Bankernas ovanliga vapen mot bedragarna: dela information med konkurrenterna
Tre rivaliserande storbanker delar bedrägerdata med varandra – och det fungerar.
Konkurrenter som väljer att samarbeta
Det är inte ofta man ser direkta konkurrenter bilda gemensamt bolag. Ändå är det precis vad BBVA, Banco Santander och CaixaBank gjort. Enligt Finextra har de tre spanska storbankerna sjösatt FrauDfense – en teknologiplattform för realtidsutbyte av bedrägeriinformation. Logiken är enkel men kraftfull: ett bedrägligt mönster som en bank upptäcker i dag kan vara nästa banks problem i morgon. Varför ska varje aktör lösa samma pussel separat?
FrauDfense bygger på ett säkert system där bankerna delar relevanta uppgifter med varandra i realtid, vilket gör det möjligt att stoppa misstänkta transaktioner innan skadan är skedd. Det påminner om hur energi- och telekomsektorn tidigare byggt gemensam säkerhetsinfrastruktur – och det är ett tydligt tecken på att finansbranschen mognat i sin syn på hotbilden.
Bedrägerier är nämligen inget man vinner marknad på att vara ensam om att bekämpa.
78 procent ser datadelning som det viktigaste verktyget
Att de spanska bankerna inte är ensamma om den insikten bekräftades nyligen vid EBAday 2026, den ledande europeiska konferensen för chefer inom betalningar och transaktionsbanker. Enligt Finextra uppger hela 78 procent av deltagarna att datadelning mellan aktörer är det mest kraftfulla redskapet för att stärka bedrägerisskyddet.
Det är en siffra värd att stanna vid. Tre av fyra branschledare pekar inte på bättre algoritmer, mer kapital eller hårdare regler – de pekar på samverkan. Kombinationen av artificiell intelligens och maskininlärning för avvikelsedetektion i betalningsflöden lyftes också fram på konferensen, men poängen var tydlig: de teknikerna når sin fulla potential först när de matas med ett brett dataunderlag från flera parter. En AI som bara ser sin egen banks transaktioner är som en vakt som bara övervakar ena halvan av entrén.
Utbildning som försvarslinje
Men teknik räcker inte. Bank of America väljer en kompletterande strategi: att rusta sina kunder med kunskap. Banken planerar att arrangera hela tusen fysiska seminarier under återstoden av 2026 – ett initiativ de döpt till "Scaminars", rapporterar Finextra. Satsningen lanserades i samband med den internationella dagen mot äldreövergrepp och riktar sig särskilt mot äldre kunder, som löper ovanligt hög risk att drabbas av svindleri.
Det finns något sympatiskt och samtidigt tekniskt klokt i det här greppet. Hur sofistikerat ett bankens bakgrundsystem än är, så finns det alltid en mänsklig ände av transaktionskedjan. En kund som frivilligt godkänner en betalning till en bedragare – övertygad om att det är en riktig bank eller myndighet som ringer – är extremt svår att skydda med enbart automatiserade system. Utbildning är i det perspektivet inte ett mjukt komplement till tekniken, utan en integrerad del av försvarsarkitekturen.
Infrastrukturens dolda svagheter
En ofta förbisedd dimension i det här sammanhanget är den tekniska grundvalen som bedrägeribekämpningen vilar på. Finextra lyfter i en analys fram hur molnbaserade system inom finansiell teknologi alltför ofta dimensioneras för normalläge snarare än extremsituationer. När transaktionsvolymerna plötsligt spikar – vid marknadsoro eller ett koordinerat angrepp – kan system som fungerat felfritt i vardagen krackelera under trycket.
Detta är inte en abstrakt risk. Tillsynsmyndigheter ställer allt hårdare krav på operationell motståndskraft, och ett driftstopp i ett bedrägeridetektionssystem är dubbelt problematiskt: det öppnar ett fönster för angripare precis när systemet borde vara som mest vaksamt.
Hur ser det ut i Sverige?
I Sverige hanteras bedrägeribekämpning bland annat genom banksamarbetet Swish och det gemensamma rapporteringssystemet hos Finansiell ID-Teknik, men något motsvarande FrauDfense – ett dedikerat, realtidsdelande samriskbolag mellan konkurrerande storbanker – finns ännu inte på plats. Bankföreningen har lyft frågan om utökat informationsutbyte, och det pågår diskussioner kring hur penningtvättslagstiftningen påverkar vad banker faktiskt får dela med varandra.
Den spanska modellen kan visa sig bli ett värdefullt prejudikat för hur det problemet kan lösas i praktiken.
Vår analys
Det som händer nu är en strukturell förändring, inte en tillfällig trend. Bedrägerier har skalat upp industriellt – organiserade kriminella nätverk arbetar gränsöverskridande, automatiserat och med tillgång till allt bättre verktyg. Det är en kamp som enskilda aktörer inte kan vinna på egen hand.
Den spanska FrauDfense-modellen är intressant just för att den löser ett koordinationsproblem som länge bromsат branschen: hur delar konkurrenter känslig information utan att riskera affärshemligheter eller bryta mot regler? Svaret verkar vara ett gemensamt ägt, avgränsat bolag med ett snävt definierat syfte.
Jag tror vi kommer se fler sådana konstruktioner i Europa under de närmaste åren – och Sverige borde följa utvecklingen noga. Den aktör som lyckas bygga rätt datadelningsinfrastruktur tidigt sätter standarden för alla som kommer efter. Det är en möjlighet, inte bara en skyldighet.