. Snart kommer förnybara källor att ta över. Snart kommer elpriserna att stabiliseras. Snart kommer jobben.
Men om man tittar på vad som faktiskt händer just nu, i maj 2026, är bilden påfallande annorlunda. Omställningen pågår — på flera kontinenter, i flera sektorer, och i en hastighet som för bara fem år sedan hade känts osannolik.
Frankrike bygger sig självständigt
Ta Frankrike som utgångspunkt. Mitt i ett geopolitiskt landskap präglat av kriget i Ukraina och stängda farleder kring Hormuzsundet har president Macron presenterat en omställningsplan med ett konkret mål: 60 procent inhemsk elproduktion till 2030 — en fördubbling mot dagens nivåer. Enligt CleanTechnica innebär planen att det statliga stödet fördubblas till tio miljarder euro per år, att laddningskapaciteten för elfordon fördubblas och att tillverkningen av värmepumpar skalas upp till en miljon enheter.
Det som är noterbart är argumenten Macron lyfter fram. Det handlar inte bara om klimat — det handlar om ekonomisk självständighet och konkurrenskraft. Planen beräknas involvera 6 000 företag och skapa eller bevara 600 000 arbetstillfällen. Energiomställning som industripolitik, alltså.
Skottland räknar pengarna
Samma logik bekräftas av siffror från Skottland. En rapport beställd av Energy and Climate Intelligence Unit, med analys från CBI Economics och The Data City, visar att klimatrelaterade branscher nu genererar över 10 miljarder brittiska pund och sysselsätter drygt 105 000 personer — fördelade på ungefär 3 000 företag. Lönenivåerna är fem procent högre än det skotska genomsnittet.
Men det verkligt imponerande talet är investeringspipelinen: 211 miljarder pund i brittisk energiinfrastruktur är placerad i Skottland — 34 procent av hela landets investeringsvolym. Det är havsbaserad vindkraft, elnätsförstärkningar och energilagring som omvandlas till lokal ekonomisk utveckling. Föreställningen om att miljösatsningar och ekonomisk tillväxt är varandras motpoler har aldrig sett mer inaktuell ut.
Australien bygger gigantisk vindpark
På andra sidan jordklotet tilldelar Australien den tyska energijätten RWE ett kontrakt för vindkraftsparken Theodore i centrala Queensland — ett av landets hittills mest omfattande projekt. Med en planerad effekt på 1,1 gigawatt, upp till 170 vindkraftverk och ett tillhörande batterilager väntas parken försörja omkring 500 000 hushåll, rapporterar Energy Monitor. Kostnaden landar på ungefär tre miljarder australiensiska dollar, och som mest väntas 500 personer vara sysselsatta under byggskedet.
Det som är tekniskt intressant är kombinationen av vindkraft och batterilager — ett mönster som återkommer allt oftare när projekt planeras i dag. Intermittent produktion behöver buffert, och den bufferten byggs nu in från start snarare än som eftertanke.
Afrika ser oljechockens baksida
Men kanske den mest talande berättelsen kommer från Nairobi. Kenya lägger ungefär 45 miljarder kronor om året på bränsleimport, och varje geopolitisk spänning i Persiska viken slår direkt mot landets bussbiljettpriser. Dieselpriset i Östafrika har stigit med upp till 80 procent de senaste åren, rapporterar CleanTechnica — och det är de som åker kollektivtrafik som betalar notan.
Det som gör situationen annorlunda mot tidigare kriser är att ett realistiskt alternativ nu finns. Över 90 procent av Kenyas elproduktion kommer från förnybara källor, och landet har ett överskott på mer än 800 gigawattimmar geotermisk el per år — energi som i dag till stor del går förlorad under lågtrafiktimmar. Elektriska bussar skulle kunna omvandla det överskottet till ett ekonomiskt tillgång i stället för ett svinn.
Hållbart flygbränsle — till och med luftfarten rör sig
Och för den som trodde att luftfarten skulle bli omställningens sista hårdknöl: Storbritanniens största regionala flygbolag Loganair har tecknat ett 15-årigt avtal om hållbart flygbränsle med ClimaHtech Green Flight. Det smarta med tekniken är att den utnyttjar vindkraftsel som annars går förlorad när produktionen överstiger nätets kapacitet — modulära system som kan kopplas till mindre parker som är för små för storskaliga centralanläggningar.
Det är den typen av systemtänkande — att se spill som råvara — som kännetecknar den omställning som nu faktiskt äger rum.
Vår analys
Det som slår mig när jag läser dessa nyheter tillsammans är hur berättelsen om energiomställningen har skiftat karaktär. Det handlar inte längre om klimatmål i abstrakta framtidsscenarier — det handlar om energitrygghet, industrikonkurrens och ekonomisk motståndskraft mot geopolitiska chocker.
Frankrike motiverar sin plan med självständighet. Kenya motiverar sin med att sluta exportera köpkraft till oljeproducerande stater. Skottland räknar arbetstillfällen och lönenivåer. Det är ett fundamentalt skifte i argumentationsordningen — och det gör politiken lättare att försvara och svårare att backa ifrån.
Ur ett systemperspektiv är det också intressant att se hur de tekniska pusselbitarna börjar passa ihop: överskottsel driver bränsleproduktion, batterilager integreras i vindkraftsprojekt från dag ett och elektriska fordon planeras utifrån befintlig förnybar kapacitet. Det är inte längre isolerade experiment — det är en infrastruktur som byggs med sammanhang. Riktningen är tydlig. Hastigheten är den enda frågan som återstår.