Miljarderna strömmar in i förnybar energi – medan politikerna stoppar klockan
Miljarder flödar mot grön energi – medan politiker river upp klimatkraven.
Pengarna talar sitt tydliga språk
Det händer saker i energisektorn som är svåra att blunda för. Energibolaget Avantus har enligt Energy Monitor just säkrat finansiering på sammantaget mer än 800 miljoner dollar för sitt sol- och batteriprojekt Aratina 2 i Kern County, Kalifornien – en anläggning som ska leverera el till nära 75 000 hushåll när den tas i drift innan årets slut. Samtidigt grundar investeringsbolaget ArcLight ett nytt kraftledningsbolag, Anchor Point Transmission, med en miljard dollar i startkapital, uttryckligen för att bygga ut det elnät som den elektrifierade ekonomin kräver.
Det är inte isolerade händelser. Det är ett mönster. Kapital söker sig mot förnybar energi och lagringsteknik med en intensitet vi inte sett förut – och marknaden gör det utan att vänta på politisk välsignelse.
Politiken jobbar mot strömmen
Men medan investerarna bygger framåt jobbar en rad politiska beslut aktivt mot omställningen.
Trump-administrationen har formellt försämrat bränslekraven – de så kallade CAFE-standarderna – för tunga kommersiella fordon, rapporterar CleanTechnica. Det sker just nu när dieselpriserna är höga och åkerinäringen redan pressas hårt. Katherine García på Sierra Club är rakt på sak: det handlar om att gynna oljeindustrins kortsiktiga vinstintressen, inte om att skydda konsumenter eller transportföretag.
Samma administration har tidigare avskaffat utsläppskrav för personbilar – och det får nu spridningseffekter längre bort. I Ohio vilar nämligen delstatens luftreningsplan på federala normer för rena fordon. När EPA nu klassar Clevelandområdet som godkänt för luftkvalitet, trots att tre angränsande counties fick underkänt av American Lung Association, bygger den klassificeringen på krav som inte längre existerar. Miljöorganisationer har stämt EPA i federal appellationsdomstol, men skadan kan vara gjord: de skärpta tillståndskraven för ny industri riskerar att försvinna och vara svåra att återinföra.
I Storbritannien ritar det konservativa partiet upp ett alternativt energispår med hjälp av tankesmedjan Onward. Rapporten påstår att man kan spara 320 miljarder pund genom att skrota klimatmålet om nettoutsläpp till 2050. Men granskning av klimatsajten Carbon Brief visar att rapporten bygger på beräkningar med, som en forskare vid Imperial College London uttrycker det, "fler hål än en schweizerost" – och att det konservativa alternativet faktiskt skulle öka utsläppen med 524 miljoner ton fram till 2050.
Notan hamnar hos vanliga hushåll
Det som förenar alla dessa politiska beslut är att de i slutändan belastar vanliga människor.
I Kentucky har elpriset för hushåll stigit med nästan 22 procent på fem år, och delstatens tillsynsmyndighet har nu öppnat en granskning. Sierra Club Kentucky pekar på två huvudorsaker: fortsatt beroende av åldrande och dyr kolkraft, samt snabbt växande datacenteretablering som pressar upp kostnaderna. En stängning av Dominion Energys kolkraftverk i South Carolina – som enligt expertanalys inte äventyrar nätsäkerheten – skulle däremot spara kunderna hundratals miljoner dollar.
I Kalifornien beskriver en rapport från Environmental Working Group hur antalet dagar med extrem värme ökat med i snitt 55 procent på tjugo år, medan nära sju miljoner elkunder redan har skulder till sina elbolag. Fyra miljarder dollar per år lägger hushållen på luftkonditionering – en kostnad som bara växer.
Barn drabbas hårdast globalt. En ny studie i Science Advances visar att mer än 580 miljoner barn under tio år redan utsätts för minst 20 extra dagar per år med farlig kombinationsvärme till följd av mänsklig klimatpåverkan. Sydostasien och Västafrika är värst drabbade.
Tekniken behöver inte vänta
Någonstans i detta politiska brus pågår omställningen ändå. I Bukarest har ett rumänskt företag testat solcellsfönster på en södervänd balkong under två år – utan batteri, utan växelriktare – och täckt nära hälften av ett hushålls varmvattenbehov. I Afrika hoppar bensinstationer direkt till solcellsdrivna batteribytesdepåer för motorcykeltaxis, precis som kontinenten en gång hoppade över kopparnätet och gick rakt till mobiltelefoni.
Tekniken är mogen. Affärsmodellerna är på plats. Kapitalet flödar. Det som saknas är politisk konsekvens.
Vår analys
Det slående med det här nyhetsläget är gapet mellan marknad och politik. Investerarna har redan gjort sin analys och pekat ut riktningen – förnybar energi, batterilager och elnätsutbyggnad är lönsamt och nödvändigt. Ändå väljer en rad aktörer inom den politiska sfären att aktivt motarbeta den omställningen, med motiv som sällan håller för granskning.
Det tekniskt intressanta är att omställningen ändå sker – om än ojämnt och ibland trots politiken snarare än tack vare den. Afrikas batteribytesdepåer och rumänska solcellsfönster visar att när marknadsincentiven och behovet sammanfaller hittar aktörerna egna vägar.
Den verkliga risken är inte att tekniken misslyckas. Det är att det politiska motståndet fördröjer omställningen tillräckligt länge för att kostnaden – i elräkningar, luftkvalitet och värmestress – ska bli oacceptabelt hög för de hushåll som har minst marginaler. Det är en kostnad som aldrig syns i lobbyisternas kalkylblad.