Fyra av fem jurister använder AI – men bara tre av tio har förändrat sitt arbetssätt
Fyra av fem jurister använder AI – men bara tre av tio har förändrat hur de faktiskt arbetar.
Juridikens AI-revolution: Tilliten saknas, kostnaderna skenar – men 700 miljoner kronor visar att framtiden redan är här
Det finns ett ord som återkommer gång på gång när man pratar med folk i juridikbranschen just nu: tillit. Inte tillit till varandra – utan tillit till verktygen.
Enligt en ny analys från LexisNexis, baserad på en enkätundersökning bland privatpraktiserande jurister i Storbritannien och Irland, uppger fyra av fem jurister på stora byråer att de använder AI för juridisk forskning. Ungefär två tredjedelar använder det för dokumentgranskning och upprättande av klienthandlingar. Imponerande siffror – men här kommer det avgörande: bara 30 procent säger att AI faktiskt är förankrat i teamets strategi och löpande verksamhet.
Det är ett anmärkningsvärt gap. Och det är inte tekniken som är problemet.
– Väldigt få byråer har förändrat sina grundläggande processer och förväntningar för att skapa ett konsekvent användande. Tills dess att det sker förblir vinsterna med AI individbundna, säger Alex Bazin, operativ chef och teknikchef på Lewis Silkin, i rapporten från Artificial Lawyer.
Verktyg används. Verksamheter förändras inte. Det är skillnaden mellan att ha köpt ett gym-kort och att faktiskt ha ändrat sin livsstil.
Datans splittring bromsar hela maskineriet
En del av förklaringen till det tröga integrationsarbetet handlar om datainfrastruktur. Juridisk data är notoriskt splittrad – den ligger inlåst i stuprörspräglade arbetsflöden, märkt inkonsekvent och utspridd över en mängd olika system. Det begränsar vad AI på ett tillförlitligt sätt kan åstadkomma i större skala.
Dan Hauck, produktchef på dokumenthanteringsföretaget NetDocuments, pekar på en konkret lösningsväg: kunskapsgrafer. Tanken är elegant – i stället för att låta en AI-agent leta blint bland dokument, bygger man ett slags mini-uppslagsverk för varje ärende. Grafen knyter samman relaterad information, synliggör kopplingar mellan juridiska handlingar och kartlägger klientrelationernas historik. Komplettera detta med vektorbäddar – teknik som omvandlar ord till numeriska representationer och förstår innebörden bakom en sökning snarare än att bara matcha exakta ord – och plötsligt kan AI-agenten arbeta med ett rikt och sammanhängande underlag.
Det är den typen av teknisk infrastruktur som skiljer ett AI-verktyg från ett AI-drivet arbetssätt.
Tokenkostnaderna: Den obehagliga sanningen
Men även om tillitsfrågan löses väntar en annan utmaning – och den är ekonomisk.
I takt med att juridiska AI-system hanterar allt mer komplexa resonemang, genomsöker hundratals dokument och kör alltmer självständiga arbetsflöden, skjuter tokenförbrukningen i höjden. Tokens är de grundläggande bearbetningsenheterna i stora språkmodeller – och de kostar pengar. Mycket pengar.
Samtidigt höjer ledande modellföretag som OpenAI och Anthropic sina priser för de senaste modellerna. Shawn Curran, vd för juridiska AI-bolaget Jylo, beskriver läget som strukturellt i Artificial Lawyer: nu när dessa aktörer dominerar marknaden kan de sätta priserna utan nämnvärd konkurrens. Den välbekanta affärsmodellen med fast månadslicens är på väg att försvinna – advokatbyråer får räkna med rörliga kostnader som varierar med användningen.
Detta är inte en trivial utmaning. Det riskerar att skapa ett tvådelat landskap där stora byråer med djupa fickor kan dra nytta av de kraftfullaste modellerna, medan mindre aktörer tvingas kompromissa.
700 miljoner kronor säger: Branschen tror ändå på det
Och ändå. Mitt i allt detta landar Wordsmith med en finansieringsrunda på 70 miljoner dollar – drygt 700 miljoner kronor – med stöd från Highland Europe och Index Ventures.
Wordsmith riktar sig mot företags interna juridikavdelningar och vill hjälpa dem att ta hem mer arbete från dyra externa byråer. Grundaren och vd:n Ross McNairn, själv utbildad jurist, är tydlig med visionen: det handlar inte om att bygga ännu ett hjälpverktyg som gör en enskild jurist lite snabbare. Det handlar om att bygga den plattform där juridiskt arbete faktiskt utförs – från inkommen förfrågan till dokumenterat beslut.
Pengarna ska bland annat användas för expansion på den amerikanska marknaden och för att växa till 300 anställda globalt före årets slut.
Det är en tydlig signal. Investerarna ser inte kostnadsoron eller tillitsgapet som stoppsignaler – de ser dem som marknadsöppningar för den aktör som löser problemen rätt.
Vår analys
Det som händer i juridikbranschen just nu är ett mönster vi känner igen från andra sektorer som genomgått teknologisk omvandling: verktygen finns, användningen ökar – men den djupare transformationen låter vänta på sig. Tillitsgapet är inte irrationellt. Jurister bär ett personligt yrkesansvar för sina råd, och att delegera delar av den processen till ett system man inte fullt ut förstår kräver mod och tydliga spelregler.
Men jag ser en tydlig riktning: de byråer och juridikavdelningar som nu investerar i rätt datainfrastruktur – kunskapsgrafer, välordnade dokumentsystem, tydliga processer – kommer att ha ett avgörande försprång när tillitsfrågan väl är löst. Wordsmith-finansieringen visar att marknaden inte väntar.
Kostnadsfrågan kring tokens är den joker som kan förändra spelet oväntat. Den aktör som lyckas erbjuda kraftfull AI till förutsägbara kostnader kommer att vinna hela branschen.