AI-bolagens lagrings- och energihunger tränger ut alla andra – nu märks det i inköpsbudgetar
AI-bolagens hunger på lagring och el tränger ut alla andra i inköpsbudgetarna.
När jättarna äter upp marknaden
Det finns en bild som fastnat hos mig den senaste tiden: The Internet Archive – organisationen bakom Wayback Machine, ett av internets viktigaste kulturarvsminnen – kan inte köpa hårddiskar till ett rimligt pris. Inte för att de saknar pengar, utan för att det bokstavligen inte finns några att köpa.
Grundaren Brewster Kahle berättar för sajten 404 Media att hårddiskar på 28–30 terabyte antingen är slutsålda eller prissatta till nivåer som är helt orimliga. Organisationen samlar in över 100 terabyte nytt material varje dygn och förvaltar redan mer än 210 petabyte. Det är inte en liten aktör som klagar i onödan – det är ett grundläggande infrastrukturproblem.
Enligt Computer Sweden bekräftar även Wikimedia Foundation, som driver Wikipedia och en rad besläktade projekt, att inköp av lagringsenheter har blivit en allt större utmaning. Priserna på hårddiskar med kapacitet från 18 terabyte och uppåt har tredubblats. Analysföretaget Gartner bedömer att bristen kommer att hålla i sig åtminstone under första halvåret 2027.
Orsakssambandet är rakt: de stora molnleverantörerna och AI-företagen köper upp produktionskapaciteten i en takt som inte lämnar utrymme för andra köpare. Som Gartners analytiker Joseph Unsworth formulerar det – de med djupast fickor vinner alltid på en säljares marknad.
Strömförbrukningen – siffrorna som gör en eftertänksam
Lagringspriserna är ett symptom. Energiförbrukningen är den underliggande sjukdomen.
Den amerikanska energimyndighetens (EIA) årliga energiutsikt för 2026, som rapporteras av CleanTechnica, målar upp ett scenario som är svårt att ta in. Servrar i datacenter beräknas förbruka mellan 446 och 818 miljarder kilowattimmar el per år i USA redan år 2050. År 2025 stod servrar för sju procent av den kommersiella sektorns elanvändning. Till 2050 kan den siffran ha stigit till mellan 22 och 33 procent.
Och det är bara servrarna. Kylsystemen drar nästan lika mycket. EIA uppskattar att kylbehovet per kvadratmeter i datacenter är upp till 2,9 gånger så stort som i vanliga kommersiella lokaler. Den sammantagna effekten är att den kommersiella sektorns elintensitet förväntas passera sin historiska toppnivå från 2003 redan runt 2031–2032 – alltså om bara fem till sex år.
Det är inte en abstrakt klimatfråga. Det är en konkret fråga om elnätets kapacitet, om var industrier kan etablera sig och om vilka elpriser svenska och europeiska företag får räkna med framöver.
Men beräkningskraften löser också en del av problemet
Det vore orättvist att stanna där. Samma infrastruktur som slukar ström används också för att hitta vägar ut ur energikrisen.
Superdatorn Kestrel vid National Laboratory of the Rockies stöttade under räkenskapsåret 2025 mer än 500 modellerings- och simuleringsprojekt med över 800 aktiva användare, enligt CleanTechnicas rapportering. Resultatet blev fler än 700 tekniska rapporter och vetenskapliga bidrag. Forskningsområdena spänner från materialvetenskap till integrerade energisystem.
Ett konkret exempel: forskarteamet ElectroCat använder maskininlärning för att hitta kostnadseffektiva alternativ till de sällsynta metaller som i dag används i batterier och energilagringssystem. Det är precis den typen av grundforskning som kan förkorta vägen till ett mer hållbart energisystem – och det kräver just den typ av beräkningskraft som nu pressar elnäten.
Det är den paradox vi lever i: samma resurser som skapar problemet bidrar också till lösningen. Frågan är om takten i lösningarna matchar takten i förbrukningen.
Konsekvenserna når bredare än man tror
För ett vanligt företag – ett medelstort bolag i Sverige som planerar att bygga ut sin lagringskapacitet, eller en kommunal förvaltning som behöver uppgradera sina system – är det här redan verklighet. Längre leveranstider, högre priser, svårare att planera.
Det är inte längre en fråga om att följa med i AI-racet. Det är en fråga om att hantera de sidoeffekter som racet genererar, oavsett om man deltar eller inte.
Vår analys
Det som händer nu påminner om vad som sker när en enda stor industri dominerar en hel råvarumarknad – i det här fallet lagringskapacitet och elkraft. Det historiska mönstret är välkänt: den som kontrollerar infrastrukturen sätter villkoren för alla andra.
Det intressanta är att detta skapar ett starkt motiv för europeiska och nordiska aktörer att investera i gemensam infrastruktur – delade beräkningsresurser, nationella eller regionala datacenter med tydliga hållbarhetskrav, och upphandlingsstrategier som inte är beroende av att kapa åt sig rester från en marknad dominerad av amerikanska teknikjättar.
Sverige har goda förutsättningar: kallt klimat, relativt ren elproduktion och stark ingenjörstradition. Men det kräver att beslutsfattare förstår att infrastrukturfrågan inte är en IT-fråga – den är en industripolitisk fråga. Den insikten verkar ännu inte ha slagit igenom fullt ut.