De granskade Teslas självkörningsdata – och skulle aldrig åka i en robotaxi

När de som vet mest väljer att stå utanför

Det finns ett slags obekväm tydlighet i det faktum att de som byggt ett system också är de som bäst förstår dess begränsningar. Reuters har genomfört en ingående granskning av Teslas omtalade självkörningssystem Full Self-Driving — och resultaten är, för att använda ett neutralt ord, uppseendeväckande.

Totalt intervjuades en tidigare ingenjör med direkt ansvar för självkörningsutvecklingen, nio tidigare datamärkare samt elva oberoende trafiksäkerhetsforskare. Bland datamärkarna — de som dag efter dag granskat och kategoriserat den rådata som systemet tränas på — uppger sju av nio att de inte litar på FSD som förare. En av dem formulerar det ännu skarpare: han skulle inte sätta sig i en Tesla-robotaxi ens om han fick betalt för det.

Det är inte ett uttalande man tar lätt på. Det är inte en konkurrent som talar. Det är inte en teknikskeptiker med en agenda. Det är en person som inifrån sett hur korven görs.

Knappen som inte finns

En av de mest centrala avslöjandena i Reuters-granskning gäller hur Tesla förberett sina offentliga demonstrationer av FSD. Enligt de tidigare anställda lade personalen ned långa arbetspass på att träna systemet på specifika rutter inför visningar — ett tidskrävande och platsspecifikt arbete som omöjligen kan skalas upp till hela fordonsflottan.

Detta motbevisar direkt ett av Elon Musks mest återkommande påståenden: att Tesla när som helst kan "slå på en knapp" och aktivera fullt autonomt körsätt för samtliga FSD-ägare världen över. Den bild Musk målat upp — av ett system som bara väntar på att släppas loss — stämmer alltså inte överens med verkligheten bakom kulisserna, om de tidigare anställda har rätt.

Det finns en extra dimension av ironi här som är svår att ignorera. Tesla har i åratal hånat konkurrenter som Waymo för deras geografiskt begränsade driftområden. Att köra autonomt i en noggrant kartlagd och avgränsad miljö har avfärdats som fusk, som ett tecken på att tekniken inte duger på riktigt. Men nu visar det sig att Tesla själva tillämpar geografiska begränsningar för sina tidiga robotaxi-tester — precis den metod man i marknadsföringssyfte kritiserat i år efter år.

Transparensens pris

Som affärsutvecklare och teknikentusiast är jag genuint fascinerad av vad självkörande fordon kan betyda för samhället — färre trafikolyckor, ökad rörlighet för äldre och funktionsnedsatta, radikalt förändrade logistikkedjor. Potentialen är verklig och betydelsefull.

Men det är just därför den här typen av insyn är så viktig. Transformativ teknik förtjänar ärlig kommunikation. När ett företags egna tidigare medarbetare inte litar på produkten, och när de demonstrationer som byggt upp ett miljarddollarlöfte visar sig vila på platsspecifik specialträning snarare än generell förmåga — då är det inte teknikfientlighet att ställa frågor. Det är ansvarsfull granskning.

Jag har följt självkörningsbranschen länge nog för att veta att tekniken rör sig framåt. Men tempot i framstegen och det tempo Musk kommunicerat till investerare, köpare och allmänhet har länge levt i skilda universum. Gapet mellan löfte och verklighet är inte bara ett PR-problem — det är en säkerhetsfråga och, i förlängningen, en fråga om allmänhetens förtroende för hela sektorn.

När självkörningstekniken till sist lever upp till sina löften — och jag tror att den kommer att göra det — kommer den att behöva det förtroendekapital som bara ärlighet kan bygga. Varje överdrivet löfte som spricker tar ett steg ifrån det målet.

Branschen tittar på

Det är inte bara Tesla som bör dra lärdomar av den här granskningen. Hela fordonsbranschen befinner sig i en period av enormt omvandlingstryck, där investerare, regleringsorgan och konsumenter alla försöker förstå vad som faktiskt är möjligt och när. Reuters-rapporteringen ger dem ett sällsynt fönster in i verkligheten bakom marknadsföringen — och det fönstret bör hållas öppet.