Scorsese använder AI för storyboards – och splittrar filmbranschen

En legende väljer sida – och branschen vaknar

Det tog inte många timmar efter tillkännagivandet innan reaktionerna flödade in. Martin Scorsese – regissören bakom Taxi Driver, Goodfellas och The Irishman – har gått samman med AI-företaget Black Forest Labs och tar nu rollen som rådgivare. Han använder bolagets FLUX-teknik för att snabbare visualisera och dela storyboards med sitt kreativa team under förproduktionen. Enligt The Hollywood Reporter jämför Scorsese själv detta med hur han i sin tid omfamnade 3D-tekniken i Hugo och digitala åldringseffekter i The Irishman.

– Jag har skapat egna storyboards i 70 år. Nu kan jag dela det jag visualiserar snabbare och tydligare, säger Scorsese.

Det är ett argument som är svårt att avfärda rent rationellt. Men i filmbranschen – där känslan av konstnärligt förvaltarskap sitter djupt – väger det lätt mot den upplevda sveket mot de hundratals yrkeskonstnärer som byggt sina karriärer på just det Scorsese nu låter en algoritm ersätta, åtminstone delvis.

Konceptkonstnären Karla Ortiz är inte nådig: hon menar att Scorsese aktivt sviker de storyboardkonstnärer han samarbetat med under decennier. Animatören Sam Deats pekar på det som många i branschen ser som det grundläggande etiska problemet – att AI-systemen är tränade på konstnärers verk utan tillstånd eller ersättning.

Metoddesign mot maskininlärning

Mitt i den uppvärmda debatten kliver Dune: Part One-formgivaren Patrice Vermette fram med en tydlig motbild. Under ett samtal på SXSW London, rapporterar The Hollywood Reporter, beskriver Oscar-vinnaren sin arbetsmetod som ett slags 'metoddesign' – en analog och djupt personlig process där han löser berättarproblem genom analys, utforskning och tredimensionella modeller snarare än textbeskrivningar till en bildgenererande tjänst.

– När det gäller trycket att använda AI, skjuter jag tillbaka, säger Vermette rakt ut.

Det är en formulering som träffar hårt och tydligt. Vermette representerar inte rädslan för det nya – han representerar ett aktivt val att försvara den kreativa processen som ett värde i sig. Hans samarbeten med vetenskapliga konsulter under bland annat Arrival visar att han är öppen för tvärvetenskapliga inflöden – men på sina egna villkor.

Att han dessutom passade på att avslöja att Dune 3 har premiär den 18 december ger honom ett visst berättarmässigt övertag i samtalet.

Rykten räcker för att skada

Den tredje frontlinjen i veckans AI-drama utspelar sig kring regissören Adam Shankmans kommande film Stop! That! Train! – den första långfilmen från universumet kring RuPaul's Drag Race. Rykten om AI-genererade specialeffekter spred sig snabbt i sociala medier efter att användare hävdat att filmens visuella effekter såg 'felaktiga' ut, och ett bolag vid namn Acme AI dök upp överst i eftertexterna.

Shankman gick ut på Instagram och dementerade bestämt: varje bild i filmen skapades av mänskliga händer – hundratals specialeffektkonstnärer har arbetat hårt med produktionen, skriver han enligt The Hollywood Reporter.

Men det intressanta är inte dementiet i sig – det är hur snabbt anklagelserna fick fäste. I en bransch där förtroendet för AI-transparens är på absolut botten räcker det med ett okänt bolagsnamn i eftertexterna för att utlösa en trovärdhetskris. Det är ett nytt medialt landskap som alla i filmbranschen nu måste förhålla sig till.

Tre fronter – en och samma konflikt

Dessa tre händelser är inte fristående nyheter – de är facetterna av en och samma djupgående branschkonflikt. Å ena sidan: etablerade namn som Scorsese och James Cameron som ser AI som ett verktyg i en lång rad tekniska landvinningar. Å andra sidan: konstnärer, formgivare och animatörer som ser sina yrkesroller urholkas av system byggda på deras eget arbete utan kompensation. Och i mitten: en allmänhet som börjar ifrågasätta vad de faktiskt ser på duken.

Filmbranschen har alltid överlevt teknologiskiften. Men den här gången handlar det inte bara om nya verktyg – det handlar om vem som äger den kreativa processen.