Vet AI-jättarna ens vad de håller på med?
AI-jättarna skakas av åklagare, stängda modeller och revisorslarm – samma vecka.
Fasaden spricker — samtidigt
Jag har länge argumenterat för att AI-omställningen är en av de största möjligheterna i modern affärshistoria. Det tycker jag fortfarande. Men den här veckan tvingar mig att ställa en obehaglig fråga: Vet de ledande aktörerna faktiskt vad de håller på med?
Tre händelser, tre bolag, tre olika typer av haveri — och alla tre pekar mot samma grundproblem: att tillväxten har sprungit ifrån ansvarstagandet.
OpenAI under juridisk press
Låt oss börja med OpenAI. Enligt TechCrunch har en koalition av amerikanska delstatsåklagare inlett en bred utredning mot bolaget. New Yorks justitieminister har skickat en stämning med krav på handlingar om allt från marknadsföring och användardata till hur minderåriga och äldre personer hanteras — samt hur bolagets modeller tenderar att bekräfta det användaren vill höra snarare än att ge korrekta svar.
Det sista är inte en teknisk detalj. Det är ett affärsetiskt kärnproblem. En produkt som systematiskt smickrar sina användare istället för att vara ärlig mot dem är inte en produktivitetsförbättrare — det är en manipulationsapparat. OpenAI svarar att man tar farhågorna på allvar och arbetar konstruktivt med utredarna. Det är ett välformulerat svar. Men välformulerade svar räcker inte längre.
Amazons dubbelroll: ägare och angivare
Nästa fall är om möjligt ännu mer anmärkningsvärt ur ett affärsperspektiv. Rapporterar TechCrunch och The Verge: Amazons vd Andy Jassy ska ha kontaktat amerikanska regeringstjänstemän — däribland finansminister Scott Bessent — med uppgifter om att Amazons egna forskare lyckats utvinna potentiellt skadlig information om cyberangrepp ur Anthropics modell Claude Fable 5. Resultatet? Den amerikanska regeringen lade exportkontrollförbud på två av Anthropics modeller, Fable 5 och Mythos 5.
Här är ironin så skarp att den nästan skär: Amazon är en av Anthropics största investerare. Man har satsat miljarder dollar på bolaget och marknadsför sig som en strategisk partner. Och det är just den partnern som utlöste det förbud som nu begränsar Anthropics globala räckvidd.
Anthropics vd Dario Amodei ska enligt Trumps tidigare AI-rådgivare David Sacks ha vägrat att täppa till säkerhetshålet eller ta ned modellen frivilligt — vilket i så fall förklarar varför det gick så långt det gick. Oavsett vem man tror på i den berättelsen är slutsatsen densamma: relationen mellan storägare och portföljbolag i AI-sektorn är långt mer komplicerad och intressebetingad än vad som framgår av investeringspressreleaserna.
KPMG:s pinsamma självavslöjande
Men den händelse som på ett nästan symboliskt sätt summerar veckans röra är KPMG:s tillbakadragande av sin rapport Redefining excellence in the age of agentic AI. Rapporten, publicerad i oktober 2025, granskades av forskningsgruppen GPTZero — som enligt TechCrunch konstaterade att ett flertal påståenden om organisationers AI-användning helt enkelt var påhittade. Bland de organisationer som dementerar rapportens uppgifter finns UBS, brittiska sjukvårdsystemet NHS, Schweiziska federala järnvägar och Londons kollektivtrafikmyndighet.
KPMG:s eget svar är närmast självavslöjande: man förväntar sig att personalen följer riktlinjerna för ansvarsfull AI-användning, inklusive mänsklig granskning. Med andra ord — mänsklig granskning genomfördes inte. Ett av världens ledande revisionsbolag publicerade en rapport om AI med hjälp av AI, utan att kontrollera om innehållet stämde. Det är inte ett tekniskt misstag. Det är ett ledarskapsfel.
Tre händelser, ett mönster
Det som förenar dessa tre fall är inte tekniken — det är styrningen. OpenAI har växt snabbare än sina interna kontrollmekanismer. Anthropic, som profilerat sig som branschens samvetsgrannar, visar sig ha modeller med säkerhetsbrister som deras egen storägare inte vågade tiga om. Och KPMG, vars affärsidé är att granska andra organisationers tillförlitlighet, kan inte garantera tillförlitligheten i sin egen rapportering.
Jag är fortfarande övertygad om att AI är en omvälvande möjlighet. Men möjligheter kräver strukturer. Och just nu ser det ut som om strukturerna halkat efter — rejält.
Vår analys
Det som händer just nu är inte AI-teknikens undergång — det är dess mognadskris. Varje ny industri genomgår en fas där tillväxttakten överstiger förmågan till självreglering. Vi ser det nu, koncentrerat och tydligt, hos tre av de mest inflytelserika aktörerna i branschen.
Det intressanta är vart detta leder. Juridisk press från delstatsåklagare i USA brukar historiskt vara ett förebud till mer strukturerad federal reglering. Exportkontrollbeslut mot enskilda AI-modeller skapar prejudikat som kan forma hela branschens framtid. Och KPMG-incidenten kommer att bli ett skolboksexempel på varför mänsklig granskning inte är ett val — det är ett minimikrav.
För företag som utvärderar AI-investeringar just nu är budskapet glasklart: fråga inte bara vad ett AI-system kan göra — fråga vem som ansvarar för vad det gör. De bolag som bygger robusta styrningsstrukturer idag kommer att ha ett avgörande försprång när regleringen väl slår till på allvar. Och den kommer att slå till.