Google kan nu känna igen dig bakifrån – utan att se ditt ansikte
Google kan nu känna igen dig bakifrån – utan att se ditt ansikte.
Bakifrån, i mörker, utan att du vet om det
Det var länge sedan ansiktsigenkänning i sig var en nyhet. Men Google tar nu ett steg som förtjänar uppmärksamhet: från och med den 23 juni utökas funktionen Familiar Faces i Google Home så att systemet kan identifiera registrerade personer även när ansiktet inte är synligt.
Istället för att vänta på ett tydligt ansikte i bild använder systemet det som Google kallar "icke-biometriska signaler" – kroppsstorlek och klädselns färg. Rapporterar du bakifrån genom vardagsrummet? Systemet vet ändå vem du är. Det är tekniskt sett elegant. Det är också, beroende på hur man ser på det, lite läskigt.
Vad är egentligen "icke-biometriskt"?
Här är det värt att stanna upp en sekund, som systemutvecklare. Google väljer aktivt formuleringen "icke-biometriska signaler" för att beskriva kroppsstorlek och klädsel. Det är en intressant distinktion. Biometri brukar avse unika, kroppsliga egenskaper – fingeravtryck, ansiktsdrag, iris. Kroppsstorlek befinner sig i en gråzon: det är inte unikt på individnivå, men det är definitivt en fysisk egenskap som systemet mäter och lagrar kopplat till din identitet.
Formuleringen känns som ett sätt att navigera kring regelverk snarare än en neutral teknisk beskrivning. Det är inte nödvändigtvis fel av Google att göra så – men det är värt att ha i bakhuvudet när man läser produktbeskrivningen.
Varför uppdateringen faktiskt behövdes
Det finns ett genuint problem som uppdateringen försöker lösa. Tidigare hade Familiar Faces en känd svaghet: systemet utgick från referensbilder som kunde vara gamla, och resulterade i felaktiga aviseringar. The Verges teknikjournalist Jennifer Pattison Tuohy dokumenterade i ett test hur systemet genererade detaljerade beskrivningar av personer och händelser som aldrig hade ägt rum. Det är naturligtvis oacceptabelt i ett säkerhetssystem.
Nu uppdateras bildbiblioteket automatiskt med aktuella fotografier av hushållets medlemmar, vilket minskar risken för att systemet ska utgå från föråldrade data. Dessutom kan händelsebeskrivningarna – som genereras med hjälp av artificiell intelligens – nu identifiera specifika ljud som hundskall, larm eller fotsteg, även om ljudkällan befinner sig utanför kamerans synfält. Det är faktiskt riktigt användbart för den som vill ha ett heltäckande larm.
Hemmet som övervakningsapparat
Men det finns en bredare fråga som den här uppdateringen synliggör: vi befinner oss mitt i en glidning där smarta hem i allt högre grad fungerar som kontinuerliga övervakningssystem. Det sker inte med ett stort beslut, utan i små steg – varje uppdatering är rimlig i sig, varje ny funktion löser ett verkligt problem.
För bara några år sedan var "smarta kameror" i hemmet något som kopplade upp sig och streamade video. Idag är de system som aktivt tolkar, klassificerar och identifierar allt som rör sig i bild – inklusive dig, bakifrån, i pyjamasen på väg till köket vid midnatt.
Det är viktigt att vara tydlig: jag ser inte det smarta hemmet som ett hot i sig. Tekniken är genuint användbar – för äldre som bor ensamma, för barnfamiljer, för den som vill ha koll på sitt hem när de är borta. Men användarens kontroll och insyn måste växa i takt med systemets förmåga. Det räcker inte att det finns ett opt-in när man sätter upp systemet om man tre uppdateringar senare inte längre förstår vad det faktiskt kan.
Google är inte ensamma om den här utvecklingen – Amazon Ring, Apple HomeKit och en rad mindre aktörer rör sig alla i samma riktning. Den som väljer att installera ett sådant system hemma förtjänar löpande, begriplig information om exakt vad som samlas in, var det lagras och hur länge.
Vår analys
Den här uppdateringen är inte ett tekniskt genombrott – datorseende som identifierar personer via kroppshållning och klädsel har funnits i forskningsmiljöer länge. Det intressanta är att det nu når konsumentprodukter i vardagsrummet.
Utvecklingen följer ett mönster vi känner igen från mobiltelefoner: funktioner som en gång krävde aktivt samtycke och tydlig förklaring normaliseras gradvis via produktuppdateringar. Det gör att den viktiga integritetsdebatten riskerar att alltid hamna ett steg efter verkligheten.
Min bedömning är att teknikföretagen behöver bli bättre på löpande och konkret kommunikation – inte bara vid installation utan vid varje funktionsutökning. På längre sikt är det sannolikt att vi ser regulatoriska krav på just det, särskilt inom EU. Tills dess är medvetenhet hos konsumenten det starkaste skyddet. Vet du vad din hemkamera faktiskt gör idag?