En av AI-forskningens fäder slår larm: tekniken går med förlust – och subventioneras av riskkapitalisterna

När pengarna rinner ut snabbare än idéerna kommer in

Det finns ett visst ironiskt värde i att en av AI-teknikens egna arkitekter nu höjer varningsflaggan för hela branschens ekonomiska fundament. Yann LeCun – en av de tre forskare som ofta kallas "AI-forskningens fäder" och som belönades med Turingpriset 2018 – har länge ifrågasatt den rådande hypervärderingen av AI-bolag. Men enligt CleanTechnica skärper han nu tonen avsevärt.

Budskapet är enkelt och obehagligt: de stora AI-tjänsterna subventioneras i praktiken av riskkapitalister, och det kan inte hålla i längden.

– Priserna på AI-tjänster stiger, men driftskostnaderna minskar inte i tillräcklig takt. Alla dessa bolag går med förlust, säger LeCun.

Matematiken som inte går ihop

Det LeCun pekar på är egentligen en klassisk affärsmodellsfälla: man lockar användare med priser som inte täcker kostnaderna, i hopp om att skalfördelar och tekniska genombrott ska lösa ekvationen längre fram. Det är en strategi vi sett förr – inom e-handel, streamingtjänster och delningsekonomi – och den fungerar ibland. Men den kräver att kostnadskurvan till slut böjer neråt tillräckligt snabbt.

Infrastrukturen för storskalig AI är hungrig. Grafikprocessorer, elförbrukning, kylning och nätverkskapacitet utgör enorma fasta kostnader. Och även om halvledarprestandan fortsätter förbättras i snabb takt, verkar efterfrågan på beräkningskraft växa ännu snabbare. Resultatet är att marginalkostnaden per förfrågan inte sjunker i den takt som krävs för lönsamhet.

xAI som varnande exempel

Ett konkret fall som LeCun lyfter fram är Elon Musks AI-satsning xAI, som nyligen uppgick i SpaceX. Bolaget beskrivs som ett misslyckande på flera fronter: grundarteamet har lämnat, och Musk uppges ha svårt att rekrytera topptalanger till följd av hur han hanterade de tidigare medarbetarna.

Men det mest avslöjande är kanske det infrastrukturella. xAI byggde ut sin datacenterkapacitet långt utöver det egna behovet – och hyr nu ut överskottet till konkurrenterna Anthropic och Google för att täcka kostnaderna. Det är inte ett tecken på styrka. Det är ett tecken på att kalkylerna gick snett redan från start.

Har vi sett det här förut?

Som systemutvecklare är det svårt att inte dra paralleller till it-bubblan i slutet av 1990-talet. Även då flödade kapitalet in i teknikbolag med imponerande tillväxtsiffror men svaga eller obefintliga vinstmodeller. Och även då fanns det röster – ofta experter med djup teknisk förståelse – som varnade för att himmelen hade ett tak.

Det betyder inte att AI-tekniken i sig är en bluff. Precis som internet verkligen förändrade världen trots kraschen 2001, är det rimligt att anta att AI kommer att bli en bestående och transformativ kraft. Men det är fullt möjligt att den nuvarande värderingsnivån på AI-bolag är en bubbla, även om den underliggande tekniken är genuin och kraftfull.

Skillnaden mellan "tekniken är riktig" och "investeringen är vettig" är avgörande – och den glöms ofta bort i hettan av en teknikvåg.

Vad det innebär för svenska investerare

För svenska sparare som exponerar sig mot AI-sektorn – direkt via aktier eller indirekt via tekniktunga fonder – är det värt att ställa sig frågan: vad är det egentligen man äger? Är det en andel i ett bolag med en trovärdig väg till lönsamhet, eller är det en biljett till en tillväxtberättelse som ännu inte testats mot verkligheten?

LeCuns varning är inte ett argument för att undvika AI-sektorn helt. Det är ett argument för att ställa rätt frågor och inte låta entusiasmen ta över det kritiska tänkandet.