Sverige är ett prioriterat mål — Säkerhetspolisen varnar för ryska spioners jakt på svensk försvars- och högteknologi

När sanktioner möter desperation — och spionage blir strategi

Fyra år av internationella sanktioner har inte knäckt den ryska krigsmaskinen — de har gjort den hungrigare. Hungrigare på precis den teknologi som Sverige och övriga Europa leder världen i att utveckla. Enligt AP, som talat med tre seniora europeiska underrättelsechefer, har Moskva svarat på det teknologiska utestängandet med allt djärvare och mer sofistikerade spionageoperationer riktade mot västerländsk industri och forskning.

Det är en utveckling som borde väcka uppmärksamhet långt bortom försvarskretsarna.

Sverige — ett prioriterat mål

Christoffer Wedelin, biträdande operationschef på Säkerhetspolisen, är tydlig i sin beskrivning av läget:

– De vet verkligen vad de behöver och lägger stora resurser på att få tag på det.

Sverige pekas ut som ett prioriterat mål för den ryska underrättelsetjänsten. Fokus ligger på försvarsindustrin och forskning kopplad till landets mest avancerade vapensystem — däribland stridsflygplanet Gripen. Men det stannar inte där. Ryska aktörer försöker också komma åt kamera- och laserteknik som ursprungligen utvecklats för civila ändamål, men som kan integreras i ryska vapensystem.

Detta är ett klassiskt drag i modern teknikinhämtning: utnyttja den tunna linjen mellan civil och militär tillämpning. Och det är precis den linjen som AI-teknologin suddas ut längs med varje dag som går.

Cyberangrepp mot kritisk infrastruktur — ett nytt kapitel

Utöver traditionellt industrispionage rapporterar Säkerhetspolisen om ett oroande skifte: Ryssland genomför nu cyberangrepp mot europeiska företag och samhällsviktig infrastruktur med direkt destruktiva avsikter. Wedelin berättar om ett angrepp mot ett svenskt kraftverk förra året där angriparna försökte förstöra anläggningen — ett försök som lyckligtvis misslyckades tack vare att intrånget upptäcktes i tid.

Detta markerar en viktig förändring i hotbilden. Det handlar inte längre enbart om att stjäla information — det handlar om att sabotera. Det är ett strategiskt skifte som ställer helt andra krav på hur vi skyddar digital infrastruktur.

AI i skottlinjen — varför det är viktigt just nu

Här vill jag lyfta en dimension som lätt försvinner i rapporteringen: AI-teknologin är inte ett sidospår i det här spelet — den är huvudnumret.

Mjukvara för maskininlärning, tränade modeller för bildigenkänning, autonoma system och avancerad sensortolkning — allt detta är idag dubbelt användbart. Det som tränas för att optimera ett logistiknätverk kan appliceras på drönare. Det som används för medicinsk bildanalys kan återanvändas för militär målidentifiering. Det är inte dystopi — det är redan verklighet på slagfälten i Ukraina.

Sveriges position som ett av Europas ledande länder inom AI-forskning och teknologiexport gör oss till ett naturligt mål. Vi har starka miljöer vid KTH, Chalmers och inom industrin — forskning och kompetens som Ryssland inte kan köpa på den öppna marknaden längre, men som de uppenbarligen är beredda att stjäla.

Hur bygger vi motståndskraft utan att strypa innovation?

Det genuint svåra i det här läget är balansgången. Öppenhet och samarbete är grundbultar i hur innovation fungerar — den fria rörligheten av idéer, talanger och forsningsresultat är det som gjort Europa och Sverige konkurrenskraftiga. Stänger vi dörrarna för hårt, skadar vi oss själva.

Men naivitet har ett pris. Och det priset betalas nu.

Jag tror att lösningen ligger i tre parallella spår: stärkt medvetenhet hos forskare och företag om vad som utgör säkerhetskänslig information, smartare tekniska skyddsåtgärder i hur vi hanterar och delar data, samt tätare samarbete mellan näringsliv, akademi och myndigheter. Säkerhetspolisens öppna kommunikation kring hotet är ett steg i rätt riktning — men det räcker inte ensamt.

Ryssland satsar strategiskt. Vi behöver göra detsamma.