Skattepengar till fossilt flyg — eller till framtiden? EU tvingas välja

Pengarna är maktens verktyg — frågan är vart de pekar

Omställning sker sällan i ett vacuum. Den sker när incitamenten förändras, när subventioner omdirigeras och när regelkrångel röjs undan. Den senaste veckan har två nyheter landat som illustrerar just detta med kirurgisk precision — och tillsammans berättar de något viktigt om var den verkliga striden om energiomställningens takt utkämpas.

Transportorganisationen T&E, en av Europas mest inflytelserika röster inom hållbar mobilitet, har lämnat ett skarpt remissvar på EU:s nya riktlinjer för statsstöd till luftfarten. Budskapet, rapporterar CleanTechnica, är glasklar: det är dags att avveckla driftstödet till regionala flygplatser — utan undantag och utan ytterligare förlängningar.

Mer än ett decenniums uppskjutna beslut

Bakgrunden är talande. EU:s ursprungliga riktlinjer från 2014 fastställde att driftstöd till regionala flygplatser skulle vara tidsbegränsat till tio år. Sedan kom pandemin, och stödet förlängdes med ytterligare fem år. Nu vill kommissionen göra ännu ett undantag — och det är här T&E drar strecket.

Argumenten är svåra att bemöta. Europeiska flygets utsläpp nådde rekordnivåer under 2025. Branschen har återhämtat sig fullt ut. Att i det läget fortsätta subventionera olönsamma flygplatser med skattemedel snedvrider konkurrensen och underminerar EU:s egna klimatmål. T&E kräver i stället att offentliga medel styrs mot nollutsläppsteknik och hållbar flygtrafik — och att varje form av investeringsstöd som beviljas kopplas till strikta miljövillkor.

Det handlar alltså inte om att avveckla flyget. Det handlar om att sluta finansiera gårdagens infrastruktur med morgondagens skattekronor.

På andra sidan Atlanten: demokratisering av solenergi

Medans EU brottas med att avveckla felaktiga stöd, arbetar Kalifornien med att undanröja hinder för rätt teknik. Delstatens lagstiftningsutskott för energi och allmännyttiga tjänster röstade nyligen 18–0 för att föra fram lagförslaget SB 868, vilket enligt CleanTechnica skulle legalisera så kallade balkongsolpaneler — enkla solcellssystem som privatpersoner kan koppla in utan tillstånd, långa väntetider eller hjälp av fackman.

Senator Scott Wiener från San Francisco, som ligger bakom förslaget, formulerar det träffsäkert: lagstiftningen ska röja undan meningslöst regelkrångel som i dag hindrar vanliga människor från att använda tekniken.

Det är en demokratisering av energiproduktionen i ordets rätta bemärkelse. I dag är solceller på taket ett projekt som kräver kapital, tid och tillstånd. Balkongsolpaneler är något du köper, kopplar in och börjar tjäna på direkt. Den tekniken finns redan. Det enda som saknas är politiskt tillstånd att använda den.

Lagförslaget har ytterligare steg kvar — bland annat kvar att passera anslagsutskottet i augusti — men röstresultatet 18–0 skickar en tydlig signal om politisk riktning. Nyheten är särskilt välkommen i ett känsligt läge för delstatens solenergibransch, som drabbats hårt av kraftiga försämringar av reglerna för nettomätning, ett system där solcellsägare kan sälja överskottsel tillbaka till elnätet.

Politikens verkliga roll i omställningen

Dessa två berättelser hänger ihop på ett djupare plan. Teknik för ett fossilfritt samhälle finns redan — hållbart flygbränsle, eldrivna regionaltåg, balkongens solceller. Det som saknas är sällan tekniken i sig. Det som saknas är rätt politiska förutsättningar: subventioner som pekar i rätt riktning, och regler som inte i onödan stänger ute vanliga människor från omställningen.

När EU tvekar att sluta stödja olönsamma flygplatser, sänder det signalen att klimatpolitiken är förhandlingsbar när det kostar något. När Kalifornien röstar 18–0 för att ge sina invånare tillgång till enkel solenergi, sänder det signalen att omställning kan vara folklig, tillgänglig och omedelbar.

Båda signalerna räknas. Och båda påverkar takten.