Världen hyllar svensk tech – men enskilda bolag kämpar med krympande värderingar

När omvärlden berömmer – och verkligheten nyanserar

Det är inte ofta Silicon Valley-tungviktarna riktar blicken mot Stockholm med beundran. Men det är precis vad som hänt. Alex Karp, vd för det datadrivna analysbolaget Palantir, lyfte nyligen i en tv-intervju fram Sverige som ett välkommet undantag i ett annars stillastående Europa. "Sverige har en riktig techscen", ska Karp ha sagt, enligt Breakit — ett uttalande som är anmärkningsvärt med tanke på att det kommer från en man som annars inte tvekar att kritisera Europas oförmåga att hänga med i den tekniska kapplöpningen.

Karp är inte vem som helst. Palantir, grundat med stöd av bland andra Peter Thiel, har djupa band till amerikanska försvars- och underrättelsetjänster. När en sådan röst lyfter fram Sverige är det inte symbolpolitik — det är ett observandum värt att ta på allvar.

Och på ytan finns det fog för hyllningen. Spotify, Klarna, King — Sverige har visat världen att man kan bygga globala techbolag utan att vara uppvuxen i Silicon Valley. Andan finns där. Kulturen finns där. Infrastrukturen för innovation är reell.

Men bredvid hyllningen: en mer komplex bild

Samtidigt som Karp delar ut beröm, rapporterar Breakit om en av de mer smärtsamma kapitalrundorna i svensk techhistoria på sistone. Matsmart — bolaget som byggt sin affär på att sälja mat med kort bäst-före-datum och därmed minska matsvinnet — tvingades ta in nytt kapital till en värdering som var 77 procent lägre än vid föregående runda. Ungefär en tredjedel av omsättningen försvinner i och med att bolaget lämnar flera europeiska marknader.

Vd Sofie Zettergren väljer att rama in det konstruktivt: när man lämnar marknader, minskar man också kostnaderna i motsvarande grad. Målet är lönsamhet senast 2028. Det är en rimlig strategi — men det är också en stark påminnelse om att visionen om snabb europeisk expansion ofta kraschar mot den hårda väggen av kapitalkrav och operationell komplexitet.

Matsmarts resa illustrerar en bredare sanning: hållbarhetsdrivna affärsmodeller är svåra att skala med lönsamhet. Investerarnas entusiasm under tillväxtåren sätter ribban högt — och när verkligheten inte matchar förväntningarna, blir nedskrivningarna dramatiska.

Mot strömmen: Preglife visar en annan väg

Och sedan finns det Preglife. Graviditetsappen som, enligt Breakit, lyckas öka sina intäkter trots att Sverige befinner sig i en period av sjunkande födelsetal. Den totala målgruppen — gravida kvinnor i Sverige — krymper. Ändå växer bolaget.

Det är affärsutveckling i sin renaste form: antingen når man en större andel av de användare som faktiskt finns, man ökar intäkterna per användare, eller man expanderar bortom den svenska marknaden. Troligen en kombination av alla tre.

Preglife påminner oss om att tillväxt inte alltid förutsätter en expanderande marknad — det handlar om att fördjupa relationen med dem som finns, och att bygga ett erbjudande så relevant att betalningsviljan ökar naturligt. Det är en läxa som många skalbolag skulle behöva ta till sig.

Två grundare, ett gemensamt ursprung

I den här bilden av möjligheter och motgångar finns det också en berättelse som sällan får plats i de mer rationellt analytiska diskussionerna. Breakit skriver om Aida Vrazalica, grundare av A List, och Azra Osmancevic, grundare av Justic — två framstående kvinnliga profiler i svenskt näringsliv som visade sig ha mötts som barn på en flyktingförläggning i Flen.

Deras historia är inte ett sidospår. Den är kärnan i vad som faktiskt bygger en "riktig techscen": människor med drivkraft, motståndskraft och förmågan att börja om från noll. Den egenskapen är inte kopplad till bakgrund eller ursprung — den formas av erfarenhet. Och den erfarenheten, menar de själva, har gjort dem till de entreprenörer de är i dag.

När Karp hyllar Sverige är det troligen just den samlade mänskliga energin han syftar på. Inte en specifik bransch eller ett specifikt bolag — utan en kultur där det faktiskt finns utrymme att försöka, misslyckas och försöka igen.