Kan en oscillator lösa AI:s energiproblem – och vad kostar det att säga nej?
Ny beräkningsarkitektur lovar tusenfaldigt lägre energiförbrukning för AI.
Två händelser, ett och samma problem
AI-system är hungriga. Det är ingen hemlighet – träning och drift av stora modeller kräver enorma mängder el, och i takt med att användningen skalar upp gör energibehovet det också. Under den gångna veckan kastade två helt olika händelser ljus över hur akut den frågan börjat bli: ett tekniskt genombrott från ett litet startupbolag, och ett politiskt skifte i den amerikanska delstaten Utah.
En oscillator kan förändra allt
Naveen Rao, tidigare AI-chef på Databricks, har grundat bolaget Unconventional AI med ett tydligt mål: att bygga om datorarkitekturen från grunden. Enligt TechCrunch lanserade bolaget förra veckan sin första AI-modell – Un-0 – ett bildgenereringssystem som för första gången demonstrerar hur deras teknik presterar i klass med konventionella system.
Hemligheten är en så kallad oscillatorbaserad arkitektur. I stället för de transistorbaserade kretsar som driver dagens grafikprocessorer och AI-acceleratorer, bygger Raos teknik på fundamentalt annorlunda beräkningsprinciper. Tanken är att denna arkitektur i slutändan ska kunna sänka energiförbrukningen med upp till 1 000 gånger jämfört med dagens lösningar.
Det är ett anmärkningsvärt påstående – och Rao är den förste att erkänna att mycket av infrastrukturen ännu inte finns på plats. Den nuvarande versionen av Un-0 körs på en mjukvarusimulering av oscillatorkretsar, inte på fysisk hårdvara. Men bolaget planerar att snart offentliggöra ritningar för ett fysiskt kretskort, och siktar på att bygga ett komplett beräkningssystem.
– Det här är 'hello world' för en ny sorts dator, säger Rao till TechCrunch.
Som systemutvecklare reagerar jag direkt på det ordvalet. 'Hello world' är inte ett marknadsföringstrick – det är ett programmeraruttryck för det allra första beviset på att något faktiskt fungerar. Det signalerar att vi är i ett tidigt men verkligt skede, inte en produkt redo för driftsättning. Ändå är det just det som gör det intressant: oscillatorbaserad beräkning har länge diskuterats teoretiskt, och om Unconventional AI kan visa att det fungerar i praktiken öppnas en helt ny riktning för halvledarindustrin.
Utah säger nej
Samtidigt, i öknen i Utah, utspelade sig ett helt annat slags uppror. Projektet Stratos – backat av den kanadensiske affärsmannen Kevin O'Leary – planeras täcka 40 000 hektar ökenmark, en yta dubbelt så stor som Manhattan, och beräknas kräva hela 9 gigawatt el. Det är ungefär dubbelt så mycket som hela delstaten Utah förbrukar i dag.
Rapporterar CleanTechnica: projektet skulle öka delstatens koldioxidutsläpp med 64 procent och riskera att ytterligare sänka vattennivåerna i den redan krisdrabbade Stora Saltsjön. Fysikprofessorn Robert Davies vid Utah State University räknar med att anläggningen skulle avge en värmemängd motsvarande 23 atombomber per dygn, och att natttemperaturen i omgivande områden skulle kunna stiga med upp till 15 grader Celsius.
Politikern J. Stuart Adams, som presiderade över den delstatliga myndighet som godkände inledande planer för Stratos, betalade ett högt politiskt pris. Tusentals väljare – däribland många livslånga republikaner – samlades på protestmöten och röstade till slut bort honom.
Det är ett tydligt tecken på att AI:s energiavtryck nu är en väljarfråga, inte bara en teknisk eller affärsmässig avvägning.
Två sidor av samma ekvation
Det är frestande att se dessa händelser som separata – en är ett laboratoriesresultat, den andra är lokalpolitik. Men de hänger ihop på ett viktigt sätt. Teknikbranschen kan inte i längden bygga ut AI-infrastruktur i den takt som efterfrågan kräver om den stöter på politiskt och miljömässigt motstånd i varje ny kommun. Och det motståndet kommer att växa om inte energiförbrukningen faktiskt minskar.
Oscillatorbaserad arkitektur, mer effektiva träningsmetoder, smarta kylsystem och förnybar energiförsörjning – alla dessa spår behövs parallellt. Unconventional AI:s arbete är ett av många pusselbitar, men det är en pusselbit som faktiskt adresserar problemets kärna: att nuvarande hårdvara är designad för andra ändamål än det vi nu använder den till.
Vår analys
Det intressanta med den här veckan är inte de enskilda händelserna – det är att de inträffar samtidigt. Energifrågan pressas nu från två håll: nerifrån, av väljare och lokalsamhällen som inte accepterar hur stor marken- och energiåtgången blir, och uppifrån, av investerare och ingenjörer som ser effektivitet som nästa stora konkurrensfördel.
Det skapar ett välkommet tryck. Branschen har länge kunnat ta sig fram med råkraft – fler processorer, mer el, större datacenter. Det alternativet håller på att stängas, både politiskt och fysiskt. Det öppnar i sin tur utrymmet för genuint nytänkande kring arkitektur och beräkningsmodeller.
Unconventional AI befinner sig fortfarande i ett mycket tidigt skede, och 1 000 gångers förbättring är ett påstående som kräver hårdvarubevis för att tas på fullt allvar. Men riktningen är rätt. Om de närmaste åren levererar fler 'hello world'-ögonblick från flera olika håll är det rimligt att hoppas att energikurvan faktiskt kan böjas.