En miljon drönare om året – och inte en enda kinesisk skruv

En miljon drönare. Per år. Från Sverige.

När Hugo Frisk, vd och medgrundare av det svenska bolaget Tenet, formulerar sin affärsplan, låter det nästan provocerande enkelt: en miljon militära fyrrotorsdrönare per år, till Ukraina, för 3 000 kronor styck. Enligt DI Digital är varje enhet konstruerad för att monteras ihop på bara några minuter – avsiktligt utformad för den moderna slagfältets logik, där drönare inte är dyrbara precisionsvapen utan snarare förbrukningsvaror i industriell skala.

Det är en affärsidé som hade låtit absurd för tio år sedan. I dag är den ett direkt svar på verkligheten.

Kriget i Ukraina har skrivit om spelreglerna

Konflikten i Ukraina har på kort tid blivit den mest intensiva drönarkriget i historien. Båda sidor förlorar tusentals enheter i veckan. Det handlar inte längre om att skydda en enskild dyrsam farkost – det handlar om att hålla flödet uppe, att ersätta det som förstörs snabbare än motståndaren kan skjuta ner det.

I det sammanhanget är Tenets erbjudande strategiskt välpositionerat. Lågt pris, snabb montering, europeisk tillverkning. Det är inte en slump att bolaget grundades just med utgångspunkt i vad detta krig har lärt oss om modern strid.

Och det kinesiska beroendet? Det är en öppen wund i hela den västerländska försvarsindustrin. En betydande del av de drönare som används i Ukraina – på båda sidor – innehåller komponenter från kinesiska leverantörer. Det skapar uppenbara sårbarheter, inte minst i ett scenario där geopolitiska spänningar kring Taiwan skulle leda till exportrestriktioner eller leveransstopp. Tenets beslut att bygga helt utan kinesiska delar är därför inte bara ett säljargument – det är ett strukturellt svar på ett systemriskmönster som Nato och EU nu tar på djupt allvar.

Siffrorna som förändrar perspektivet

Låt oss vara konkreta. En miljon enheter à 3 000 kronor innebär en potentiell omsättning på tre miljarder kronor per år – enbart från den ukrainska marknaden. Lägg till Natos 32 medlemsländer, varav de flesta just nu skyndsamt bygger upp sina drönarlager, och vi talar om en adresserbar marknad av sällan skådad storlek för ett svenskt försvarstech-bolag.

Det är naturligtvis viktigt att inte ta Hugo Frisks ambition för ett löfte om leverans. Att producera en miljon enheter per år kräver en tillverkningskapacitet, en leveranskedja och en certifieringsprocess som Tenet ännu inte har demonstrerat i full skala. Vägen från vision till volym är lång och kantad av utmaningar – komponentförsörjning, kvalitetssäkring, exporttillstånd och inte minst konkurrens från andra europeiska aktörer som springer samma lopp.

Men riktningen är omisskännlig, och ambitionsnivån är inte irrationell. Den är kalibrerad mot ett verkligt och dokumenterat behov.

Sveriges nya roll i försvarsekonomin

Tenet är inte ensamt. Bolaget är en del av en bredare framväxt av svenska försvarsteknologiföretag som har tagit fart i kölvattnet av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och Sveriges Nato-inträde. Sverige har historiskt haft en stark försvarsindustriell tradition – Saab är det uppenbara flaggskeppsexemplet – men vi ser nu en ny generation av snabbrörliga, risktagande bolag som rör sig i gränslandet mellan civil och militär teknik.

Detta är i grunden en strukturomvandling av den svenska försvarsekonomin, driven av geopolitik snarare än finanspolitik. Och i den omvandlingen finns genuina möjligheter för Sverige att positionera sig som en trovärdig europeisk leverantör av kritisk försvarsteknik – inte trots vår litenhet, utan tack vare vår förmåga att röra oss snabbt och bygga förtroende.

Tenets satsning är ett tidigt bevis på att den möjligheten tas på allvar.