De sågade av grenen de satt på – så saboterade Trump sin egen digitaliseringsambition

En vision som aldrig lyfte

Det lät storslaget. I augusti förra året undertecknade president Donald Trump ett verkställande dekret som gav liv åt det så kallade National Design Studio — ett tillfälligt organ med ett i det närmaste omöjligt uppdrag: modernisera samtliga 27 000 federala myndigheters digitala närvaro inom tre år. Visionen var tilltalande enkel. Ett vackrare, mer användbart och mer enhetligt digitalt ansikte utåt för den amerikanska staten, driven av kraften i modern AI.

Ett år senare rapporterar Ars Technica att verkligheten ser betydligt dystrare ut.

DOGE sågade av grenen man satt på

Här ligger den kanske mest slående ironin i hela historien. Samtidigt som Trump-administrationen lanserade sin storslagna digitaliseringsambition, genomförde det så kallade DOGE-projektet kraftiga nedskärningar — och slog med kirurgisk precision mot just de enheter som besatt kompetensen att genomföra förändringen.

Den tekniska enheten 18F lades ned. Den digitala serviceavdelningen omstrukturerades i grunden. Det team som sedan 2015 arbetat målmedvetet med tillgänglighet och mobilanpassning reducerades till en enda heltidsanställd. Det är ungefär som att bränna ner brandstationen och sedan undra varför staden fattar eld.

Samtidigt är utgångsläget värt att hålla i minnet: så sent som 2023 använde bara 30 procent av statliga webbplatser de befintliga webbstandarder som dessa team hade ägnat år åt att driva igenom. Det digitala underskottet var alltså djupt redan innan NDS ens existerade.

Resultaten talar sitt tydliga språk

Vad har då National Design Studio faktiskt åstadkommit? Enligt Ars Technicas genomgång är svaret nedslående magert. De flesta av de webbplatser som lanserats under projektets flagg består av en enda sida där besökare i huvudsak erbjuds att fylla i ett formulär. Nyregistrerade domäner utan innehåll av substans. Digitala Potemkinkulisser.

Administrationens eget skrytprojekt uppges vara moderniseringen av det federala pensionssystemet. Men före detta statliga tjänstemän hävdar, enligt samma rapport, att det arbetet redan var påbörjat långt innan NDS ens existerade — projektet kapades alltså mer än det skapades.

Varför detta är en viktig historia — även utanför USA

Det vore bekvämt att avfärda detta som ett typiskt amerikanskt politiskt spektakel utan bäring på resten av världen. Men det vore fel.

Runt om i Europa — och i Sverige — pågår just nu intensiva diskussioner om hur offentlig sektor ska ta tillvara AI:s möjligheter. Regeringar investerar, myndigheter experimenterar och konsulter utlovar omvälvande omställningar. Den amerikanska erfarenheten är därför ett värdefullt och konkret varningstecken.

AI är ett kraftfullt verktyg. Men verktyg kräver hantverkare. När man systematiskt monterar ner den institutionella kompetensen — de tjänstemän, team och processer som förstår det komplexa maskineriet av offentlig digital infrastruktur — och ersätter dem med politiska dekret och AI-hype, uppstår ett förutsägbart vakuum. Tekniken kan inte kompensera för frånvaron av organisatorisk kapacitet och långsiktig förvaltning.

Detta är inte ett argument mot AI i offentlig sektor. Tvärtom. Det är ett argument för att göra det rätt: med kompetens, kontinuitet och realism om vad tekniken faktiskt kan leverera — och när.

Hype som politiskt instrument

Det finns också en mer obehaglig dimension. När AI används primärt som ett politiskt signalverktyg — för att sända budskapet om modernitet och handlingskraft — och inte som ett genuint verktyg för förbättring, riskerar misslyckanden av det här slaget att skada förtroendet för AI-driven offentlig förnyelse i stort. Det drabbar inte bara Trump. Det drabbar alla seriösa aktörer som arbetar med att faktiskt förändra offentlig sektor med hjälp av ny teknik.

Och det är den verkliga kostnaden av ett fiasko som detta.