Samma AI-verktyg – tre fronter: militären, brottslingarna och försvararna kämpar parallellt
Militärer, brottslingar och försvarare strider om samma AI-verktyg – samtidigt.
Samma teknik, olika syften
Det finns ett mönster i veckans nyhetsflöde som är svårt att missa: AI används inte längre bara för att skriva mejl eller generera bilder. Det används för att vinna krig, begå brott och – förhoppningsvis – stoppa båda två.
Låt oss börja med det kanske mest fascinerande exemplet rent tekniskt. Det amerikanska transportkommandot TRANSCOM har, enligt AI News, börjat driftsätta system som medvetet tillför kontrollerad oförutsägbarhet i militära logistikrutter. Det låter paradoxalt – varför skulle man vilja ha ett system som slumpar sina egna beslut?
Svaret är elegant: traditionell fraktprogramvara är byggd för effektivitet, och effektivitet kräver förutsägbarhet. Men i ett krigsscenario blir just den förutsägbarheten en sårbarhet. En motståndare med egna AI-system kan kartlägga transportmönster och rikta störningsåtgärder mot de känsligaste punkterna i kedjan. TRANSCOM:s chef, general Randall Reed, uttryckte det rakt på sak vid konferensen DefenseTalks:
Motståndaren kan, och kommer, att angripa vår logistik i varje led i kedjan. Det är här fientlig artificiell intelligens fungerar som ett hinder och förstärker störningarna.
Lösningen är alltså att spela oförutsägbar – att låta AI:n introducera kontrollerat brus i systemet så att fientliga algoritmer inte kan hitta ett stabilt mönster att angripa. Det är ett slags algoritmisk dödsryckning, och det är genuint smart.
Det digitala slagfältet har inga gränser
Medan TRANSCOM kämpar med logistik på land pågår en annan konflikt i det digitala rummet. Rapporterar Breakit: OpenAI har beslutat att ge den ukrainska regeringen kostnadsfri tillgång till sitt cyberförsvarssystem Daybreak, utformat för att identifiera och motverka digitala angrepp mot samhällskritisk infrastruktur – sjukhus, kraftverk, vattenförsörjning.
Ryssland har sedan invasionen 2022 använt cyberangrepp som ett systematiskt krigföringsverktyg. Att slå ut ett lands elförsörjning mitt i vintern är inte dramatik från en spionfilm – det är verklighet för ukrainska medborgare. Att OpenAI nu väljer att aktivt positionera sig i den konflikten är anmärkningsvärt. Det är inte längre möjligt för stora teknikbolag att hävda politisk neutralitet när deras produkter är direkt relevanta för krigföring.
Det väcker givetvis principiellt viktiga frågor om teknikföretagens roll i väpnade konflikter. Men det understryker också något annat: AI-baserat cyberförsvar är inte längre en akademisk övning – det är en operativ nödvändighet.
Brottsligheten hänger med
Samtidigt, och det är den delen av bilden som berör oss allra mest som privatpersoner, visar Microsofts avslöjande om plattformen Eviltokens hur snabbt kriminella aktörer anpassar sig till ny teknik.
Tjänsten, som lanserades i februari 2026, använde en AI-driven chattrobot för att systematiskt analysera innehållet i stulna e-postkonton. Roboten identifierade vilka medarbetare som ansvarade för betalningar, kartlade relationer till leverantörer och sökte igenom konversationer efter känsliga betalningsuppgifter – allt för att hjälpa bedragare avgöra vilka konton som var mest värda att utnyttja och hur. Enligt Computer Sweden hade tjänsten inom några månader kopplats till över 12 000 kapade e-postkorgar hos mer än 10 000 organisationer världen över.
Microsoft agerade tillsammans med samarbetspartner, beslagtog 50 webbplatser och stängde ned ytterligare 150 domäner. Brittisk polis grep dessutom två misstänkta män.
Det är bra nyheter – men det är också ett tydligt tecken på att skalbarhet är det som förändrar hotbilden. Det som tidigare krävde ett team av skickliga bedragare kan nu automatiseras och säljas som en tjänst. Brottslighet som en prenumerationsmodell, med AI som motor.
Tre fronter, ett teknologiskifte
Det som binder samman dessa tre berättelser är inte bara att de alla handlar om AI. Det är att de alla illustrerar samma grundläggande dynamik: samma teknik kan användas för att skydda eller skada, försvara eller angripa. TRANSCOM använder adaptiva algoritmer för att skydda försörjningslinjer. OpenAI använder maskininlärning för att försvara civil infrastruktur. Och kriminella använder stora språkmodeller för att industrialisera bedrägerier.
Vi befinner oss mitt i en kapprustning där verktyget är neutralt men intentionen avgör allt.
Vår analys
Det som slår mig som systemutvecklare är hur snabbt AI har gått från att vara ett produktivitetsverktyg till att bli en strategisk infrastruktur – för stater, organisationer och brottslingar på lika villkor.
Den verkligt intressanta frågan är inte om AI används i konflikter. Det gör det redan. Frågan är vem som sätter spelreglerna. OpenAIs beslut att ge Ukraina tillgång till Daybreak är ett prejudikat: teknikbolag tar nu aktiva geopolitiska ställningstaganden med sina produkter som vapen. Det är en ny typ av makt som saknar tydliga ramar.
På kortare sikt ser jag tre saker som måste hända: stater behöver gemensamma normer för AI i krigföring, företag behöver robustare skydd mot den typ av kontokapning som Eviltokens byggde sin affärsmodell på, och vi som jobbar med systemutveckling behöver börja designa för motståndskraft mot manipulation – inte bara mot tekniska fel.
Kapprustningen är verklig. Men den som förstår tekniken har ett försprång.