OpenAI-veteranerna väljer nya vägar – det avslöjar var AI-kampen avgörs

Talangkampen i AI-världen har aldrig varit hårdare

Det händer saker i toppen av AI-branschen som är svåra att ignorera. Inom loppet av kort tid har två av de mest inflytelserika namnen i AI-historien – båda med djupa rötter i OpenAI – tagit kraftfulla steg i nya riktningar. Det är inte slumpmässigt brus. Det är ett mönster.

Enligt nyhetssajten Axios ansluter Andrej Karpathy nu till Anthropic, dit han tar med sig inte bara sin tekniska briljans utan också sin enorma trovärdighet som folkbildare. Karpathy är känd för mycket: han var med och grundade OpenAI, ledde datorseendet på Tesla och byggde upp Autopilot – men de senaste åren har han kanske gjort sitt viktigaste avtryck genom YouTube-videor och inlägg på X, där han pedagogiskt förklarar hur moderna AI-system egentligen fungerar. Han är också mannen bakom begreppet stämningskodning – det mer intuitiva, improviserade sättet att programmera med AI som stöd – ett begrepp som spridit sig som ringar på vatten i utvecklarvärlden.

Hos Anthropic kommer Karpathy att arbeta med förträning – den grundläggande fas där stora språkmodeller som Claude tränas upp från grunden och tillägnar sig sina kärnförmågor. Det är tungt, resurskrävande arbete, och att få in en profil av Karpathys kaliber i det laget är inte en liten sak. Det är ett strategiskt drag av rang.

Murati bygger AI som bryter mot reglerna för samtal

Men om Karpathys flytt handlar om forskning och grundläggande modellbygge, handlar Mira Muratis projekt om något annat: att omforma själva sättet vi interagerar med AI.

Murati, tidigare teknikchef på OpenAI och en av de mest centrala gestalterna bakom GPT-4 och ChatGPT, grundade 2025 startupbolaget Thinking Machines. Bolaget utvecklar vad de kallar interaktionsmodeller – AI-system som är byggda för naturlig, mänsklig samverkan i realtid. Rapporterar Ny Teknik: i stället för det klassiska mönstret där användaren ställer en fråga och väntar på ett svar, tar dessa modeller kontinuerligt in ljud, video och text – och reagerar löpande.

I praktiken innebär det att AI:n kan avbryta dig mitt i en mening om den bedömer det lämpligt. Precis som en engagerad samtalspartner som inte artigt väntar på sin tur, utan hoppar in när något väcker en reaktion. I demonstrationsvideor på bolagets webbplats syns hur systemet griper in och ifrågasätter riskfyllda planer – som en äventyrlig mountainbikeresa nära en aktiv vulkan.

Modellerna ska dessutom förstå tid och sammanhang: om du tänker efter, om du håller på att korrigera dig själv, om du väntar på ett svar. Allt medan systemet parallellt kan söka information på nätet och utföra uppgifter i bakgrunden.

Det låter nästan som science fiction – men det är vad Murati och hennes team faktiskt bygger.

Vad berättar rörelserna om OpenAIs ställning?

Det finns en gemensam nämnare i båda berättelserna som är värd att stanna upp vid: båda personerna har lämnat OpenAI. Anthropic grundades redan från början av tidigare OpenAI-anställda, och nu väljer alltså Karpathy att ansluta dit. Murati grundar ett eget bolag. Det är inte en slump att de mest erfarna och respekterade profilerna i branschen väljer att bygga och forska på andra ställen.

Det betyder inte att OpenAI är på dekis – bolaget förblir en gigant med enorm räckvidd och resurser. Men det antyder att kampen om de skarpaste hjärnorna är intensivare än någonsin, och att det finns ett sug efter alternativa vägar framåt – vare sig det handlar om säkrare grundmodeller, som Anthropics inriktning, eller mer mänskliga interaktionsmönster, som Muratis vision.

Jag ser det som ett hälsotecken för hela branschen. När de bästa talangerna väljer att bygga brett, på flera ställen och med olika filosofier, ökar chansen att vi faktiskt hittar de genombrott som behövs – inte bara de snabbaste, utan de klokaste.